200 del 1
Innan dagens match så hade endast fyra spelare i historien prickat in över 200 mål i serie-A.
Mellan 1929 och 1954 gjorde den italienska legenden Silvio Piola hela 274 mål i serie-A! Man får dock tänka på att målvakterna och försvaren på den här tiden inte höll samma klass som Buffon och Maldini/Nesta...
Centertanken från IFK Norrköping, Gunnar Nordahl, ligger på andra plats med 225 mål. Ett av de mest imponerande svenska idrottsrekorden med tanke på att Nordahl endast behövde nio säsonger på sig för att komma upp i denna otroliga målskörd!
Italiens guldkapten från 1938 Giuseppe Meazza ligger delad trea tillsammans med José Altafini från Brasilien, 216 mål. Meazza spelade mellan 1929 och 1947, och Altafini mellan 1958 och 1976.
Top-10 listan
1. Silvio Piola - 539 matcher - 274 mål
2. Gunnar Nordahl - 291 matcher - 225 mål
3. Giuseppe Meazza - 367 matcher - 216 mål
4. José Altafini - 459 matcher - 216 mål
5. Roberto Baggio - 443 matcher - 200 mål
6. Kurt Hamrin - 400 matcher - 191 mål
7. Giuseppe Signori - 335 matcher - 188 mål
8. Gabriel Batistuta - 318 matcher - 184 mål
9. Giampietro Boniperti - 444 matcher - 178 mål
10. Amedeo Amedei - 423 matcher - 174 mål
Karriären 1967 - 1994
En blyg grabb från Caldogno i norra Italien skulle alltså bli den femte spelaren genom tiderna att nå 200 mål i serie-A. Anmärkningsvärt då merparten av de 200 målen producerats under en tid då den italienska ligan varit den överlägset bästa i världen, och framför allt, då den nästan alltid ha ansetts haft de starkaste försvaren och de bästa målvakterna. Man kan vara elak och säga att Baggio spelat länge och därför kommit upp i 200 mål. Men att hålla så hög klass, som serie-A verkligen kräver, under tre decennier är en bedrift bara det! Att målsnittet ligger strax under ett mål varannan match är också oerhört imponerande med tanke på att Baggios kanske största styrka är framspelningarna!
Trots att han drabbades av två allvarliga knäskador innan han fyllt 20, så gick karriären spikrakt uppåt, via Florens till Turin. Efter ett lyckat VM på hemmaplan, där han gjorde turneringens vackraste mål mot tjeckerna i sin VM-debut, blev han tidernas dyraste spelare då han köptes av Juventus med uppdraget att åter göra de svartvitrandiga till ett vinnarlag.
Varje söndag charmade Roberto Baggio sitt hemland med bländande fotboll - geniala framspelningar som skar djupa sår i de bästa försvaren. dribblingsnummer kryddade med iskalla avslutningar, välplacerade långskott med både vänstern och högern, frisparkar så klockrena i krysset att till och med Diego Maradona blev avundsjuk. Den gudomlige hästsvansen var kung i serie-A - som på den tiden var världens i särklass bästa liga!
Som lagkapten ledde han sitt Juventus till flera framgångar, bland annat det stora målet, att vinna ligan före Milan. Detta skedde säsongen 94/95.
Då hade Roberto Baggio, året innan, slagit tidernas mest omtalade straff, i VM-finalen mot Brasilien. Oförtjänt och naivt blev han stämplad som en syndabock, och det är tyvärr just den straffen som han är mest ihågkommen för... I alla fall här i Sverige, där det råder en korkad internationell fotbollsbevakning.
För det var i USA-VM 1994 som världens bäste skrev in sig bland de allra största genom tiderna. På den största scenen tog en småskadad Baggio sitt ansvar och avgjorde den ena matchen efter den andre med elegans och briljans. Vägen mot VM-guld låg öppen, men tyvärr stoppades han av en elak sträckning i semifinalens andra halvlek. I den första halvleken hade han smekt in två mål och därmed ordnat en finalbiljett för sitt Italien.
Precis som Ferenc Puskas i VM-1954, fick han ställa upp skadad i finalen. Och så, inför över 90 000 på läktaren och cirka två miljarder tv-tittare, susade bollen över ribban...
Tänk om Baggio hade varit kry i finalen! Oj, oj, oj... Då hade till och med Arne Hegerfors och grabbarna kommit ihåg honom som en av de absolut största spelarna. Men, det är tydligen bara meriterna som räknas, och inte det som man uträttar på det gröna fältet.
Läs fortsättningen..
