Vittorio Mero, 21 maj 1974 - 23 januari 2002
Onsdagen den 23:e januari 2002 hände det något märkligt på Parmas hemmaarena Ennio Tardini. Domaren ska precis blåsa igång semifinalen i Coppa Italia mellan Parma och Brescia då plötsligt ett fasanfullt rykte börjar spridas...
Ryktet når spelare, ledare och tränare och det berättar att en spelare i Brescia är inblandad i en allvarlig bilolycka. Spelaren är Vittorio Mero. Lagkapten Roberto Baggio går ut till sidlinjen där han av en tårögd och chockad Bresciastab får reda på att bilolyckan haft dödlig utgång. Baggio vänder sig om samtidigt som han tar av sig sina svarta vantar - han kastar sedan in vantarna på planen - en gest som vittnar om vad som hänt.
Dödsbeskedet slår ner som en bomb hos alla inblandade. Unge Bresciabacken Daniele Bonera hamnar i chocktillstånd och springer raka vägen ner till omklädningsrummet. Giunti lägger händerna för ansiktet och är märkbart förkrossad. Luca Toni kliver av planen med de tyngsta stegen. Många spelare gråter öppet och Parmaspelarna försöker trösta sina kollegor. Dödsbeskedet har även nått de tillresta Bresciafansen på läktaren. Tårögda står, eller sitter de och bara stirrar ut i tomma intet. Vad har egentligen hänt?
Vittorio Mero skulle inte spelat semifinalen, men han var på väg till Parma för att se matchen. Troligtvis hade han väldigt hög fart då han förlorade kontrollen över bilen. Bilen kom över på fel sida av vägen och frontalkrockade med en lastbil. När brandmännen fått loss den mosade bilen, som suttit inkilad under lastbilen, så var Mero förlorad sedan länge. 31-åriga Vittorio Mero efterlämnade både fru och barn.
Han var en omtyckt försvarare som hade varit en tongivande spelare då Brescia krigat till sig serie-A kontraktet säsongen 99/00. Inför serie-A comebacken förstärkte Brescia sitt lag med nya spelare och Mero förlorade sin plats i startelvan. Men han var en positiv och lojal människa/spelare och han blev istället en pådrivare på bänken. Han gav alltid 100 % på träningarna och under säsongen 2001/2002 hade han kämpat sig tillbaka och var på väg att återerövra sin plats i startelvan. Det blev åtta matcher i serie-A innan döden satte sina klor i honom den 23:e januari.
På hans begravning deltog hela Brescialaget och alla var klädda i ljusbruna rockar. Brescia var lamslaget, hela staden hade hissat halv stång för sin spelare. Kyrkan var fylld med sörjande människor som var och en lade en blåvit halsduk på hans kista - det blev ett helt berg!
Första matchen efter begravningen var borta mot Lecce. Med svarta sorgband runt armarna stod Brescialaget i en ring runt Meros tröja nummer 13, som var utplacerad i mitten. En tyst minut hölls och publiken hedrade honom med varma applåder. Vi som såg dessa bilder glömmer det aldrig!
Brescia gav sedan precis allt i matchen, man bjöd Vittorio Mero på en mäktig fotbollsupplevelse och slutresultatet skrevs till 3-1. Emanuele Filippini var bäst på planen och han gjorde samtidigt sitt första serie-A mål någonsin. Direkt efter målet kastade han sig ner på marken och började storgråta, spelarna lade sig i en hög på honom, och trots att Brescia var inblandat i bottenstriden, så såg det ut som om man vunnit ligan. Ligan hade man inte vunnit, man hade gjort något ännu större, nämligen hedrat en bortgången lagkamrat och vän.
Efter matchen sjöng Bresciaklacken "Vittorio Mero, Vittorio Mero, Vittorio Mero", något som man än idag hör eka på Brescias alla matcher, och som aldrig kommer att tystas ner. Roberto Baggio är stor i Brescia, men Vittorio Mero är störst!
