Brigate Gialloblu och historien om Curva Sud i Verona

Passion, fanatism, nyskapande läktarkoreografier och sånger men även våld och politik. Curva Sud i Verona, med Brigate Gialloblu som den ledande ultrasgruppen, var i framkant när det gällde tifo i Italien och Europa. Här följer historien om kurvan i Verona och dess utveckling.

Intresset för Hellas Veronas var länge nedtonat i staden, laget kämpade endast i de lägre divisionerna och i staden fanns det många konkurrenter, trots det fanns det alltid personer som följde laget. Under 1950-talet började laget få fler och fler supportrar, i Verona växte Il calcio sig starkare i samband med att laget gick bättre. Men fortfarande var fotbollen inte annat än ett alternativ till teater, bio och andra tillställningar. 1958 lyckades laget att ta sig till fotbollens finrum, Serie A. Detta var det första året som man kunde skymta de första flaggorna i färgerna gialloblu på den klassiska stadion, inte för att de var många till antalet men det påverkade supporterskapet på ett positivt sätt eftersom det bidrog till en mer dynamisk fotbollsmatch. Verona hade aldrig tidigare skådat ett sådant uppträdande på hemmaplan. Det blev en kort sejour i den högsta serien, men avancemanget fick en stark genomslagskraft på lokalnivå då en större supporterskara började följa laget mer frekvent.

1963 så invigdes den numer klassiska arenan ”Bentegodi”, detta kan ses som en vändpunkt för laget och en startpunkt för det organiserade supporterstödet . Då arenan hade en modern design med plats för 40.000 åskådare. Stadion fyllde ”större lag” med avund. Nu hade fansen möjlighet att se förstklassig fotboll på bästa möjliga sätt, detta var en grogrund för att bygga en stabil supporterkultur. Sensommaren 1968 vajade de första Gialloblu flaggorna på Bentegodi, det var premiär, Laget hade återigen kvalificerat sig till Serie A. Stadion började attrahera alltfler unga entusiastiska fans med tanke på de sportsliga resultaten och atmosfären kring stadion. De unga fansen hade passion, de var högljudda och ville stötta sitt lag till det yttersta. Läktarna började nu prydas i Gulblått, fler flaggor syntes, banderoller och nya ramsor/kampsånger var ständigt återkommande. Folket började leva sida vid sida med sitt lag, staden andades gialloblu, den blev förtrollad. Läktarkulturen fortsatte att utvecklas i takt med att de unga uppvisade en stark vilja och gemenskap som inte tidigare hade skådats.

Ur denna skara unga tifosi började det träda fram ledargestalter. Trots detta så fanns ingen officiell supporterorganisation. Det skulle dröja till en kall vinterkväll 1971 som den första och största grupperingen föddes. Gruppen kallade sig ”Brigate Gialloblu”(BG), och grundades av några personer som hade färgerna Gialloblu i sina vener. Några av dem var Franco Masotti, Massimo Tocco, Nicola Napoli, Flavio Danzi. De träffades ofta i den gemensamma klubblokalen som de solidariskt finansierade. Tillsammans undertecknade de ett avtal, Brigate Gialloblu hade grundats. Man hade en vision som byggde på oavsett politiskt ställningstagande eller samhällsklass så var det primära målet att stödja Hellas Verona i alla lägen. Det spelade ingen roll vilket parti man röstade på, så länge du helhjärtat stöttade ditt lag var du välkommen. Men detta kom att ändras med tiden.

Curva Sud i början på 70-talet. Foto: www.primoluglio2004.it

I samband med grundandet av BG så upprättade de ledande gestalterna vissa regler för uppträdande och hur ”il tifo” skulle utföras i samband med hemma respektive bortamatcher.Majoriteten av personerna från Curvan var inte medlemmar i BG, men de flesta ansågs sig vara ”medlemmar” och stöttade BG´s aktiviteter och direktiv. Brigaden började även anordna bortaresor, allt från transportlösningar till biljettköp. Vid varje bortamatch så fanns det representanter från Curva Sud på plats, laget hade alltid ett stöd oavsett var de spelade. ( Det skall tilläggas att Italiens infrastruktur på 70-talet inte var speciellt utbyggd och man kan ju tänka sig vilket helvete det måste ha varit att ta sig till bortamatcherna, ex Sicilien).

