Brescia-Milan 0-1: Abbiati räddande ängel
Det blev som väntat: Brescia spelade bra, skapade flera brännheta målchanser, och förlorade. Milan kontrade in matchens enda mål i den 82:a minuten.
Det är ingen överdrift att säga att Brescia producerade dubbelt så många farliga avslut på mål som Milan: 6-3 vann hemmalaget den statistiken med. Men som alla vet är storlagen dubbelt så effektiva som småklubbarna, och därför vann Milan den här matchen.
Brescias helhjärtade insats gav ingen utdelning whatsoever, men hopplösheten och besvikelsen var ändå inte jättestor efteråt, hos fansen. Det är i alla fall min känsla. För vi visade att Serie A:s näst-sämsta lag faktiskt kan spela jämnt med det absolut bästa, i 94 minuter.
ABBIATI SHOW
Hörnstatistiken vann Brescia med 7-4, och i slutet var det Milanmålvakten Abbiatis match helt och hållet.
Så det man tar med sig. Det som finns kvar på näthinnan, det är heder och stolthet.
ATT STÅ UPP
Det var genomgående en välspelad och välstrukturerad match från vår sida. Inte en vissling eller ett burop så långt hörseln kan nå. Publiken (fullsatt på Rigamonti) var mycket nöjd, det rådde det inget tvivel om.
Innerst inne vet de att det blir Serie B nästa säsong, men de ville se sitt lag stå upp mot mästarna. Och så blev det.
GRANDE DIAMANTI
Det här är nånting att bära med sig till nästa säsong, då vi ska försöka ta oss tillbaka till Serie A igen. Diamanti visade en grinta (jävlar anamma) och passion som vi inte sett tidigare under den här säsongen, i kombination med sin utsökta teknik.
Dessutom fick jag svar på tal när han visade att hans högerfot är riktigt farlig den med. Jag kallade honom enfotad och endimensionell i förra matchrapporten, men det får jag äta upp.
TELEPATI
Intressant rent taktiskt att Iachini faktiskt mönstrade exakt den formation som jag själv önskat i införrapporten, alltså att man skulle slopa trebackslinje och satsa på det gamla 4-3-1-2, som Iachini inledde säsongen med.
Jag bad i införrapporten också om att Baiocco, som knappt fått spela nånting i år, skulle få chansen, och även på den punkten rådde telepati mellan mig och Brescia-tränaren. Baiocco fick spela i princip hela andra halvlek och var en av de klart bästa på planen.
TJUSIGT MILAN-MÅL
Men man måste applådera Milan också. Själva målet var det Baggio-klass på, både vad gäller framspelning och avslut. Seedorfs långa passning till Cassano, dennes mottagning, och så själva dödsstöten.
En genialisk sekvens från framför allt de två nämnda spelarna. Han som gjorde målet är ingen favorit och hans illmariga leende väcker bara negativa känslor.
MAN FÅR ÄNDÅ BUGA OCH BOCKA
Nej, Brescia kan inte kräva av sig själva att de ska vinna den här matchen, inte publiken heller. Att spela så här jämnt och bra med Milan, att skapa såna sylvassa mållägen, inte minst genom Diamanti, det räcker för att vi ska kunna buga och bocka och fortsätta besjunga vårt lag, de som offrade sina sista svettdroppar i denna kamp.
Det återstår fyra matcher, och med den här nygamla formationen, 4-3-1-2, en Diamanti som verkar brinna ordentligt, och en pigg inhoppande brasseanfallare (Jonathas) finns hopp om en god avslutning på säsongen.
Martin Åslund kallade inför matchen Brescias försvar för "rörigt", men det var en felaktig beskrivning, det insåg alla TV-tittare denna afton. Man kan även studera tabellen för att inse det felaktiga i det påståendet: hela åtta lag har släppt in fler baklängesmål än Brescia.
SATANS KONKURRENTER...
Eftersom Cesena, Parma och Sampdoria vann sina matcher i den här omgången är det med största sannolikhet omöjligt för Brescia att ta sig upp på rätt sida om nedflyttningsstrecket. Man får acceptera och respektera resultaten, lyfta på hatten och allt vad det heter, för konkurrenterna.
SPELARBETYG (4-3-1-2):
Arcari 6
Zambelli 6,5
Zebina 6,5
Bega 6
Berardi 6
Vass 6,5
Zanetti 6
Hetemaj 6,5
Diamanti 7
Eder 6
Caracciolo 6
AVBYTARE:
Baiocco 6,5
Filippini 6
Jonathas 6,5
TRÄNARE:
Iachini 6,5
