Inför Albinoleffe-Brescia: Oro
Brescias president Corioni fick häromdagen frågan om han är orolig för sitt lags form. "Jag är född orolig", svarade han. "Oavsett om vi vinner, förlorar eller kryssar är jag orolig." På lördag fortsätter oron, derby mot Albinoleffe och fortsatt strid om Serie A-platser.
Fotboll är dramatik, men någon gång kan man få nog av "kniven på strupen-matcher". Efter misslyckade Serie A-Play Off i flera år i följd vill nu Brescia till varje pris nå uppflyttning. Det skulle bli en dolkstöt för mycket att förlora chansen igen.
Statistik kan vara både intressant och tråkig, meningslös. Men när vi konstaterar att Brescia tagit knappt 1,6 poäng per match hittills denna säsong är det värdefull information på så vis att det är exakt samma snittpoäng som man hade per match förra säsongen. Då avverkade president Corioni, den orolig, tre olika tränare: Cosmi, Sonetti och Cavasin. Nu heter mister Iachini och poängsnittet förblir alltså detsamma. Det säger oss att alla tränarbyten har varit poänglösa.
Men när missnöjet blir för stort - när oron blir för stor - då vill man agera, och då sparkar man hellre en tränare än 11 (eller 22) spelare. Men statistiskt säger oss siffrorna att Brescias trupp varken är bättre eller sämre än så här, varken bättre eller sämre i år jämfört med förra året.
PSYKOLOG ELLER BUDDHISM?
I Lazio har lagkapten Rocchi avfärdat psykologhjälp utifrån för att komma tillrätta med lagets problem. Det har han kanske gjort rätt i, det beror naturligtvis helt och hållet på vem psykologen är, om det kan finnas kvalité och något att hämta i en sån insats. Det går inte att generalisera om det.
Men kanske skulle president Corioni viga en stund åt sin gamle storstjärna Baggios livsfilosofi: buddhismen. Kanske skulle en meditationskurs, eller överhuvudtaget en buddhistisk coachning, kunna hjälpa laget över sin oro. För det är just det man lider av; en oro, som säkerligen kommer uppifrån - delvis. Ledarskapets oro smittar av sig på laget, det är oundvikligt. Och man tappar poäng som man med en annan mentalitet hade lyckats fånga och plocka hem.
KONDITIONSPROBLEM?
En annan akilleshäl, svaghet, ska enligt vissa bedömare vara fysiken, konditionen. Här tycker jag att Iachini borde veta bäst. Å ena sidan tycker jag att om konditionen är ett problem - om tröttheten satt sig i spelarna - då finns en uppsjö spelare som hittills inte fått spela, så varför då inte låta dem starta några matcher? Iachini kör faktiskt i princip samma lag varje omgång, med någon enstaka eventuell förändring.
Men som Jonas Söderström konstaterade i en Juventus-krönika i veckan: vi utomstående, som inte är med på dagliga träningar och möten, vet väldigt lite om det arbete som görs av klubbledning på olika nivå, vi vet för lite för att döma och uttala oss tvärsäkert. Vi är inte delaktiga i sportchefers och tränares vardag. Jag sätter därför min tilltro till Iachinis fingertoppskänsla, han vet säkerligen vilka som är trötta och om det krävs rotering på positioner.
Det är alltså Serie B:s 32:a omgång som spelas på lördag. Efter det återstår endast 10 matcher! Brescia reser till Bergamo-provinsen för derby mot Albinoleffe, som ligger i mitten av tabellen och vill säkra nytt kontrakt. Albinoleffe har blandat resultat, visat att de kan slå vilket lag som helst, men också säcka ihop mot vilken motståndare som helst. Senaste mötet, i Brescia, slutade 4-1 till hemmalaget. Vi hoppas sjävklart på liknande siffror på lördagseftermiddagen (matchstart 15:30), då det var länge sen Brescia vann med utklassningssiffror. Som jag minns det är Albinoleffe-matchen den enda denna säsong.
ÖVRIGA VIKTIGA MATCHER
Samtidigt hoppas vi så klart att Sassuolo tappar poäng borta mot Cittadella, den överraskande ligasjuan, och att Grosseto (med ny tränare) och Cesena (bägge toppkonkurrenter) kryssar. I derbyt Lecce-Gallipoli kan det gå hur som helst, då Gallipoli har ny tränare sen en vecka tillbaka (inledde med vinst i tisdags). Reggina tar emot Torino på söndagen, och därmed avslutas omgången. Det är alltså nu allvaret börjar på riktigt i Serie B.
Brescia startar förmodligen så här (med lite önsketänkande):
(3-5-2)
Arcari - Mareco, De Maio, Dallamano - Zambelli, Baiocco, Cordova, Budel, Taddei - Caracciolo, Possanzini.
Jag skulle alltså sätta in Taddei från start och köra med honom som nästan en tredje forward, och sen ska vi också komma ihåg att mittfältarna Manzoni och Saumel, två nyförvärv i januari, som ännu inte debuterat, är redo för spel, och jag hoppas de får spela åtminstone lite grann. Viktigt som sagt att ha många starka spelare i gång nu, på upploppet av serien. Viktigt också med nya spelare som inte levt under pressen och oron så länge, som kommer mer "oförstörda" utifrån, med friskt mod.
