Spelarbetyg Brescia säsongen 2009-2010
Alla spelare i Brescia betygsätts utifrån Gazzetta-modellen, för sina insatser den historiska säsongen 2009-2010, som slutade med Serie A-uppflyttning.
Betygsskalan som används är den klassiska italienska, som Gazzettan och de andra stora tidningarna i Italien använder, det vill säga från 1 till 10, där 1-3 i princip aldrig används, och inte heller 10.
Det är jag ensam, i egenskap av redaktör för Svenska Fans Brescia, som är "domare" i denna sammanställning.
Lagdelarna presenteras i tur och ordning, och inom varje lagdel presenteras spelarna med högst betyg först. Tränaren betygsätts också.
Ett antal spelare har spelat för kort tid för att bedömas, de nämns längst ner i artikeln.
ARCARI 
Vaktade målet i samtliga matcher, så någon andremålvakt behövdes inte denna säsong. Arcari räddade otroligt många poäng till laget. Ett par misstag fick vi dock se från Arcaris sida. Men med tanke på hans obefintliga Serie A-erfarenhet och begränsade Serie B-rutin (trots att han är 32 år) måste Arcaris säsong ses som en stor positiv överraskning. Utan honom hade inte Brescia nått Serie A i år.
BEGA
Klippan där bak denna säsong, när han inte var skadad. 36 år gammal, en ledare på och utanför planen. Har ingett tro och självkänsla i laget, har agerat modigt fysiskt och mentalt. Har dessutom fått utdelning för sitt hårda skott ett par gånger. Styrde trebackslinjen som en kapten (även om han inte var det i formell mening).
MARTINEZ 
Ännu en rutinerad herre som klivit fram igen efter några år med sviktande form och skador. Borta i perioder även denna säsong, men när han spelat har han betytt nästan allt, i form av säkerhet och trygghet. Har visat att han kan spela överallt i backlinjen. Teknisk, snabb och god spelförståelse.
MARECO 
Brescias egen Materazzi, ful och otrevlig ibland, men också hög högsta-nivå. Enligt presidenten är Mareco på Champions League-nivå. Denna säsong har Mareco blandat och gett (som vanligt), och visst har det varit Champions-nivå stundtals, men också en del blunders.
DE MAIO 
Bra under stora delar av säsongen, men har tyvärr också varit inblandad i några av de mest olyckliga baklängesmålen. Frågetecken för tajming och bollbehandling ibland. Plus för sitt mod och sin styrka. Långt ifrån färdigutvecklad, men på rätt god väg.
BERARDI 
Den unge schweizaren är precis som De Maio något för framtiden – eventuellt. Men i väntan på det känns det inte säkert alla gånger. Kan svaja, kan också ge svar på tal. Får bli komplementspelare nästa säsong om han stannar.
RISPOLI
Den spelare som växt mest, tror jag, under säsongen. Mycket bänk, men också en del rejäla insatser när han fått chansen. Har gått att lita på, och har varit viktig, då han kan spela på flera positioner. Oslipad och klantig ibland, men stor löpstyrka och glöd.
LOPEZ 
Ingen höjdare. Kom som nyförvärv från West Ham inför säsongen, men saknar taktisk kompetens, har det visat sig. Några okej matcher, men är ett osäkert kort. Borde inte få förnyat kontrakt.
BUDEL
Nyförvärvet från Parma som visade sig vara en nästan lika skicklig regista som Milans Pirlo. Upp till riktigt bevis i Serie A, förstås, men Budels passningar och sätt att styra offensiven från djup position var själva kärnan i Brescias spel under vårsäsongen.
VASS 
Att denne ungrare kunde behärska ett sånt varierat passningsspel, i kombination med ett hårt, aldrig kompromissande grovarbete och bollvinnande (ofta på gränsen till ojust), det var för mig en stor överraskning. Väldigt glädjande. Han är ung och han kommer att hålla i Serie A. Bör bli helt ordinarie.
