Brescia-Pescara 2-0: Vart är vi på väg egentligen?
Brescias framgångar denna säsong går inte att bortförklaras som lyckträffar: Man har något speciellt på gång, och det verkar kunna bära hur långt som helst.
Super grande Brescia. Det ska inte vara möjligt att toppa en prestation som 4-0 mot serieledarna Cagliari. Men efter att ha plockat en poäng borta mot Entella i fredags slog Brescia till igen denna tisdagskväll: 2-0 mot ex-Serie A-laget Pescara. Det var minst lika imponerande som förgående vinst.
Särskilt hemma på Stadio Rigamonti spelar man en bedårande fotboll. Borta har man så sakteliga ändrat attityd, efter ett par rejäla bakslag. 0-0 i Chiavari, Ligurien (där Entella hör hemma) var taktiskt smart och skickligt. Det var ett försiktigare Brescia som spelade med kyla istället för passion.
HATTEN AV FÖR TRÄNAREN
Mister Boscaglia borde få ett mångårigt välbetalt nytt kontraktsförslag, han har denna höst visat att han är den bäste tränare Brescia kan ha. Dels visionär, javisst, med den offensiva filosofin. Men senaste veckorna har vi som sagt även fått se lite rävspel och eftertänksamhet.
CARACCIOLO PÅ BÄNKEN?
Idag valde han till exempel mycket oväntat att låta Andrea Caracciolo börja på bänken igen. Boscaglia övergav 4-4-2-formationen som låg bakom 4-0-skalperingen av Cagliari och kontringsfotbollen senast mot Entella. Nu var det dags för ett mer kreativt, bollförande Brescia. Då fick trequartista Morosini starta istället - med fria tyglar. Och resultatet - ja, det kan ingen klaga på. Inte ens jag, som håller Andrea Caracciolo som den störste spelaren av dem alla.
NYCKLARNA
Brescia har denna säsong en tydlig spelmässig identitet. Nycklarna är framför allt kantspelarna, vänsterytter Embalo och högerytter Kupisz. De kan bägge dels springa som löpeld, dels utmana med sin teknik och bollkänsla. Och de slår förträffliga inlägg, höga som låga; pricksäkra.
Deras löpstyrka upp och ner tröttar ut och bryter ner motståndarförsvaren, och sedermera finns då våra anfallare där för att förvalta framspelningarna. Båda målen i kvällens match mot Pescara kom till på det sättet.
SPANJORENS 8:E
Embalo dribblade sig fram på vänster kant och slog inlägg, som först Geijo (pang! i nättaket) och sen Mazzitelli (pang! i nättaket) mötte med sina respektive högerdojor. En innersida och en yttersida. Geijo uppe på 8 mål.
TACK ROMA OCH SAMPDORIA
Men den här taktiken och framgången i yttrarnas spel bygger på storheten i våra två centrala mittfältares grovjobb. Mazzitelli och Martinelli gör det hårda jobbet (som inte alltid syns i TV-rutan), de offrar sig och ger allt i defensiven. Det är särskilt imponerande att de har sånt stort hjärta för klubben och laget då de "bara" är lånespelare (ifrån Roma respektive Sampdoria).
Hela dagens Brescia spelar på ett väldigt energikrävande sätt, men det håller av två anledningar. Dels är de flesta i laget väldigt unga, och unga kroppar orkar mer, är mer slitstarka och mindre skadebenägna än äldre. Så startelvan kan alltsomoftast hållas intakt. Dessutom så ger det naturligtvis så mycket tillbaka för spelarna att se hur spelet flyter, hur resultaten kommer. Man orkar mer när det går bra, helt enkelt.
EN STORMVIND
Brescia drar fram som en stormvind och omkullkastar tesen som säger att det krävs en stor budget för att konkurrera om topplaceringarna. Man har hållit nollan tre matcher i rad, med mittbackar värda i princip ingenting (åtminstone fram till nu). Inget baklängesmål trots att man mött tre lag inom Serie A-/Play Off-zonen.
I de två senaste har den tidigare starkt kritiserade Antonio Caracciolo (inte släkt med vår store anfallsstjärna) bildat mittlås med 21-årige egna produkten Lancini (blott tre matcher från start i Brescia totalt i karriären).
Idel höga spelarbetyg idag, det är nästan så att alla är värda en 8:a på den klassiska Gazzetta-skalan en sån här kväll. Nästa match: Borta mot Vicenza på lördag eftermiddag.
