Brescia - Venezia2 - 0
Bari-Brescia 1-1: Sanningen är att vi är ett mittenlag
Det är svårt att acceptera, men den här hösten är Brescia ett mittenlag i Serie B. Vi hoppas kunna byta skepnad, men är det möjligt under gamle mittbacken Caloris ledning?
Inför Bari-Brescia talade vår tränare Calori om att ungefär 70-75% av matcherna i Italien avgörs via fasta situationer. Om det är korrekt statistik vet jag inte, men det låter inte otänkbart. Brescia tog också ledningen just genom en hörna efter en kvart, på San Nicola (kanske den vackraste arenan i landet?).
Det var brassen Saba, som för första gången fick spela från start, som slog den. Därmed har han legat bakom fem mål på kort tid, ett sanslöst facit med tanke på att han alltså bara gjort en start.
Intressant i den situationen var också att Brescia skickat upp två mittbackar, som via en luftduell beredde väg för Daprela, som var sist på bollen vid detta glädjande 0-1.
FÖR OFFENSIVT?
Men efter matchen skulle tränare Calori komma att kritisera den egna taktiken, som han såg som lite för offensiv. Det är nog få som delar den uppfattningen, att Caloris Brescia är för offensivt, det vore som om Lagerbäck skulle kritisera sig själv för samma sak.
Det Calori förbannade var det faktum att Bari blev övertaliga i flera anfall, då Brescia gått fram med för många spelare. Men är det inte det man måste göra, när man ska bedriva ett väsentligt anfallsspel?
Calori funderar nu på om Brescia fortsättningsvis ska anfalla med en man mindre än tidigare. Jag tror personligen att han gräver sin egen grav med den attityden, eftersom Brescia redan nu tillhör de lag som gjort minst antal mål i serien.
Dessutom parkerar Brescia i mitten av tabellen - man är ett mittenlag. Det är inte det man ska vara. Man ska vara i toppen.
MITTENPLACERING INGET ATT HA
Det ger inga guldstjärnor att sluta 8:a istället för som 14:e lag, exempelvis. Det är helt irrelevant. Antingen når man Play Off, eller så undviker man att åka ur, det är det det handlar om. En mittenplacering är ingenting, det är bara samma sak som att klara sig kvar.
Så... för att göra en lång historia kort kvitterade alltså Bari. Men de gjorde inte det för att Brescia spelade någon galen holländsk attackfotboll. Det var faktiskt Bari som skapade mest, som spelade den mest tekniska och begåvade fotbollen.
SPANSKA TAKTER I BARI
Det var klacksparkar och överstegsfinter, kortpassningsspel i högt tempo, inte helt olikt La Liga faktiskt. Bari ligger ju, geografiskt, väldigt långt söderut också, jämfört med Brescia, till exempel, som ligger i nord.
Brescia hängde inte med, vårt lag är inte uppbyggt av samma kvicka bollkära typer, Calori satsade mer på spelare med arbetskapacitet. Det är hans melodi framför allt.
Caracciolo hade ett riktigt snygg ribbskott, efter en soloprestation. Men i övrigt stod de flesta Brescia-spelarna för amatörmässiga bollkontakter. Bland annat var Zambelli bedrövligt klumpig och oteknisk när han lyckades missa mer eller mindre öppet mål två gånger om.
Så extremt dåligt att till och med de mest inbitna Brescia-fansen var tvungen att såga sin kapten.
Även Scaglia och inhoppande Rossi missade frilägen på ett sätt som får en att vilja svära i flera minuter.
SURREALISTISK MISS
Rossis situation med Bari-keepern var sanslös och en på miljonen. Av någon anledning lyckades vårt Juve-lån hamna helt ensam på Baris planhalva, med bollen - och burväktare. Rossi hade all tid i världen att enkelt göra en dragning, och ge Brescia ledningen och därmed förmodligen segern också. Men han missade, så klart.
Zambellis passningsprocent var horribel, nästan värre än noll i den här matchen. Han måste ha varit magsjuk eller nåt annat, för det var en säregen insats som man sällan ser på den här nivån.
Brescia är inte bättre än ett typiskt mittenlag den här hösten. Man vinner på hemmaplan då och då, men tar aldrig mer än max en poäng på bortaplan.
Brescia var inte alls så offensivt som Calori ville göra gällande i intervjun efteråt. Visst, det skapades chanser för fyra, fem mål. Men samtidigt spelade vi hem till vår målvakt Arcari femtioelva gånger. Lite märkligt att bevittna. Trebackslinjen kände sig pressad, och dessutom avstod Calori från att göra ett tredje byte, trots att det fanns flera offensiva pjäser att tillgå på bänken.
Egentligen har jag gillat trebackslinje, men varför inte frångå den, på prov, i en match. Man får ju inte bli fanatiker i sin tro, och just nu verkar inte trebackslinje vara det ultimata.
FRAMTIDEN
Nu är det så här, att Brescia har en sådan förmån att man möter tre "lätta" lag (på förhand, på papperet) i rad. Pro Vercelli (nykomling), Cittadella (med den extremt lilla arenan) och Ternana (nykomling). Det borde vara en satans självklarhet att plocka sex till nio poäng i dessa tre matcher.
Den inställningen har säkerligen president Corioni också. Klarar inte Caloris Brescia av dessa tre lag, då finns det inget att bygga vidare på. På lördag kl. 15:00 dags för Pro Vercelli. Tre poäng alltså.
SPELARBETYG (3-5-2)
Arcari 6
De Maio 5,5
Salamon 6,5
Stovini 5,5
Zambelli 4,5
Lasik 5,5
Budel 6
Scaglia 5
Daprela 6
Saba 6
Caracciolo 6
Avbytare:
Rossi 5
Corvia -
Tränare:
Calori 6