CORDOVA 
Kom samtidigt med Budel till Brescia i januari 2010, har inte spelat lika mycket på grund av halvtaskig fysisk status, skador. Men när han spelat har det varit underbart: ett slipat skott som få besitter, så otroligt hårt och välriktat, ett jättevapen på fasta situationer inte minst. Har gjort ett par sådana mål och visat härlig kreativitet.
DALLAMANO
Vänsteryttern som är ohotad på sin position, ofta utgångsläge som mittfältare, men har även kunnat ta en mer defensiv roll. Hans välvässade vänsterfot har legat bakom ett antal viktiga mål, framför allt i form av frisparkar. Har kämpat och slitit, men har inte alltid hängt med, och har ibland haft svårt mot snabba tekniker.
BAIOCCO
Stundtals utskälld, inte minst av mig, och man skäms lite för vissa kommentarer man slängt ur sig. Visst har Baiocco varit så väl fågel som fisk denna säsong, men helt slut är han inte. Bör få fortsätta som truppspelare, viktig att ha, då han besitter fina spetskompetenser (skottet, tillslaget) och blodallvarligt temperament. Men han är ingen ordinarie spelare som klarar en hel säsong numera, med tanke på åldern och tappat tempo. Det har framgått under 2009-2010.
ZAMBELLI
Har varit outtröttlig, den som sprungit mest och bäst i Brescia denna säsong. Har haft problem med tekniken emellanåt, som vanligt, men har som vanligt också representerat Brescia-hjärtat utomordentligt. Är en egen produkt, blivande kapten.
SAUMEL 
Österrikaren som lånades in från Torino i januari har spelat ett ”Daniel Andersson-spel” huvudsakligen, varit en pålitlig, taktiskt kompetent pjäs – som dock inte får förlängt kontrakt med Brescia, enligt senaste rapporterna.
POSSANZINI
Säsongens viktigaste Brescia-spelare, som jag konstaterat tidigare. Har gjort några för få mål, men har å andra sidan serverat Caracciolo så många gånger. Jämförd med Caracciolo deltog Possanzini mer i spelet, skapade mer lägen för hela laget genom sin uppoffrande stil.
CARACCIOLO
Gjorde återigen omkring 25 mål, vilket naturligtvis är fantastiskt, även om 10 stycken var på straff. Det faktum att han förvaltade i princip alla straffarna är också en stor bedrift som ska understrykas. Tog sitt ansvar, fanns där i utsatta situationer, men positivt är också att Brescia inte är totalt beroende av honom. Caracciolo hade formsvackor och avstängningsperioder, och då stod laget starkt ändå.
TADDEI
Skadorna förstörde – som vanligt – största delen av hans säsong. Sporadiska inhopp, ibland lysande tendenser, lika ofta tama insatser. Tyvärr var nog detta det sista han hade att erbjuda Brescia.
KOZAK 
Samma kropp som Kennet Andersson, Toni, Tare, och liknande – lyckade – jättar i den italienska fotbollen, men Kozak kunde inte få ut tillstymmelsen till det spel som dessa centertankar presterade under sina storhetstider. Det blev mest fel för Kozak, och några få, väldigt få, rätt för denne sympatiske, men ack så vilsne tjeck.
IACHINI
Jag har hyllat honom ett flertal gånger redan, och han är värd allt beröm. En förklaring till framgången är förstås hans omtalade mänskliga sida, hans relation med spelarna.
Den andra förklaringen är hans noggranna planering: en 3-5-2-formation med ambition att ha mycket boll och passningsspel inom laget, helst genom en spelskicklig regista på mitten, och sen ett varierat anfallsspel, som dock anpassas mycket efter det faktum att forwards i Brescia är långa, stora och starka.
Iachini gav Brescia mer tilltro till den egna potentialen, och krävde aggressivitet, högre press, men gjorde det alltså med glädje. Eftersom spelarna såg hur mycket intresse, vilja och arbete Iachini lade ner på detta projekt, kände de sig manade att göra detsamma.
* * *
Följande spelare spelade alldeles för lite för att bedömas:
Viotti (målvakt)
Salamon (mittfältare)
Paghera (mittfältare)
Hetemaj (mittfältare)
Manzoni (anfallare)
Varga (anfallare)
