Genoa-Juventus 3-2: Palladino sänkte damen

Förhoppningarna på fullsatta Marassi var skyhöga hos båda lagen. För både Genoa och Juventus var tre poäng livsviktiga, men bara ett kunde avgå med segern. Raffaele Palladino sköt den till rätt lag, och bevisade att släkten är värst.

Drabbningen på Marassi under lördagskvällen skulle preliminärt kunna betyda skillnaden mellan slutgiltig seger och nederlag i båda lagens olika avskilda kamper i ligan. Genoa, som tappert kämpar vidare i fajten om fjärdeplatsen, och Juventus som fortfarande inte gett upp hoppet om ännu en ligatitel.

Trots att det inte blev så värst många avslut på mål för något av lagen, var det en otroligt underhållande match som ju faktiskt innehöll fem mål, precis som senast lagen möttes. Offensivlustan var det absolut inget fel på hos varken Juventus eller Genoa.

Första halvlek
Genoa tog tidigt kommandot med snabbt passningsspel på fötterna och visade tydligt prov på hur taggade och inspirerade de var. Juventus var också laddade och satte direkt hård press på Genoaspelarna så fort de fick bollen. De första chanserna gick till Genoa där framför allt Raffaele Palladino visade framfötterna på sin vänsterkant.
Straffsituation nummer ett tog plats något senare då Thiago Mottas skott tog på Legrottaglies arm i straffområdet. Domare Rocchi valde att fria den gången trots protester. Repriserna visade tydligt att Genoa hade rätt att känna sig berövade.

Juventus kämpade sig in i matchen mer och mer och både Del Piero och Nedved visade prov på gamla takter när de tog kommandot offensivt och utgjorde det största hotet mot Genoaförsvaret. Nämnda försvar stod dock upp bra och utraderade samtliga försök från de svartvita anfallsvågorna.
Istället gick det bättre för Genoas anfall. Thiago Motta lyckades få tag i bollen och sköt snyggt in 1-0 via ett markskott intill stolpen. Juventusspelarna protesterade då de menade att Rocchi blåst av spelet innan. Domaren godkände emellertid målet och kompenserade väl på sätt och vis för den uteblivna straffen tidigare.

Genoa fortsätter spela snabbt på marken och äger matchen. Criscito och Palladino fortsätter att oroa Camoranesi och Zebina som tvingades djupt ner i banan. På andra sidan kombinerade Jankovic passningsspelet med Sculli och innermittfältet och skapade ytor framåt som man dock inte lyckades utnyttja till fullo.
Straffsituation nummer två inträffar strax senare. Den här gången är det Alex Del Piero som lyckats slita sig loss från sin bevakning och tar sig för full maskin mot mål med Motta i ryggen. Matteo Ferrari lämnar sin centrala position i straffområdet för att peta undan bollen från Del Piero med fäller Juventusstjärnan i aktionen. Till en början såg det ut som en glasklar brytning av Ferrari, för visst såg det ut som att han var på bollen först? Repriserna visade dock rätt tydligt att Del Piero var smart och petade undan bollen innan Ferrari hann fram.

Enligt regelverket spelar det ingen roll om Del Piero hade hunnit upp bollen eller inte, som han petat undan, vilket han antagligen knappast gjort, och Rocchi var skicklig nog att urskilja straffen. Lite synd dock att han missar en Genoastraff, men tillåter en åt Juventus. Men sånt är livet.
I form av en straffspecialist hade Del Piero inga som helst problem med att kallt rulla in kvitteringen bakom Rubinho. Juventus var med i matchen igen.

Precis innan halvtid får Genoa en hörna. Motta möter upp. Bollen far upp i krysset bakom en chanslös Buffon och ledningen är återigen i de rödblåas händer. Ett psykologiskt viktigt mål för Genoa och Mottas tredje på två matcher var ett faktum.