Åren gick och det politiska klimatet förändrades i Italien, officiellt sätt var BG en opolitisk supporterorganisation. Men redan 1972 dök det upp en annan gruppering som kallade sig ”Ultras”, dessa personerna tillhörde den extrema högern. 1973 så upplevde Bentegodi sitt första ”scontro”(upplopp/slagsmål). Gästande Bologna vars fans fanns representerade stadion var öppet uttalande extremvänster. Matchen spårade ur och båda lagens supportrar betedde sig illa. Detta var ett av startskotten för kampen mellan extremhögern och extremvänstern inom Italiensk fotboll.

”Ultras”-grupperingen var startskottet för en mängd olika nya grupper som skulle se dagens ljus under 1970-talet. Några av dessa var ”Hellas Army”, ”Punk Brigade”, ” Marines Gialloblu”. Supportrarna började resa runt i land och rike för att bokstavligen invadera motståndarlagens arenor, de började göra ett namn för sig som inte alltid var sportsligt relaterat. Nu var de fler till antalet och ville leva upp till sitt rykte ”Tuti mati” – ”Alla Galna” på dialekt. Tidningsrubriker skrevs och man rapporterade om gli ultras på radio och alla upplopp och invasioner av städer som följde när Hellas Verona spelade. Hemmamatchen mot Juventus -77 blev speciellt uppmärksammad, förutom de vanliga upploppen och slagsmålen som vanligtvis följer så slängdes det in en handgranat(!) från Curva Sud som landade på löparbanan, som tur var så detonerade den inte. Curvan levde bokstavligen talat upp till sitt rykte, ”Tuti Mati”. Tusentals supportrar anammade den s.k ultras-kulturen, de var hardcore fans som skulle göra allt för sitt lag. BG var nu ett välkänt namn.

BG var unika för sin tidsepok, exempelvis år 1976 ingick BG i ett vänskapsband med Chelseas motsvarighet. Efter detta började det dyka upp Chelsea halsdukar och Union Jack flaggor på Curva Sud. Under slutet av 70-talet ingick BG även i ett historiskt gemellaggio(tvillingskap) med Fiorentina som än idag existerar, det är om något unikt. BG började även anordna organiserade ”tifon” i form av gigantiska koregrafier och ”kaos tifon” där rökbomber, enorma flaggor och konfetti i alla dess former skapade en beundransvärd atmosfär på Bentegodi. BG låg alltid i framkanten när det gällde evolutionen av tifon, när andra supportergrupper tillhörande andra lag gjorde samma sak hade BG redan gått vidare och arbetat fram ett nytt koncept/tema för att stödja sitt lag.

Slutet av 1970-talet kantades av diverse tragedier för hela Serie A, urartade upplopp och bråk resulterade i regelrätta gatustrider mellan vänster och höger falanger i samband med matcher men även under icke matchdagar. Trots BG´s officiella ställningstagande mot våld och politik så växte sig den allt mer extrema skaran allt starkare. Säsongen -79 underpresterade Hellas Verona och laget åkte ur år, det var en turbulent period för både klubbledningen men även sinsemellan fansen. Den kommande säsongen blev katastrofal som nästan slutade i ännu en tragedi, de höll på att hamna i serie C, laget lyckades med nöd och näppe hålla sig kvar. Detta gjorde att många fans blev besvikna och svek klubben. Kommande säsong var curvan halvfull, och endast de mest extrema och hardcore stöttade klubben helhjärtat.

