Besvikelse är ett litet ord
Det Brescia-supportrarna upplever är ett svek av det större slaget: Klubbens ägare Corioni säljer alla chanser till sportslig framgång. Salamon reas bort till Milan - men inga nyförvärv till Brescia.
Brescias ägare Corioni fortsätter att decimera sin egen klubb. Vår dyrbaraste, ja, kanske bäste spelare (i alla fall defensivt), polacken Salamon, såldes till Milan ett par timmar innan transferfönstret stängdes i torsdags kväll.
Tidigare i veckan hade Corioni sagt att Salamon är värd omkring 75 miljoner kr. Ändå sålde Brescia spelaren för knappt hälften, ca 35 miljoner kr.
SÄSONGSKORTEN RIVS
För Brescia-supportrarna är förlusten av Salamon ett enormt svek, som får dem att slänga säsongskorten och bojkotta resten av säsongen.
För Milan var det ett nyförvärv inom parentes, en övergång fansen noterade i förbigående. Typ: "Jaha, okej, det kanske kan vara något för framtiden". Storklubbarnas fans är så klart vana med att det köps in nya spelare från höger och vänster hela tiden.
HADE SÅLT ALLT
Men Corionis förstörelse av Brescia Calcio slutade inte där. Han gjorde dessutom allt för att sälja Daprela, den näst dyrbaraste spelaren i truppen, och vår president försäkrade dessutom efteråt - för att strö salt i såren: "Jag hade sålt 10 spelare om jag bara kunnat".
Av olika omständigheter blev det inte så. Till exempel ville inte Daprela lämna Brescia för Serie B-konkurrenten Spezia om inte lönen blev avsevärt mycket högre där, och det skulle den inte bli. Och ingen lade något bud på vår överbetalde anfallsstjärna Caracciolo.
Corioni motiverade försäljningen av Salamon med att han måste få in pengar för spelarlöner den här vintern. Men ingen kan tro på det, för ingen i Brescia tjänar mer än en vanlig arbetarlön, med ett par undantag.
De allra flesta är ungdomar som kommit hit gratis och spelar för minimumlöner, på amatörnivåer. Undantagen är Caracciolo och Budel.
Att Corioni skulle sälja var dock ingen överraskningen, den stora käftsmällen var främst frånvaron av nyförvärv. Tidigare hade två andra mittbackar lämnat Brescia under januari månad, Salamon blev den tredje. Nu finns bara fyra backar i hela truppen, och halva serien återstår.
INGA NYFÖRVÄRV
Ett par skador, en avstängning, och Brescia kan inte få ihop ett lag. Obegripligt snålt agerat från presidenten. Många hade också hoppats på förstärkning till mittfältet, någon mer rutinerad spelare (vi kan inte överleva en hel säsong med ett gäng tonåringar). Men nej, nej, nej. Corioni vägrade.
MYSTERIUM
Caracciolo är annars den stora gåtan den här säsongen. Egentligen är han ju min favoritspelare, i Brescia och överhuvudtaget. Men något har hänt honom, frågan är om det är mentalt eller fysiskt, eller bägge delar. Han är inte sig lik.
Han missar straffar, han har förlorat fighting spiriten i matcherna, han gör inte mål. Han verkar så loj och disträ. Samtidigt är hans uttalanden ambitiösa, fulla av kärlek till Brescia, både klubben och staden.
SVENSKE MITROVIC
Är det åldern som på allvar satt sitt avtryck i hans prestationer? Är det så här det ser ut när vändningen - den oundvikliga, oåterkalleliga - kommer, när en spelare passerat zenit? Från och med nu kommer det bara att bli sämre och sämre, tills han en dag lägger skorna på hyllan? Det händer ju alla (utom Baggio). Idag startade Caracciolo, och svenske Mitrovic bänkades, vilket var anmärkningsvärt, eftersom de formässigt är varandras motsatser för tillfället.
Till och med jag tycker att Mitrovic borde ha spelat från start, inte nödvändigtvis på Caracciolos bekostnad, men det finns ju en forwardsplats till (Corvias).
Dagens match (0-0 mot Spezia) var ytterligare en steg på snigelfärden mot ingenmansland, det vill säga det limbo som mittenskiktet av Serie B utgör. Vi går åt fel håll, vi har inte vunnit på tre matcher. Två 0-0-resultat i följd. Just nu är Brescia utanför Play Off-zonen.
I denna match mot Spezia (som var svår att följa på grund av hackig och stundtals obefintlig videolänk) saknades kapten Zambelli och febersjuka Daprela. Det är stora avbräck, för de är möjligtvis seriens bästa yttrar.
OTUR OCH DÅLIGA VIBBAR
Dessutom hade Brescia extrem otur, precis som i förra 0-0-besvikelsen (då gjorde motståndarna Juve Stabia självmål, men domaren godkände inte det) - den här gången prickade vi både stolpe och ribba. Ribbträffen var resultatet av mittfältare Bouys skott från en halv meter (öppet mål). En gigantisk miss, så typisk för ett lag i motvind. Corionis dåliga vibbar sätter liksom dålig energi i hela luftrummet på Stadio Rigamonti.
FET JOKER
I nästa match bör nog Mitrovic få starta igen, eftersom formstarka spelare är det enda hoppet nu. Dessutom tycker jag man bör chansa med den fete brassen, Sodinha, som hittills bara fått en handfull minuter på hela säsongen.
Tränare Calori erkände på en presskonferens häromdagen att Sodinha är "den mest tekniske spelaren i hela truppen". Det säger ganska mycket, och desto intressantare då att Sodinha inte spelat mer än 5-10 minuter sen han anlände sommaren 2012. Här har vi en joker, minst sagt.
Utskrattad för sin övervikt och säregna stil, javisst, men jag är ändå hoppfull. Och framför allt nyfiken. Kanske är det denne Maradona-typ (lätt överdrift, men det finns ytliga likheter) som ska bli vår frälsare under vårkanten. I mars avgörs ligan, det är det de säger nere i Italien.
