Brescia säkrade Serie B-kontraktet!
Caracciolo avgjorde - men vi vara bara ett baklängesmål från katastrof.
Det är djuret i oss som vill se matcher på liv och död, där allt står på spel. Vad är en vänskapsmatch mellan Barcelona och Manchester United på en sommarturné i USA? Den betyder ingenting, trots att världens allra bästa spelare befinner sig på planen.
Hellre en uppgörelse mellan Wycombe Wanderers och Southend United i den engelska fjärde divisionens avgörande Play Off-final, om en plats i tredje divisionen.
Brescia Calcio tog under torsdagskvällen tidigt en säker 2-0-ledning hemma mot Trapani, i den sista omgångens direkt avgörande match i kampen om förnyat Serie B-kontrakt.
När Caracciolo pricksköt in 2-0 med fel fot exploderade först ett - för första gången på 13 år - utsålt Stadio Rigamonti, men sen bredde ett bekvämt lugn ut sig i mitt medvetande.
Faktum är att jag under ett par minuter närmast slumrade till framför datorn. Så plötsligt kom Trapanis kvittering. Jag var klarvaken på ett ögonblick. Och skräckslagen, därför att ett mål till - bara ett enda mål till - skulle föra Brescia till Play Out, vilket skulle innebära en överhängande risk att degraderas till Lega Pro.
Den ödesdigra kvitteringen var ytterst nära, särskilt i slutet av matchen. Trapani kom i ett sista farligt anfall. På övertid rundades vår målvakt Arcari, men i sista sekund räddade vår Brescia-födde vänsterback Lancini vid mållinjen.
Där och då var man som supporter tillbaka på savannen; man var neandertalaren på flykt undan den sabeltandade tigern. Det ursprungliga tillståndet av primitiv fokusering och hög puls. Matchen levde nu verkligen, precis som man själv - alla sinnen skärpta. Just för att livet (vinsten) var hotat.
MATCHINTERVJUER
Intervjuerna med tränare Cagni och lagkapten Caracciolo efteråt, när allt var över och 2-1 hade stått sig (precis som jag tippade i inför-rapporten), handlade om just detta: Lidandet, utsattheten, nerven:
"Si certo, abbiamo sofferto" (Naturligtvis - vi har lidit), medgav Cagni.
"Anche stasera abbiamo dovuto soffrire fino alla fine" (Även ikväll tvingades vi att lida in i det sista), sa Caracciolo.
Han lade till att detta har varit genomgående för Brescia hela säsongen, att tvingas svettas till döds (nästan i alla fall), tills sista sekund är spelad. Men det är ju det som är fotboll, så som vi vill ha den. Det vill säga: om vi vill ha fotboll som berör oss som de djur vi innerst inne är, om vi tycker att det är tråkigt med glamouren, hårgelén och klacksparkarna.
NEDFLYTTADE OCH UPPFLYTTADE LAG
Fotbollen är också grym, när allting ställs på sin spets: Trapani hamnade på Play Out-plats, men får ändå inte spela Play Out utan förvisas direkt till tredje divisionen, på grund av regeln som säger att Play Out-spelet utgår om 18:e lag har ett försprång på 19:e lag på fem poäng.
Ur åker med andra ord 22:a lag Latina, 21:a lag Pisa, 20:e lag Vicenza och 19:e lag Trapani. Brescia slutar på en delad 14:e plats, men i praktiken var vi som sagt ett enda mål från potentiell degradering.
Spal och Verona till Serie A. I Play Off-spelet, där lag 3-8 gör upp om sista uppflyttningsplatsen tror jag att Spezia kan överraska. De har hårdsatsat i så många år, utan att nå ända fram. Kanske deras tur nu?
Men förhandsfavorit är förstås tredjeplacerade Frosinone, som slutade 14 poäng högre upp. Dock tycker jag att det vore ett tråkigare alternativ. De visade ju förra säsongen att de inte hade mycket att hämta i Serie A.
RÄTT TRÄNARE - NYTT KLUBBMÄRKE?
Brescia har nu, efter sju sorger och åtta bedrövelser, äntligen hittat rätt tränare. Det är jag övertygad om. Med Cagni vid rodret kan det bli Serie A-vittring nästa säsong.
En sista kommentar: Det blir en spännande sommar när det gäller vårt klubbmärke. Av ett synnerligen märkligt rättighetsskäl har inte Brescia kunnat - inte fått - spela med sitt eget klubbmärke på matchtröjorna under hela den här säsongen. Vi har inte heller kunnat spela i vår normala blå tröja, utan istället i vitt eller mörkblått.
Emblemet ägs tydligen av de förra ägarna (eller rättare sagt av barnen till numera avlidne legendpresidenten Corioni). Detta måste lösas inom en snar framtid. Vad är en klubb utan sitt emblem? Om det gamla inte går att få tillbaka måste självklart ett nytt (eller nygammalt) designas. Det ska bli intressant att följa.