Det krävdes två år för att laget skulle åter igen ta sig tillbaka till Serie A, Fansen fick tillbaka förtroendet och återfödelsen av en fantastisk kurva var ett faktum när man reste till Rimini med 5000 supportrar. Nu började en ny era för Hellas Verona under Bagnolis styre. BG hade fyllt 10 år, fotbollen och supporterkulturen var under ständig förändring. Under 1980-talet decimerades BG i takt med att nya grupperna växte sig allt starkare och starkare, politiken spelade en större roll, BG hade en filosofi som var politisk neutral och det resulterade i att många supportrar misstrodde BG. Många vände sig till andra grupper som passade deras politiska agenda. Generationsskiftet förde med sig en attityd och ett beteende som var mer aggressivt än tidigare decennium...

Aleksandar Paranos


Curva Sud 14 april 1985 mot Torino. Foto: Primoluglio2004.it

Fullsatta arenor, läktarkoreografier i världsklass och de bästa spelarna från hela världen. Serie A kallades ”Il campionato piú bello del mondo”. Året var 1982 och Hellas Verona var tillbaka i Serie A, det var även Brigate Gialloblu, BG, vilket motståndarsupportrarna i serien skulle bli väl medvetna om.

Verona tog sig tillbaka till Serie A 1982, samma år som Italien van VM-guld i Spanien. Intresset för fotboll i Italien har alltid varit stort men efter framgångarna i VM-slutspelet var det en hype kring italiensk fotboll som aldrig tidigare skådats. TV-marknaden växte och flera lokalstationer startades i Verona. Varje dag kunde man se spelarna i Hellas Verona bli intervjuade i TV och de gick från att vara seriefigurer som man läste om i tidningarna till att bli en lokalangelägenhet. I och med de dagliga tv-sändningarna växte intresset kring Hellas Verona, speciellt bland ungdomarna i de mindre provinsstäderna runt Verona, där många blev fanatiska supportrar till laget. Tidigare hade detta varit en omöjlighet då Rai hade TV-monopol och de intervjuade bara spelarna från de stora lagen.

Kurvan blev aggressivare och mer politisk
Alla de bästa fotbollsspelarna från hela världen spelade i Italien under den här tiden och Serie A kallades för ”Il campionato piú bello del mondo”.  Scener, som idag anses overkliga, utspelade sig på arenorna. Det var fullt av människor på matcherna, kurvorna var helt täckta av flaggor och banderoller och det var nyskapande läktarkoreografier till varje match. Pyroteknik och rökbomber användes flitigt på läktarna och det var även under dessa år som våldet blev ett naturligt inslag hos många av ultrasgrupperna i Italien.
När Hellas Verona tog sig upp till Serie A igen 1982 betydde det även att ”gli ultras gialloblu” kom in på den stora supporterscenen. Hundratals nya ungdomar sökte sig till Curva Sud och blandade sig med veteranerna från 70-talet. Det var en stor generationsväxling och mentaliteten i kurvan blev aggressivare och mer politisk i sitt uttryck. För att beskriva mentaliteten i kurvan gjorde en lokal tevekanal ett program som hette ”Elvis Ciurla tifoso della curva”. Det var en parodi som drev med den syn en utomstående hade om Curva Sud som ett gäng våldsamma ligister som inte brydde sig om några andra än dem själva och den lilla förståelsen som finns mellan en ultrá i kurvan och en sittplats supporter som sitter tyst och lugnt på sin plats utan att stötta laget.

Många av de nya unga supportrarna gick endast med i BG av en anledning, upploppen och slagsmålen mot motståndarsupportrarna. Redan under våren 1982 när det stod klart att Verona skulle gå upp i Serie A började dessa supportrar diskutera hur de skulle attackera motståndarsupportrarna.  Planerna skred till verket och redan i första matchen mot Inter blev det upplopp och kravaller och så fortsatte det hela säsongen och kulminerade i Coppa Italia semifinalen mot Milan i juni. Efter den stökiga premiärsäsongen i Serie A (på 80-talet) fick Veronasupportrarna en stämpel på sig att vara rasister och huliganer som lever kvar än idag.

