Tack för en oslagbar show [del 2]
fortsättningen...
Tiderna förändras
Caldogno-sonens karriär är fylld av skador och utfrysningar från diverse tränare. När han med stor del bidragit till att göra Juventus till ett storlag igen, och när Turinklubben skulle ut och erövra de stora pokalerna, så fick inte lagets nummer tio vara med längre. Marcelo Lippi, som senare också skulle komma att frysa ut Baggio i Inter, sparkade ut honom till ett "sjunkande" Milan.
Med tröja nummer 18 blev Roberto Baggio mycket omtyckt i klassiska Milan, men tyvärr fick han aldrig tränarnas förtroende. Med några succéinhopp, sju mål och ett antal framspelningar, var han ytterst delaktig i Milans femtonde mästerskapssköld genom tiderna. Glädjescenerna på San Siro visste inga gränser!
Ett år senare slutade Milan på en elfte plats i serie-A...
Världens bäste 93 hade fått sitta på bänken under nästan hela säsongen och därmed tappat lusten till att spela fotboll. Sommaren 1997 lämnade han därför Milan för den röda staden Bologna, där han skulle avrunda en vacker karriär. Men äventyret i Bologna slutade med att 31-åriga Baggio tog en plats i VM-truppen! Tillsammans med det svenska tornet Kennet Andersson gjorde han 34 mål i ligan...
Revansch
I Frankrike-VM var han en av de bästa italienarna. Hans visade stort mod då han satte den viktiga straffsparken mot Chile i gruppspelet - en skön revansch för missen fyra år tidigare. I kvartsfinalen mot värdnationen gick Baggios volley, som var ett tekniskt mästerverk, endast några centimeter förbi stolpen. Om bollen hade hamnat i mål, så hade Italien varit i semifinal...
Matchen mellan Frankrike och Italien gick istället till straffläggning. På den väldiga Stade de France arenan gjorde hemmapubliken sitt bästa för att psyka ut och håna Baggio då det var hans tur att lägga sin straff. Fransmännen hade hoppats på en "repris" från 94, men fick istället se Baggio sätta sitt pekfinger mot munnen efter att han iskallt rullat in bollen i mål. Tyvärr var inte alla italienare lika iskalla - Italien, och Baggio, lämnade för tredje gången på rad ett VM efter straffläggning (90, 94, 98).
Efter VM lämnade Baggio Bologna för spel i Inter. Förväntningarna var höga, särkilt då Baggio-familjen är uttalade Intersupportrar. Men åter igen kom han i kläm med tränarna (Lippi) och lyckan uteblev. I sin sista match för de blåsvartrandiga fick dock Baggio äntligen chansen från start, och då sköt han Inter till Champions League, efter två mycket vackra mål mot Parma.
Show på Mario Rigamonti stadion
Karriären fick sedan ett rejält lyft i Brescia - och vilken lycka det skulle bli för den lilla nykomlingen. Med magisk fotboll och oförglömliga mål lyckades lagkaptenen Roberto Baggio etablera Brescia i serie-A. De lombardiska lejonen säkrade serie-A kontraktet fyra säsonger i rad - något som aldrig tidigare inträffat i klubbens 93-åriga historia.
Det kunde, eller ska jag säga borde, räckt till en plats i VM-truppen 2002. Visserligen vek sig vänsterknäet illa fyra månader innan uttagningen, men Baggio trotsade naturlagarna och kom tillbaka i rekordtid, lyckades rädda kvar sitt Brescia i sista stund, bara för att tillslut få ett "nej" av förbundskaptenen Giovanni Trapattoni. Därmed gick drömmen om ett fjärde raka VM-slutspel i kras. Sextio miljoner italienare krävde Baggios medverkan, men det gick inte att ändra Trapattonis beslut.
VM blev en profil (legend) fattigare och Italien föll tungt mot Sydkorea redan i åttondelsfinalen. Den gången hade de ingen räddare i nöden...
Farväl
Italiens älskling nummer ett skrev på ett tvåårskontrakt med Brescia där ett av målen var att nå 200 mål i serie-A. En regning dag i mars år 2004 gick drömmen i uppfyllelse. Endast fyra spelare hade nått drömgränsen före honom. Två månader senare, den 16: e maj, avslutades en magisk karriär inför 80 000 tårögda åskådare på San Siro stadion i Milano. Roberto Baggio - fotbollens största artist - lämnade ett STORT tomrum efter sig...
Tack för en oslagbar show / Marcus Walkin
