Genoa - Fiorentina 2-1: Plötsligt händer det
Jag hoppas att Svenska spel förlåter mig för det usla användandet av deras slogan, men känslan ikväll är just den. Äntligen lite ljus i höstmörkret!
Livet för en genoasupporter den senaste tiden har varit lite enformig. Man bänkar sig kväll efter kväll framför datorn, radion eller tv:n, vad man nu har att tillgå och hoppas att just det här är kvällen då det vänder. Ikväll får jag äntligen skriva det där orden som jag längtat efter att få inleda med: Vi vann!
Kvällens startelva: Amelia, Sokratis, Biava, Bocchetti, Rossi, Milanetto, Zapater, Modesto, Palladino, Crespo, Sculli
Första halvlek
Fiorentina tog kommandot inledningsvis men trots det lyckades Sculli få till en bra chans tidigt i matchen. Tyvärr hamnade bollen strax utanför målet. Fiorentina fortsatte att föra spelet. Efter en miss på Genoas mittfält fick Montolivo bollen och kom helt fri framför Genoas mål. Amelia var vaken som tur var och kontrollerade det hela. I den situationen knuffade Bocchetti till Montolivo, något som ledde till protester från Fiorentina, men domaren lät spelet gå vidare. Tyvärr spelade Genoas olika lagdelar bitvis som om de inte hade hört talas om varann tidigare, mittfältet och anfallet hade ingen kontakt med varann alls. Fiorentina fortsatte att pressa och Genoa försökte svara, men det gick tungt. Både Palladino och Sculli försökte i alla fall skapa något. Palladino fick till slut till en chans också, men Frey hade inga problem att ta hand om bollen. Sedan var det som att något förändrades. Plötsligt var det Genoa som stod för trycket, fokus fanns där. Och i 43. minuten hände det äntligen, Palladino, fri framför Fiorentinas mål, fick en boll som han lite fräckt klackade in. 1-0! Ohejdat firande utbröt på stadion (och härhemma i soffan). På övertid drog vi efter andan, då Jovetic föll omkull i straffområdet. Vem skulle straffas för detta? Domaren ansåg att det var Jovetic själv, som fick ett gult kort för filmning.
Andra halvlek
Samma lag återvände ut på planen efter paus. Fiorentina inledde direkt med ett anfall, men Amelia var med. Genoa inledde dock väldigt pigg, även om spelet bitvis såg lite slarvigt ut. Spelet kom upp i en ohygglig fart och spelbilden såg helt annorlunda ut än i början av matchen. Fiorentina gjorde några byten och möblerade om i laget, vilket visade sig vara lyckat. Efter flera väldigt aggressiva försök från de lila lyckades Marchionni göra 1-1 efter 62 spelade minuter. Det har funnits tider när jag i liknande situationer väntat på helspänn efter nästa mål, men den här gången vaknade en liten ängslan till liv i mig. Hur skulle det här gå?
Strax efteråt kom Genoas två första byten, Palladino och Sculli gick ut, in kom Mesto och Palacio. Bara minuten efter bytet överraskade Palacio Fiorentinas försvar och spelade fram Mesto till 2-1. Med ungefär kvarten kvar att spela började tröttheten smyga sig på Genoas spelare medan Fiorentina såg ut att ha krafter kvar. Som tur är storspelade Amelia denna kväll, för Fiorentina gick in på allvar för att kvittera. Genoa bytte ut Modesto mot Esposito och började mer och mer dra sig tillbaka för att försvara ledningen. En riskabel taktik, eftersom Fiorentina då kunde anfalla helt fritt. Det blev onödigt spännande framför Genoas mål. Med fem minuter kvar av matchen började nedräkningen, skulle det här resultatet nu stå sig? Precis som i slutet av första halvlek hittade Genoa nya krafter och försökte sig på att anfalla igen, men Fiorentina såg farligare ut. Matchen blev därmed en rysare in i det sista. Efter fyra övertidsminuter blåstes matchen äntligen av och segern var äntligen, äntligen ett faktum.
Av alla spelarna tycker jag att Amelia var den som stod för kvällens bästa insats, men jag tyckte att hela laget rent generellt verkade piggare och mindre frustrerat ikväll än på flera matcher. Visst, vi är inte på topp ännu, men något har ändå ändrats och jag tror att kvällens seger kan bidra till att höja självförtroendet ännu mer inför kommande matcher. Det här är bara början!
