Den gode busen som vinner allas hjärtan
Så väl Brescias ultras som pensionärer och barnfamiljer såg Francesco Flachi göra sitt första träningspass med laget. Och den gode busen vann allas hjärtan.
Flachi behövde bara en träning med Brescia för att övertyga de skeptiska, alltid kräsna, ofta pessimistiska Brescia-supportrarna om sin storhet. Han är ett charmtroll, den gode busen Flachi.
I Sverige gillar sportjournalisterna de spelare som är "kaxiga" i media, de som söker uppmärksamheten (utan att nödvändigtvis vara förtjänt av den), men egentligen är inte dessa spelare särskilt annorlunda, de skiljer sig inte från mängden förutom att de gillar att prata. Fotbollssverige är inte direkt bortskämt med riktiga excentriker. Frågan är om ens Zlatan kvalificerar sig som en sann excentriker, jag tycker inte det. Det klassiska exemplet är "Gazza" Gascoigne, engelsmannen. I Italien finns det flera stycken, den mest kände i Serie A idag är naturligtvis Cassano. Svenskar brukar omnämna honom som galen, men det är just för att vi själva inte är vana med riktiga original här uppe.
Excentrisk betyder originell, säregen, färgstark. I dagens fotbollsvärld, som blir alltmer likriktad och fysisk, ges inte särskilt stor plats för dessa gåtfulla individer. Oftast lever de på sin gudabenådade spelförståelse och bollteknik, men kanske till lika hög grad på sin egenartade personlighet.
Francesco Flachi trodde vi var en förlorad excentriker, men nu är han tillbaka efter kokainhärva och spelskandal. Han reste sig på nio, vilket är något den excentriske fotbollsspelaren ofta får göra - se bara på Gazza. Ofta ifrågasatt för att han går sin egen väg, ofta bestraffad i olika former, men alltid älskad av folket, för sin kompromisslöshet. Sådant är fotbollslivet för excentrikern.
Flachi visade sig vara i god form, de 150 ultras som bevittnade träningspasset smälte omedelbart. Och då ska man betänka att de för mindre än en vecka sen våldgästade lagets träning och försökte skada spelarna med rökbomber.
Men även pensionärer och barnfamiljer bevittnade Flachis första träning, och som genom ett mirakel verkar den pessimistiska stämningen runt Brescia vara förbytt mot en slags entusiasm.
Vilket nummer Flachi får är inte klart än, nummer 7, som han hade i sin senaste klubb Empoli är upptaget. Nummer 10, som han hade i Sampdoria under sina guldår, används inte längre i Brescia, efter Baggios tid.
Vilken roll kommer Flachi att ha i laget, rent taktiskt? Om Caracciolo försvinner till Hertha Berlin (eller något annat lag) går Flachi naturligtvis in och tar Caracciolos plats, och spelar då tillsammans med Possanzini på topp, med Taddei strax bakom. Blir Caracciolo kvar kommer förmodligen Flachi att vara en del av en anfallstrio i ett 4-3-3-system: Flachi, Caracciolo, Possanzini. Vem som då spelar i mitten och vilka som har sina utgångspositioner på kanterna är inte givet, samtliga kan spela på alla positionerna i anfallet. Denna trio, om den kommer till spel, borde vara Serie B:s mest namnkunniga, i konkurrens med Torinos Di Michele, Bianchi, Amoruso.
Flachi kommer att bidra med något utöver det vanliga, med det spektakulära. Det kommer kanske inte att ske i högsta tempo, och det kommer kanske inte att ske ofta. Man ska inte glömma den långa avstängningen på två år som han nyss kommer ifrån. Man kan inte kräva att Flachi ska gå på vattnet varje match. Kanske kommer han från början att användas som en "super-sub".
En stor betydelse kommer han hur som helst att ha på ett mentalt plan, andligen, skulle vi kunna säga, då italienarna är ett andligt folk. Flachis ande, närvaro, positiva energi kommer att ge något viktigt till klubben och laget. I Italien tror man ju på detta med att köpa in vissa spelare som fungerar enbart som "maskotar" för laget, "glädjespridare". Som Ibrahim Ba i Milan, t.ex.
Nu kommer Flachis roll att vara betydligt mer omfattande än så, men det är en del av hans roll. Att spela pajas, att dra ner byxorna på motståndarna, och så göra cykelsparksmål, förstås.
Läs även fortsättningen:
Syndaren som ska frälsa Brescia: Flachis första presskonferens.
