Dåliga publiksiffror och uteblivna spelarlöner?
På lördag är det stormatch i Serie B mellan Brescia och Lecce - på fredag publicerar vi en inför-rapport. Innan det kommer här några mer allmänna betraktelser från Brescia, om bland annat dåliga publiksiffror och uteblivna spelarlöner.
Passionen hos Serie B-klubbarnas supportrar är minst lika stor som hos Serie A-fansen. Den är mer underground, slår underifrån. För några år sen visade Canal Plus ett reportage från ett hett Serie C-möte, och sällan eller aldrig har man sett en sådan intensiv stämning bland fansen som där och då.
Men samtidigt som Serie B (och Serie C/Lega Pro) förblir passionerat och hetlevrat måste det erkännas att antalet åskådare är relativt få. De som är där, de brinner verkligen för sitt lag, nästan bokstavligt talat. Blodet kokar på arenorna, men antalet åskådare är i klass med medelmåttiga matcher i Allsvenskan - i bästa fall.
Visst, några lag har publiksiffror runt 13 000 bra helger, men många är också de matcher varje omgång som har tre tusen betalande, eller färre ändå. Det är naturligtvis ett stort problem ekonomiskt för dessa redan mycket fattiga klubbar.
Under VM-turneringar kan vi se rapporter om att många italienare - till viss del - är medgångssupportrar; man börjar inte aktivt följa landslaget förrän gruppspelet är avklarat och åttondelsfinal eller kvartsfinal står för dörren. Går inte Italien vidare så långt skiter man i hela turneringen och fortsätter sitt liv.
I Brescia resonerar man ungefär så. Nu när Baggio-eran är över och resultaten uteblivit senaste 5 åren stannar man hemma, man går inte till Rigamonti-stadion och betalar för att se sitt hemlag. Man är inte direkt medgångssupportrar, man stödjer naturligtvis alltid sitt lag, men man struntar i att gå på matcherna när matcherna är mer eller mindre oviktiga. Att harva någonstans i mitten, i ett ingenmansland, det är inte intressant för italienarna. Det handlar om att vinna, att vara med där det gäller.
För Brescia är det alltså fundamentalt att gå upp till Serie A, för att vinna tillbaka intresset hos hemmapubliken, så att klubben kan börja tjäna pengar igen. Den senaste tiden ligger hemmasnittet på endast ett par tusen åskådare.
UTEBLIVNA LÖNER?
Nu har det gått så långt att det börjat talas om att Brescia-spelarna inte fått ut sina löner som de ska få, att presidenten Corioni skulle vara sen med utbetalningarna. Det känns ju självklart oroande, eftersom vi vet hur farligt många italienska klubbar, särskilt de mindre, lever, hur nära ruinens brant de befinner sig, och hur vanligt det är med konkurser i den italienska fotbollen. Men försvararen Mareco, en i det gamla gardet i Brescia, har nu gått ut och förnekat att det skulle vara så att lönerna uteblivit.
ÄVENTYR I SCHWEIZ
En positiv ekonomisk nyhet är att det i veckan blev klart att Brescias förre tränare Cavasin, som anställdes i maj 2009 och fick sparken i början av oktober (trots bra tabellplacering), flyttat några mil norrut, till Schweiz. Cavasin har blivit anställd av Bellinzona, som spelar i landets högsta liga. Därmed har Brescia nu endast en tränare på lönelistan.
Bellinzona är en mycket italiensk klubb, så till vida att en handfull italienare spelar där, bland annat den förre Roma-målvakten Zotti, och staden Bellinzona ligger strax norr om den italienska regionen Lombardiet, Brescias hemdistrikt. En perfekt arbetsplats för Cavasin, med andra ord.
HÄRNÄST...
På lördag väntar alltså Lecce för Brescia, en klubb Cavasin framgångsrikt coachade 1999-2002. Kanske hade det varit en fördel att ha haft Cavasin vid rodret på lördag, men nu måste vi leva med att vi har Iachini som tränare. Det bästa vi kan säga om honom så här långt är att han bär sin Brescia-keps snyggt, men vi vill gärna se resultat också. I inför-rapporten på fredag återkommer vi med laguppställningar och förutsättningar inför den viktiga matchen, som kan bli avgörande i kampen om en Serie A-plats 2010.
