Salernitana-Brescia 1-3: Nu är vi att räkna med igen!
Jag har sällan sett supportrar så uppretade som Salernitanas, när Brescia gjorde det avgörande 1-3-målet på en billig straff. Hade de lyckats ta sig in på planen hade de slitit domare Saccani i stycken. För Brescias del känns tabelläget positivt efter andra raka segern.
Det var ett influensadrabbat Brescia Calcio som kom till Salerno. Flachi satt på läktaren, halvt däckad av ett virus. Bredvid sig hade han Brescias nye tekniske rådgivare, förre Juventus-tränaren Maifredi, 63 år, som hittills bara fört lycka med sig. Även en liten skara tappra Brescia-ultras fanns på plats i den nästan 15-gradiga värmen, långt, långt hemifrån.
ETT DEL PIERO-MÅL
Det tog ungefär en kvart-tjugo minuter att trampa in sig på gräs-/lerplanen och hitta tajmingen. Possanzini förde då bollen in mot straffområdet, såg att han hade sin anfallskollega Caracciolo till höger, men sköt istället ett riktigt Del Piero-skott, högt, hårt, välplacerat i krysset. Just ögonblicken dessförinnan hade jag tänkt att kanske 34-årige Possanzini är inne på sin sista säsong. Så fel man kan ha: det här blev hans match, helt och hållet.
ETT BAGGIO-MÅL
Ett par minuter senare kom dock en besk replik från Salernitana: om Possanzinis mål var ett Del Piero-mål var Soligos kvittering ett Baggio-mål. Ungefär likadant som matchens första, men något snyggare. Det var en öppen, spelglad halvlek. Salernitana är definitivt inget dålig lag. Man skulle genom hela matchen skapa mängder med chanser. Enda bristen i laget är trubbigheten hos forwards.
VASS MÅLAR!
Fem minuter efter kvitteringen skulle Brescia-fanan vaja högst igen: en hårt slagen inåtskruvad vänsterfrispark från Dallamano, bollen studsade förrädiskt framför Salernitana-målvakten Polito och Possanzini kunde nicka ner bollen till ungraren Vass som stötte in 1-2 och gav Brescia ledningen igen. Vass som negligerats, ställts utanför laget, under större delen av denna säsong, men som var ordinarie under den förgående, lyckade säsongen 2008-2009. Roligt för Vass, roligt för Brescia. Vass hör hemma i startelvan, även om han spelar bryskt och kommer in sent i en del dueller.
SPELA SOM HEMMA BORTA
Brescias tränare Iachini hade inför matchen betonat betydelsen av att våga spela hemma-spelet även borta, och det var precis det Brescia vågade göra. Man spelade 3-5-2 större delen av matchen, och man dominerade långa stunder, kanske inte alltid i praktiken, men mentalt. På ett mentalt plan behärskade Brescia matchen på det där mogna, luriga sättet som klubbar med Serie A-rutin kan göra. Brescia visade ett brett taktiskt register, man kunde spela snabbt och effektivt offensivt, men också dra ner på tempot, spela avvaktande och strukturera om till 4-4-2 mot slutet.
IACHINI INGEN SVENNIS
Iachini coachade aktivt från sidan och satt i princip aldrig på bänken, som någon Svennis-typ. Det ska sägas igen: det har sett bra ut under Iachinis ledning, spelmässigt, åtminstone i många matcher. Framför allt sen Maifredi trädde in som länk mellan president Corioni och Iachini har det skapats en slags större professionalism och säkerhet och tilltro, ett starkare självförtroende.
Spelarna har i intervjuer tidigare talat om hur viktigt det är att skapa en positiv trend, känna att man kan vinna 3-4 matcher i rad. Det måste naturligtvis förr eller senare komma förluster, men att få känna segerns sötma i ungefär en månad i sträck, det ska inte vara omöjligt. Nu har man två segrar i rad, det är en bra grund att stå på.
ETT LUGN I STORMEN, OCH TUR
När regnet tilltog, leran blev kletigare, motståndarpubliken allt mer högljudd och hysterisk, och Salernitana skapade ett otal brännheta chanser och rullade runt som sjutton, då verkade det som att det fanns en visshet hos Brescia-spelarna, att "vi är bra nog att stå pall".
Och så hade Brescia turen med sig. Man släppte till många lägen för motståndarna, hade sällan bollen under kontroll mot slutet, och ett bättre lag, eller ett lag med mer tur än Salernitana, skulle säkerligen ha utnyttjat dessa tillfällen bättre.
DOMAREN...
Vi måste också kommentera domarinsatsen: den var dålig. Italienska domare kan inte sägas vara bättre än något annat FIFA-lands domare. Salernitana fick frisparkar från ingenstans, men det värsta var faktiskt när Brescia fick en straff i slutskedet. Det var en klar offensiv foul från Caracciolos sida. Förskräckligt dåligt dömt. Dock skulle Caracciolo ha haft en straff i ett tidigare skede, men den här typen av kompensationer ska ju inte förekomma.
Salernitanas ultras var rasande, vilket är en underdrift. Ilskan var bortom all sans och man var ytterst nära att storma planen, och brydde sig inte det minsta om när de egna spelarna och ledarna gick dit för att försöka lugna läget. Man förstår dem, utan tvekan.
8:E PLATS
Nu är Brescia på 8:e plats! Men vi ska inte ta ut något i förskott. Det såg darrigt ut då och då, och segern var något i överkant. Men nu har det tagits sex poäng på de två senaste matcherna, och pressen att vinna är inte lika stor fortsättningsvis, vilket ger ökat lugn i spelet.
SERIE B, 20:e omgången:
SALERNITANA-BRESCIA 1-3
BRESCIA (3-5-2):
Arcari - Mareco, De Maio, Berardi - Zambelli, Baiocco, Paghera, Vass, Dallamano - Possanzini, Caracciolo.
Tränare: Iachini.
Mål: Possanzini (Brescia), 22 min, Soligo (Salernitana), 27 min, Vass (Brescia), 30 min, Caracciolo (Brescia), 83 min.
Tre lejon: Possanzini (anfallare): Mål och målpassning.
Två lejon: Dallamano (mittfältare/back): En av få frisparksfötter i Brescia, kan spela både back och mittfältare, bra insats igen – given i laget.
Ett lejon: Arcari (målvakt): Räddade poängen vid flera tillfällen. Oerhört reflexsnabb.
Videolänk till målen: http://www.youtube.com/watch?v=t5_0HYzO8K0