Vänster och högergrupperingar stod enade på Curva Sud
På 70-talet var Curva Sud i Verona relativt opolitisk trots att närvaron av politiska grupper var stor, det var direktiv från grundarna av BG som ville hålla politiska budskap borta från arenan.  Men i och med generationsväxlingen på 80-talet försvagades viljan av en opolitisk kurva och fler och fler politiska symboler började synas på den södra kurvan på Bentegodi. Detta var ingen trend som skedde endast i Verona, utan precis som landet i övrigt blev Curva Sud kraftigt högerinfluerad. Grupper som ”Verona Front” och ”Gioventú Scaligera” visade upp flaggor och banderoller med klart högerinfluerade budskap. Men trots politikens intåg på kurvan levde BG grundarnas budskap om att Verona alltid ska gå först vidare och vänstergrupperingar som ”Rude Boys” kunde stå sida vid sida med sina politiska motståndare utan några problem. Kärnan i kurvan var väldigt väl sammansatt och alla, oavsett politisk tillhörighet, var välkomna och det rådde en enighet och en förståelse mellan grupperna.

I Hellas och staden Veronas namn förenades man och bildade en gulblå vägg av kärlek, passion och fanatism. Alla skillnader suddades ut och dussintals grupper stod bakom hundratals banderoller och flaggor med olika budskap, men som i grund och botten bara stod för en enda sak. Ett stort pulserande gulblått hjärta som följde Hellas vart de än spelade, och alla sjöng tillsammans:

"in ogni posto che andiamo
tutti ci chiedono
chi noi siamo
glielo diciamo
chi noi siamo
brigate, brigate, gialloblu!
siamo l’armata del Verona
e nessun ci fermerà
noi saremo sempre qua
per restare in serie A
il Verona è la squadra del mio cuor!”
 
”Vart vi än åker frågar alla vilka vi är och vi säger alltid till dom vilka vi är, brigate, brigate, gialloblu! Vi är Veronas armé och ingen kan stoppa oss. Vi är här för att stanna i Serie A. Verona är laget i mitt hjärta!”

 

Banderollen "Noi odiamo tutti" (Vi hatar alla) väckte debatt i hela Italien.

Efter scudettovinsten 1985 tappade laget sin slagkraft men knappast Curva Sud. Brigate Gialloblu (BG) var en av de ledande ultrasgrupperingarna i Italien och en av de mest fruktade.

Efter ligavinsten 1985 lämnade färgstarka spelare som Fanna, Marangon och Garella Verona. I och med detta tappade laget mycket av sin slagkraft och säsongen efter slutade med en 10:e plats. Bortaföljerna, som i takt med lagets framgångar under början av 80-talet varit väldigt stora, minskade då de vanliga supportrarna stannade hemma. Nu var det i princip bara supportrar från kurvan på bortamatcherna och de långa bortaresorna gjorde bara den innersta kärnan, på två-trehundra personer.

BG gav ungdomar en identitet
Fler och fler av ungdomarna som sökte sig till Curva Sud såg sitt supporterskap som en strid. Detta var inget unikt för endast Verona utan det skedde på alla kurvor i hela Italien, men i Verona fick flera händelser nationell uppmärksamhet. Banderoller som ”Noi odiamo tutti” (Vi hatar alla) ”Soli contro tutti” (Ensamma mot alla) och ”Benvenuti in Italia” och ”Forza Vesuvio” (mot Napoli) fick stor uppmärksamhet i den nationella pressen.
 
Många ungdomar fick en identitet av att bära en gulblå halsduk, det gav dem en grupptillhörighet och värderingar att leva efter. De tänjde på gränserna och hade en aggressivare ton mot supportrar med andra färger på halsdukarna, speciellt på bortaplan. Men trots den aggressivare jargongen ökade inte våldet och de flesta skilde på ord och handling.

Stal banderoller
Inom ultraskulturen är gruppens banderoll väldigt viktig. Den ska finnas upphängd och visa gruppens närvaro på varje match, hemma som borta, oavsett om det är i Bari, Catania eller Vicenza. Banderollens status och höga värde gjorde den till hett stoff för motståndarsupportrar och ultrasgrupperingarna i Italien började jaga varandra för att stjäla banderoller, som de såg som troféer.

