Il Grande Torino Del III – Dominansen
Det är 62 år sedan Torinos dåvarande fotbollslag tragiskt omkom i en flygolycka. Detta är den tredje delen i historien om det som många anser vara Italiens bästa fotbollslag genom tiderna, Il Grande Torino.
Efter att Torino tagit sin andra raka Scudetto 1946 kunde ligaspelet återgå till sin normala skepnad säsongen efter. 20 lag utgjorde Serie A där Il Grande Torino byggde vidare på succén ifrån fjolåret. Startelvan var näst intill intakt förutom en plats där Romeo Menti tog plats på högerflanken efter att ha återvänt ifrån Florens.
Spelarna i laget hade blivit mer samspelta och visade upp en offensiv fotboll som inte tidigare skådats på italiensk mark. På de 38 ligamatcherna gjorde Torino 104 mål. Laget tog flera stora segrar (7-2 Fiorentina, 5-1 Lazio, 6-0 Vicenza, 6-0 Genoa och 6-2 Milan) och vann ligan tio poäng före tvåan Juventus.
Framgångarna visade inga tecken på att upphöra. När Italien mötte Ungern i en träningslandskamp den 11:e maj 1947 var alla tio utespelare från Il Grande Torino. Målvakt Bacigalupo fick nöjt sitta på bänken och se på när Ferenc Puskas Ungern slogs tillbaka med 3-2 av Il Grande Torino. Bacigalupo tog senare över målvaktsposten i ett landslag där stommen kom från Torino, oftast var sju eller åtta startspelare ifrån Toro. Italien, som skördat framgångar med ett defensivt spel, satsade på att försvara sina världsmästartitlar med ett offensivt lag.
Oslagbara på Filadelfia
Ett av alla rekord Il Grande Torino har är deras enorma hemmafacit. Mellan åren 43-49 gick man obesegrade hemma på Filadelfia. De 93 matcherna slutade i 83 segrar och tio oavgjorda. Endast två gånger blev man nollade i målprotokollet och som tur var höll man då tätt bakåt.
Var segern någon gång hotad, eller spelet dåligt i sig, användes vissa ritualer på Filadelfia. På läktaren satt Ortesete Bolmida med ett horn kallat "tromba del quarto d'ora granata". När en kvart återstod av matchen blåste han i hornet och skickade då ut en signal till il Capitano Valentino Mazzola. Mazzola svarade med att kavla upp ärmarna på sin tröja, ett tecken till övriga spelare att ”nu kör vi”.
En gång var Torinos fantastiska hemmasvit nära att brytas. När Lazio var på besök den 30:e maj 1948 sprang bortalaget tidigt iväg till en 0-3 ledning. Bolmida fick blåsa i hornet tidigare än vanligt och i en magisk vändning, där Mazzola gjorde sista målet, kunde Torino vända och vinna med 4-3.
Il Capitano Mazzola
”Han ensam är halva laget”, så förklarade Mario Rigamonti Valentino Mazzolas storhet. Kaptenen bar Torino på sina axlar och var älskad av alla. Gianni Brera på Gazzettan beskrev honom så här: ”Han var snabb som en sprinter, hade uthållighet som en långdistanslöpare och sköt lika bra med båda fötterna. Han var smidig som få, startade anfall långt ner i planen som han sedan själv avslutade. Han var både en spelfördelare och en matchvinnare.”
Mazzola utnämns av många som den första moderna forwarden. Trots att han allt som oftast spelade vänsterinner var han en målskytt av rang. På sina 201 matcher för Torino blev det 123 mål. Bland annat gjorde han ett galet hattrick mot Vicenza 1947 där han mellan matchminut 29-31 lyckades göra tre mål.
Mazzola var den naturliga ledaren och symbolen för Torino. Han tog inte åt sig av all ära utan hyllade laget. Sammanhållningen genom åren var något man byggde på och Novos kamp om att hålla stommen kvar i Torino, under kriget, gav en enorm samhörighet som också visade sig på fotbollsplanen. Spelarna såg inte sig själva som några större fotbollsstjärnor. Il Grande Torino levde med sina supportrar i Torino och när den tragiska olyckan kom förlorade folket arton vänner.
Utklassningsscudetton 47/48
Il Grande Torinos fjärde Scudetto blev rena rama segertåget. Laget tog sexton poäng fler än tvåan Milan. Laget gjorde 125 mål på 40 matcher (89 mål på de 20 hemmamatcherna) och hade +92 i målskillnad. Man tappade endast en poäng hemma på Filadelfia och man använde under säsongen endast 15 spelare.
Utklassningen och Torinos frammarsch gav eko ute i fotbollsvärlden. Alla ville se, spela och tävla mot Toro. Brasilien bjöd över Torino för en turné där man vann mot Portuguesa, förlorade mot Corinthians och spelade oavgjort mot Palmeiras och Sao Paulo. Brasilianarna blev förtrollade av Grande Torino. Man hade alltid sett sig själva som de bästa på fotboll men när Torino visade upp sig ansåg flera att italienarna var minst lika bra som dem själva, ett ganska gott betyg. Grande Torino fick sydamerikanska fans på flera håll där bland annat Argentinas first lady Evita blev ett fan.
Vänskapsmatch i Portugal
Efter två säsonger av målexplosion blev det en lite lugnare 1948/49. Laget var minst lika svårslagna men motståndarnas försvar hade blivit bättre. Inter hade fått fart i benen och nosade några poäng bakom hela tiden.
Under våren 1949 funderade Benficas lagkapten Francisco Ferreira på att lägga av med fotbollen. Under en landskamp mellan Italien och Portugal, i februari, hade han stiftat bekantskap med Mazzola och hållit kontakten. Ferreira frågade Mazzola om inte hans Torino kunde vara motståndare i en minnesmatch den 3 maj.
Mazzola frågade tränare Erbstein som sade att ligan skulle säkras först. Torino skulle nämligen möta ligatvåan Inter borta och Erbstein sade att om Torino inte förlorade fick laget åka. Matchen slutade 0-0 och Torino tog flyget till Portugal.
Övriga delar
Il Grande Torino Del I - Uppbyggnaden
Il Grande Torino Del II - Under kriget
Il Grande Torino Del IV - Superga
Källor: Torinofc.it, archiviotoro.it, toronews.net, ilgrandetorino.net, lastampa.it, goal.com, football-italia.net och wikipedia.org
