Drakarna rensar festbordet
När de stora fotbollsdrakarna rensar festbordet får småklubbarna hålla till godo med smulorna.
Det blir allt svårare att tala om Fair Play inom fotbollen, när vissa klubbar kan låna miljarder kronor och lägga på spelarköp, medan andra klubbar - de flesta - måste vända på varenda krona.
Bologna dukar upp till en liten fest i och med att man plockar över Brescias bäste man, målvakten Viviano, till sitt lag. Brescia får nöja sig med smulorna som blir över - Bologna skänker en 21-årig syditalienare som heter Francesco Della Rocca, som knappt platsat i Serie C, dit han tidvis varit utlånad. Därtill får man också 3,5 miljoner EURO. (Brescia ägde endast halva Vivianos kontrakt, Inter det resterande).
Bologna är naturligtvis ingen fotbollsdrake, och gör förstås helt rätt i att satsa på en målvakt som kanske kan bli italienska landslagets nummer två inom några år. Samtidigt måste Brescia sälja. Så inget ont om den här affären egentligen. Men faktum är att smulorna blir allt mindre för småklubbarna. Brescia har endast gjort klart med ett nyförvärv hittills, och det är en halvdan Serie C-spelare. Det visar hur orättvis marknaden är.
De stora klubbarna handlar inte bara för sina befintliga tillgångar utan kan även låna miljarder kronor för att handla ännu mer, medan de mindre klubbarna tvingas äta upp varandra i kampen för överlevnad. Några bevingade ord kommer till minnes:
"Den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har" (Bibel-citat).
För småklubbarna i Italien (i hela världen) är det en tålamodets marknad, det är ont om pengar på de flesta håll. I Serie B är intäkterna i princip noll, konstaterar Brescia-presidenten Corionis son, Corioni junior, i en intervju häromdagen. Genom att sälja åtminstone ett par spelare hoppas klubben få in mellan 7 och 10 miljoner EURO.
Men italienare brukar vara bra på att ha tålamod, den italienska spelstilen har under åren kännetecknats av ett tålamod, ett träget väntande på det rätta ögonblicket, då man slår till. I slutändan brukar det lösa sig. Vi har sett det förr, havererade TV-avtal, bråk om rättigheter, hot om inställd ligapremiär, för att ta ett exempel, men när väl den kritiska dagen kommit, då har lösningen också infunnit sig.
Tålamodets spelarmarknad handlar, för småklubbarna, om att ha is i magen och sitta vackert och se på när de stora tar för sig och skopar upp sina pengar. Tids nog finns det där någon kontraktslös spelare, någon överflödig, någon som vill spela istället för att sitta på bänken i ett större lag.
Klart i dagsläget (10 juli 2009) är att följande spelare försvinner från Brescia:
Viviano (till Bologna).
Baronio (har enligt Corioni junior underpresterat, vilket är en något märklig kommentar, Baronio har ju varit riktigt bra, och nu går han kanske tillbaka till Lazio eller - enligt senaste ryktet - till Albinoleffe, av alla lag!).
Okaka (tillbaka till Roma).
Zambrella (vill tjäna större pengar i en annan liga).
Tognozzi (lånetiden med Brescia är över).
Det finns många bud på anfallaren Caracciolo men inget som matchar hans sanna värde. Men det är också en bitter sanning: att storklubbarna kan ge småklubbarna skambud på deras "stjärnor", då de vet att en klubb i Serie B ändå är tvingade att sälja, förr eller senare. "Vi vet att ju längre vi stannar i Serie B, desto svårare blir det, rent ekonomiskt, att bibehålla ett topplag", konstaterar Corioni junior.