BG var under den här tiden en av de ledande och mest fruktade ultrasgrupperingarna i Italien och de stal mängder av banderoller som de sedan hängde upp på Curva Sud för att håna och förnedra sina motståndare.  Vid sidan om de som jagade motståndarsupportrarnas banderoller fanns det även ett gäng riktiga ligister. De gick hårt fram under en bortamatch i Como i januari 1986 och i augusti samma år ödelade de den lilla staden Cavalese, där laget hade sitt försäsongsläger. Dessa händelser tog dock BG och dess ledare starkt avstånd ifrån.

Motsättningar mellan supportrar och presidenten
Händelserna ledde till att relationen mellan vissa delar av kurvan och ledningen för Hellas Verona, med presidenten Ferdinando Chiampan i spetsen, var allt annat än bra, och den skulle knappast förbättras efter att Veronasupportrar bokstavligen satt eld på staden Brescia i samband med en bortamatch i december 1986. Matchen ledde till att tolv supportrar greps anklagade för kriminell sammansvärjning. Anklagelserna var grova och det var första gången som fotbollssupportrar blev ställda inför rätta som brottslingar i Italien. På läktaren fortsatte Curva Sud att bjuda på en fantastisk inramning med mäktiga läktarkoreografier och nyskapande ramsor.

Niclas Ekström


Curva Sud var alltid på tårna när Verona spelade. Här bjuder de på
färgsprakande underhållning hemma mot Lecce 1985. 
Foto: www.primoluglio2004.it

Efter upploppen i Brescia 1986, där Veronasupportrarna startat eldsvådor och bidragit till allmän förstörelse, greps tolv supportrar misstänkta för kriminell sammansvärjning. Detta var första gången som fotbollssupportrar behandlades som kriminella i Italien.

Hemma hos de gripna Veronasupportrarna hittade polisen knogjärn, hjälmar, kampsportsutrustning och högerextrem propaganda. Curva Suds svar på gripandena blev massivt. I nästa match mot Roma var kurvan banderollfri så gott som på en banderoll som hölls upp i mitten på kurvan. ”Inte 12 men 5000 skyldiga”. Budskapet från supportrarna var att alla hade handlat efter eget huvud. De gripna var ligister och skulle straffas men att de hade en sammansvärjning och på så sätt fått med sig hela kurvan i upploppet stämde inte enligt dem. Även om alla de gripna var kända som ledargestalter på Curva Sud.


BG 1986 i Brescia. Foto: Primoluglio2004.it

”Verona: Droghandel som i Bangkok, fotboll som i Beirut”
Åklagarens utredning ledde till fällande domar och klyftan mellan Curva Sud och Hellas Veronas ledning blev allt djupare. Medierna var inte sena att hänga på i kaoset som rådde med rubriker som ”Verona: Droghandel som i Bangkok, fotboll som i Beirut” vilket syftade på att Verona på 70-talet varit ett centrum för droghandel. Trots kaoset som rådde var BG ledande bland ultrasgrupperna i Italien och organiserade ständigt nyskapande läktarkoreografier och ramsor.

Säsongen 1987-88 tog sig Hellas Verona till kvartsfinal i Uefacupen och ”I tifosi Gialloblu” gjorde sig kända i Europa. Laget följdes av tusentals supportrar på bortaplan vilket i Holland ledde till upplopp mot Utrechtsupportrar och i Bremen mot polismakten. I Tyskland och Bremen tog Europaäventyret slut för Hellas och laget vann inte en enda match under resten av säsongen efter detta och slutade på en tionde plats i Serie A.

