Il Brescia al primo posto!
Brescia är just nu bäst i Italiens andra division.
För elva veckor sen fick jag en framtidsvision: Brescia når Serie A i vår!
Då var Brescia ett anonymt mittenlag i Serie B. Det fanns inte mycket, rent rationellt, som talade för uppflyttning. Vi hade nyligen bytt tränare (igen) och laget hade fortfarande inte funnit sin identitet.
Nu, vid årets slut, är Brescia delad 1:a i tabellen. Vi har lika många poäng som Palermo, men har gjort klart fler mål - flest av alla lag (34 stycken på 17 matcher).
EN AVVIKELSE OM INTUITION
Jag vill inte påstå att det låg någon djupsinnig analys bakom min vision (som jag publicerade här på SvenskaFans den 8 oktober). Det var snarare intuition. Vilket naturligtvis ses ner på i vårt moderna vetenskapsdyrkande samhälle.
Jag tänker på när Italiens förbundskapten Trapattoni under VM 2002 stänkte vigvatten runt bänken i en andlig ritual. Naturligtvis förlöjligades han i svensk media, och säkert i andra upplysta länder också.
Nu ledde inte vigvattnet till någon sportslig framgång, jag menar bara att i inte minst Italien finns en tro på det metafysiska - att vissa saker beror på sånt vi inte kan sätta fingret på.
Redan Jesus själv utförde trollkonster, så det var väl egentligen inte så konstigt att en starkt troende katolik som Trapattoni ville ta efter. I Markus-evangeliet berättas det om en blind man som förs fram till Jesus, som då "spottade på hans ögon och lade händerna på honom och frågade: 'Ser du något?'". Och mannen bli då självklart seende.
Även en döv-stum stackare presenteras för Jesus, som då "stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga" - och mannen kan därefter höra och tala "tydligt och klart". I ett religiöst land som Italien är alltså det vi i Norden kallar för vidskepelse något att ta på allvar.
Nog om det - jag liknar inte mig själv vid Jesus, utan påpekar bara att ibland får man en stark övertygelse om att något ska hända - och så händer det.
Nu är ju dock risken stor att Brescia inte går upp till Serie A i vår, trots att min känsla så här långt visat sig stämma. Och då får naturligtvis hela SvenskaFans hånskratta och peka finger åt mig. Det bjuder jag på så gärna.
KVÄLLENS DERBY
Kvällens derby mot Cremonese (där Anders Limpar spelade en gång) lockade, trots minusgrader, närmare 10 000 åskådare till Stadio Rigamonti. Gästerna spelade som vanligt i sin intressanta färgkombination rött och grått.
Brescia var bollskickligt och tempostarkt i passningsspelet. Har så varit i flera veckor nu. Torregrossa mycket kompetent och viktig target player, njutbart att se en spelare behärska den rollen så väl.
På topp bredvid honom Morosini, en joker som blandar och ger. Vi saknade skytteligaledaren Donnarumma (14 mål på 13 matcher!).
Men trots avsaknaden av vår bäste forward tog vi ledningen med 2-0 utan större problem. Vi har som sagt väldigt lätt för att göra mål. Vilket ju är något väldigt svårt i dagens fotboll. Vår Brescia-födde tränare Corini har sagt att det är mycket svårare att göra mål än att hålla nollan. Det är lättare att spela destruktivt än konstruktivt. Det håller nog alla med om.
Vi tappade sen till 2-2, delvis genom en felaktigt dömd straff. Domaren var genomgående horribel. Men vi gör segermålet i matchens sista minut - precis som förra veckan borta mot Ascoli. Avgörandet kommer genom en av våra unga talanger, albanen Ndoj - som mognat mycket jämfört med förra året. Då drog han på sig alltför många kort och spelade oftast i sidled. Nu vågar han spela bollen framåt oftare, och ta egna avslut.
Han är heller inte lika riskabel att behålla på planen efter ett gult kort. Hade detta varit förra säsongen hade han bytts ut efter det gula kort han drog på sig efter en timmes spel. Men Corini har noterat att Ndoj blivit vuxen och kan behärska sig. Så Ndoj blev kvar på planen och kunde därmed fixa segern, med sitt forcerande skott i en slags halvliggande position.
SLUTSATS
Så vad är den stora skillnaden mellan tidigare Brescia-lag och detta Brescia, som nu spelar sin bästa fotboll på närmare tio år, och som innehar sin bästa tabellposition i Serie B på över tio år?
Den stora skillnaden är att tidigare gav spelarna intryck av att inte vilja vara där, på planen. Att det närmast var en plåga när matchdagen kom, att de var rädda för att göra bort sig.
Numera spelar Brescia dels som ett riktigt lag, men framför allt med lust och passion för fotbollen; man tycker om att utöva denna sport, man gör det med glädje. Och sen ska vi också erkänna att medvind föder framgång som föder framgång.
Men nyckeln till att våga känna denna spelglädje ligger i en känsla av trygghet - jag tror att tränare Corini har skapat en sympatisk atmosfär. Och där känner nog de allra flesta i truppen att de är betydelsefulla.
Svår match härnäst: Benevento borta, dagen före nyårsafton. Benevento som degraderades från Serie A i våras. Sen är det vinteruppehåll fram till den 19 januari.