Andra halvlek
Likt den första halvleken startade den andra i ett högt tempo. Juventus kände sig förstås manade att försöka ta över matchen men mötte hårt motstånd och de flesta anfall slutade på mittplan där Juric och Motta sopade rent.
De svartvitas verkligt farliga chanser kom på kontringar där det oftast var Iaquinta, Nedved och Del Piero som var tongivande. Lägen till kvittering kom också med skott från både Iaquinta och Nedved, men den här gången förblev Turinlagets chanser resultatlösa.

På andra sidan planen fortsatte Genoa att skapa chanser på vänsterkanten där Domenico Criscito tog många offensiva rusher och kom fram i sina favoritlägen för att kunna gå på avslut eller slå genomskärare från straffområdesgränsen.
Juventus chanser förbättrades heller inte direkt när Mauro Camoranesi blev utvisad efter att ha haft dobbarna uppe mot Beppe Sculli. Det var inget snack om saken, och nog undrade man om det inte var ridå Juve.

Något man inte ska underskatta är den enorma lagmoral som finns hos de svartvita. Är det några som kommer slåss och kämpa till sista andetaget så är det Juventus. Det var nästan som att utvisningen stärkte den gamla damen som med pånyttfödd inspiration anföll med Del Piero i spetsen. Med fin teknik tog sig förra säsongens skyttekung sig förbi Biava och var så när på att kunna överlista även Rubinho.
Genoa å sin sida kom också nära att dryga ut sin ledning när Sculli kom högt på ett inlägg från Criscito, men Buffon visade fina reflexer när han på mållinjen räddade ett givet mål. På den efterföljande hörnan nickar Jankovic i stolpen.

Bara minuter senare kvitterar Juventus efter kalabalik i straffområdet. Bollen hamnar hos Iaquinta som snyggt chippar in bollen bakom Rubinho. Med bara några minuter kvar av matchen ser målet ut att avgöra det hela. Genoa saknade helt klart Diego Militos tyngd i straffområdet för att kunna vara vassa nog att avgöra matchen efter Juventus kvittering. Så tycktes det vara åtminstone.

Kontring. Marco Rossi löper ohotat mot straffområdet och passar osjälviskt till en rusande Palladino som skjuter in 3-2 bakom en chanslös Buffon. Marassi EXPLODERAR. Palladino bevisar att släkten är värst och sänker Juventus i de svidande sista minuterna.

Reflektioner
Drömmen om Champions League lever vidare. Genoa var det bättre laget totalt sett och var onekligen värdiga vinnare. Juventus var inte helt ofarliga, men båda lagen saknade ganska uppenbart sina storskyttar i Amauri och Milito.

Varför Genoa vann:

• Inspirationen och inställningen. Man var taggade till tusen från minut ett till nittiofyra. Man var inspirerade och fantasifulla och energiska i spelet och vågade utmana och ta risker.

• Försvaret. Bocchetti, Ferrari och Biava var alla tre otroligt stabila som alltid.

• Thiago Motta. Det finns egentligen mer man borde nämna som ingredienser för segern, men Motta var verkligen en av de största bidragande faktorerna. Han syntes inte till så ofta, men var ändå överallt. I anfall, i försvar, på mittplan. Tar skott och bryter lika säkert som han passar. Spelar lugnt och behärskat och visar att han förmodligen är en av årets kapvärvningar. Gör dessutom två mål, vilket ju förstås säger en del.

• Kantspelet. Varken Camoranesi eller Nedved lyckades nå upp till sina normala standarder. Criscito, Rossi och försvaret kunde utan större problem avstyra de flesta Juventusanfallen från kanterna. Var fanns Giovinco?

• Kampen på mittplan. Juric och Motta vann slaget mot Poulsen och Marchisio. Det var där många Juventusanfall stannade upp och hade kanske varit annorlunda om Sissoko funnits där.

• Avsaknaden av flyt. Vinnare har flyt. Juventus hade det inte idag.

0 kommentarer

Carl Alexander Rosdahl2009-04-12 00:13:00