Inter – Genoa 0-0: Rödblå kampvilja räddade en poäng
På söndagskvällen möttes Inter och Genoa i en match som inleddes i ganska långsam takt. I andra halvlek skruvades farten upp och det blev strid om poängen.
Som omväxling satte jag mig helt förutsättningslöst vid radion denna söndagsafton för att lyssna på matchen. Jag hade ingen aning om vad som hade föregått matchen. Jag hann höra en intervju med Gasperini där han pratade om Inters spel på sitt normala diplomatiska vis. Samtidigt underströk han att Genoa inte är ett lag som ”gråter av rädsla” när de möter ett lag som på papperet är starkare och har siffrorna på sin sida.
Denna kyliga söndagskväll ställde Genoa upp med detta lag:
Amelia, Bocchetti, Moretti, Sokratis, Criscito, Rossi, Zapater, Milanetto, Suazo, Mesto, Sculli
Det första som kommenterades från matchen var att Bocchetti bevakade Milito, Criscito bevakade Balotelli och även flera andra spelare backade hemåt med Interspelarna. Spontant undrade man då förstås hur det skulle gå med anfallsspelet om större delen av laget skulle koncentrera sig på att försvara det egna målet eller på att bevaka motståndarna. Farhågorna visade sig dock vara onödiga, redan efter fem minuter kom ett första rödblått skott, som tyvärr gick förbi målet. Strax därefter kom ytterligare ett försök, denna gång från Criscito, som innan matchen anklagades för att ha sett lite trött och blek ut på planen på sistone. Allt som allt kan man säga att Genoa bjöd på en relativt fartfylld start på matchen.
Farten mattades dock av ganska snabbt. Känslan en bit in i matchen var att Genoa höll undan bra men fick springa mycket och satsa mer energi i spelet än Interspelarna. Därför gjorde de rödblå allt för att dra ner farten på matchen för att inte göra slut på krafterna i förtid. Spelet var väldigt taktiskt och kanske inte så underhållande hela tiden (radiokommentatorn kallade den faktiskt tråkig vid ett tillfälle) men Genoa lyckades med det man var ute efter, att hålla Inter borta från sitt mål. Det skulle faktiskt dröja till slutet av första halvlek innan Inter hade sitt första skott på mål. Vid paus var resultatet fortfarande 0-0. Hemmapubliken lät minst sagt missnöjda med sitt lags prestation, men Genoa kunde nog istället känna sig rätt nöjda med sin insats hittills.
Andra halvlek tog sin början. Lite mer fart än i första, Inter försökte snabbt ta ledningen genom Milito, men Moretti var framme och störde tillräckligt för att försöket skulle förbli just ett försök. Så småningom spelade Gasperini ut ett par kort från bänken. Till att börja med fick Suazo gå ut, in kom Jankovic som dock verkade ha känningar av sitt ena knä redan strax efter bytet. Sedan fick Sculli gå ut och lämna plats åt Palacio. Ett tjugotal minuter in i andra halvlek blixtrade så Genoa till på offensiv planhalva. Flera bra försök gjordes, men tyvärr lyckades ingen få bollen i mål. Sedan fick Jankovic lov att kasta in handduken på grund av sitt knä, han ersattes av Palladino.
När andra halvlek var ungefär 25 minuter gammal, skruvade Inter upp farten ytterligare. Både Milito och Sneijder var framme vid Amelias mål och försökte lura in bollen bakom honom men lyckades inte. Inter fortsatte att trycka på och Genoa fick sätta in alla sina tricks för att hänga fast vid poängen som man fortfarande hade inom räckhåll. De rödblå hade dock bestämt sig för att lyckas och gjorde allt för att stå mot Inters anstormning. Fyra minuter tilläggstid lades till matchtiden innan matchen blåstes av med slutresultatet 0-0 och Genoa kunde åka hem med en välförtjänt poäng i bagaget. Antagligen var Inter mycket mer missnöjt med resultatet.
Måndagens tidningar i Genua öser beröm över laget och betygen som delas ut är väldigt höga. Mest beröm går till Bocchetti för sitt arbete med att hålla ihop Genoas försvar och därmed vara en viktig kugge i maskineriet som tog hem en väldigt värdefull poäng.
