Belgien - Italien
1 - 2

Belgien-Italien 1-2: Vad kan stoppa Gli Azzurri?

Många var skeptiska till Italien inför mötet med Belgien då man ansåg att Gli Azzurri inte kunde hantera ett så stort och bra lag. Nu har Gli Azzurri visat allt vad de kunde.

Detta var det riktiga eldprovet för Gli Azzurri. Detta var matchen alla väntade på, Italien-fans eller ej. Kvartfinalernas kvartsfinal. Alla egenskaper som Gli Azzurri visat under mästerskapet, alla dem sattes på prov i kvällens match.

Om det skulle vara en annan domare skulle matchen sluta 2-0, men istället blev det 2-1. Junioren Doku ramlade omkull i straffområdet. Det var just han, Doku, som glänste allra mest i det stjärnspäckade Belgien. När matchen tickade upp mot slutminuterna var det Doku som hotade mest i belgiens offensiv. Varken Kevin De Bruyne eller Romelu Lukaku visade inte upp något stort hot när det var dags för att avgöras.

Belgien som var ett av EM:s mest uppsnackade lag mot Italien som inte var särskilt uppsnackade men har talat med sitt spel och visat för världens fotbollssupportrar att Gli Azzurri ska man räkna med.

Skillnaden mellan Italien och Belgien är världsstjärnorna som finns i “The Red Devils” och kollektivet som finns i Gli Azzurri. I Gli Azzurri springer man för varandra, något som verkligen sattes på prov idag, kollektivet. Italien har alltså råd att ha Immobile på planen som gång efter gång gör direkt svaga beslut, men ändå vinner man. Detta just för att man springer för varandra, inte för sig själv. Det händer alltid saker runt bollhållaren.

Om Spinazzola tar en löpning med boll så kommer det alltid finnas spelare som löper både på utsidan och insidan av Spinazzola, därmed öppnas det upp möjligheter som inte dyker upp hos lag som Belgien etc. Något som också Sveriges assisterande förbundskapten Peter Wettergren påpekade i presskonferensen i samband med blågula uttåget.

Chiellini-Bonucci visar idag att erfarenhet väger tyngst när paret gång på gång plockar bort Lukaku. Det jag fascineras över med duon är deras passion och, trots ålder, klass. Dagens fotbollsspelare börjar allt mer luta åt robotar mer än människor. Svarar på samma sätt i presskonferenserna, spelar på samma sätt och allt däremellan. Chiellini och Bonucci får mig att se ljus i denna allt mer robot-liknande fotbollsvärld.

Efter kvällens match kan man heller inte undgå att skriva om Nicoló Barella. Han har haft en alldeles perfekt säsong i Inter och nu, idag fick han äntligen visa vem han var. Jag kan inte vara ensam om att längta till att se Barella vara så bra som han var i Inter. Perioder i åttondelsfinalen snuddade han på att vara sådär bra men i kvartsfinalen var han Inter-Barella.

Barella snurrade upp tre belgiska försvarare och sparkade in 1-0 till Italien. Därefter gjorde Insigne precis vad han skulle och brukar göra i Neapel. Vika in från vänsterkanten, flytta över bollen till högerfoten och sedan avsluta i bortre. 2-0 var ett faktum.

Återigen bländas jag av Mancinis jobb med detta laget, och just att han gjort det till ett lag och inte något annat. Jag vet inte vad som ska stoppa Gli azzurri nu. Spanien? Knappast. Ska ett fullsatt Wembley sjunga “It's coming home” och tro dem ska skrämma Gli Azzurri? Tror inte det heller.

Mancini, Vialli och resten av armani-modellerna på bänken har gjort ett tillräckligt bra jobb för att jag ska vara nöjd. Men italienarna blir väl bara nöjda vid vinst, eller vad är det man brukar säga? Forza Azzurri!