De två kommande säsongerna tappade Verona i slagkraft då presidenten Chiampan sålde av laget på grund av ekonomiska problem. Inte ens demontränaren Osvaldo Bagnoli, som ledde laget till scudettovinsten 1985 kunde rädda Verona kvar i Serie A. Hoppet levde fram till sista omgången och matchen mot Cesena. Staden invaderades av tusentals Veronasupportrar som fick se sitt kära Hellas förlora med 1-0 och nedflyttningen till Serie B var ett faktum. Det blev Osvaldo Bagnolis sista match på Veronabänken och en era var slut.

Supporterskapet till Hellas sågs som en plikt
"Siamo i tifosi delle BG” (Vi är BG supportrar), var en vanlig sång bland ultrasgrupperna på Curva Sud. Den avslöjar mycket av mentaliteten som präglade kurvan under den här tiden. Den gulblå tron handlade inte om att vara en supporter till laget och ledningen som ändrades hela tiden. Den gick istället ut på att alltid stå bakom staden, färgerna och vännerna i kurvan som för tusentals människor utgjorde meningen med livet. Att stå på Curva Sud och heja fram Hellas, sågs som en moralisk plikt om man var en äkta veronese, framförallt bland många yngre. Lokalpatriotismen ledde till att BG även stöttade andra lag i staden än Hellas Verona. När Chievo som under den här tiden spelade i Serie C2 mötte Hellas gamla rivaler Mantova var Curva Sud, som i vanliga fall stod helt tom under Chievos matcher, fylld till bredden. Och när Veronas basketlag mötte Bolognas motsvarighet samlades  hundratals supportrar bakom ena kortsidan och skapade en inramning som basketpubliken aldrig tidigare skådat.

Till världsmästerskapen 1990 renoverades Bentegodi och Curva Sud fick tak och plats för 7000 supportrar. Över hundra supportrar var nu avstängda från arenan och alla Veronasupportrar var  punktmarkerade från polisen under något som kallades "särskild tillsyn". Trots polisens hårdare framtoning fortsatte ”gli ultrá veronesi” härja fram även i Serie B säsongen 1990/91. Laget skördade även framgångar på planen och tog sig tillbaka till Serie A efter bara en säsong i andra divisionen. Återkomsten till Serie A innebar nya ordningstörningar och fler avstängningar.


Curva Sud gav tusentals Veronaungdomar en mening med livet.
Foto: Primoluglio2004.it

Ständigt negativ publicering ledde till upplösing
BG var ständigt i mediernas strålkastarljus för negativa incidenter och det ledde till att ledarna i enighet med de andra läktargrupperingarna på Curva Sud, meddelade deras självupplösning 14 november 1991. De var trötta på att ständigt förknippas med upplopp, störning av den allmänna ordningen och våld. Framförallt var de trötta på att stå till svars för varje individs beteende som bar en gulblå halsduk. I näskommande match mellan Verona och Genova var räckena nedanför kurvan helt tomma för första gången på 20 år.

Efter två decennier hade fotbollsvärlden förändrats, likaså det italienska samhället och mentaliteten hos ungdomarna. De kulturella skillnaderna mellan de nya yngre supportrarna och de gamla veteranerna var mycket stor. Men den södra kurvan dör inte ut efter 1991, den hittar bara en ny form. Kärleken till de gulblå färgerna lever vidare och fascinationen för BG och Curva Suds historia attraherar nya ungdomar. Historien om en av Europas främsta läktargrupperingar avslutas med en ramsa som de sjöng mycket under 70-talet och som är väldigt signifikativ för supporterskapet i Verona.

“Cambieranno i giocatori il presidente, l’allenator
ma il Verona resterà per sempre nel mio cuor!"
(Spelarna, presidenten och tränaren byts ut men kärleken till Verona består för alltid i mitt hjärtra!)


Tvillingskapet mellan Fiorentina och Hellas Verona har alltid varit starkt.
Här hyllar Curva Fiesole i Florens sina tvillingar i Verona när lagen möts
efter att BG upplösts."Tjugo år av historia raderar man inte ut...heder till BG"
står det på banderollen. Foto: Primoluglio2004.it

Niclas Ekström






 

8 kommentarer