- -
Cittadella-Brescia 1-1: Mer frustration än lättnad
Brescia missade straff och gick mot ännu ett fiasko under tränare Caloris ledning, men tack vare en listig frisparksvariant i slutet klarade man 1-1 borta mot Cittadella, på Serie B:s minsta arena.
Min förra artikel handlade om hur tiden börjar rinna ut för tränare Calori, vars defensiva 5-3-1-1-system inte leder Brescia någonstans.
Den kritiken får nu ännu mer vatten på sin kvarn, efter nytt poängtapp mot en mindre klubb. Ultras protesterade högljutt under matchens gång, och fler röster upprepar min personliga drömlösning: En comeback för tränare Iachini.
POSITIVA SAKER
Men det finns också ett par positiva aspekter av 1-1-resultatet borta mot Cittadella, i Serie B:s 12:e omgång:
Brescia släppte inte in något spelmål (en extremt billig straff, där två spelare stötte emot varandra, axel mot axel, gav Cittadella deras enda mål). Det var viktigt med tanke på att försvaret varit svajigt i flera matcher tidigare.
Nu var gamle Stovini (som stått för både självmål och markeringsmissar under oktober månad) bänkad, men jag tror problemet snarare är organisatoriskt. Spelarna är inte helt bekväma med trebackslinje. Flera får spela out of position. Salamon är egentligen regista på mittfältet, Stovini har aldrig spelat till vänster tidigare i sin långa karriär.
Salamon har dock varit en ljuspunkt i försvaret, alltid bra, inte minst offensivt med uppspelen. Och i den här matchen blev det till slut just han som kvitterade, efter att Budel känsligt och lurigt petat fram bollen via frispark.
LURIGT MÅL
Salamon snubblade sig fram mot bollen, var nästan på väg att borra ner näsan i gräset, men lyckade återfå balansen och fick i samma ögonblick till en härlig träff på bollen, som seglade in bakom hemmalagets målvakt.
Försvarsmässigt måste man även hylla Arcari, Serie B:s bäste målvakt skrev jag inför säsongen, och det är bara att konstatera det åter igen. Han är matchens lirare för Brescia nästan varje gång. Det säger dock en hel del om vår bristfälliga offensiv.
Det är där vår gamle mittback till tränare har en ordentlig achilleshäl. Calori spelar alltså ett 5-3-1-1-spel, och måste vara ganska ensam om det i Italien. Visst, när vi har Caracciolo på planen funkar det väl, eftersom han är en fantastisk spelare, med ett huvudspel på allra högsta nivå (bland annat).
STRAFFEN MOT STJÄRNORNA
Men den här gången hade Caracciolo muskelproblem och kunde inte spela. Corvia agerade ensam ersättare, men var så utanför spelet att när han väl fick chansen från straffpunkten (efter en galen hands av en Cittadella-spelare, typ Guds hand) var han så främmande inför bollen, att skottet gick högt över - bort mot stjärnorna på den nattsvarta himlen.
Det positiva med denna match i övrigt var att Brescia - trots 80 minuters bedrövligt, segt spel så väl taktiskt som tekniskt - gjorde en moralisk upphämtning och reste sig på nio. Salamons kvittering gav i alla fall en poäng, vilket var viktigt just moraliskt.
I praktiken, tabellmässigt, betyder det inte särskilt mycket. Desto viktigare då att många andra lag på den övre halvan kryssade eller förlorade.
NEGATIVA SAKER
Negativt med matchen var som sagt den alltjämt rådande snigelfarten och bristen på kreativitet under Caloris ledning. Brescia har egentligen bara stått för en underhållande insats under detta knappa år som Calori styrt skutan.
Inför de tre matcherna mot Pro Vercelli (1-1 i lördags), Cittadella (1-1 igår kväll, tisdag) och Ternana (hemmamatch på lördag) ville jag inkassera 6-9 poäng, för att få kvitto på att Brescia är att räkna med. Nu kan det som bäst bli 5 av 9 poäng, OM vi vinner mot Ternana på lördag - utan Caracciolo då också (förmodligen). Hur nu det ska gå till.
Min uppställning till den matchen skulle vara att göra det förbjudna i Caloris perspektiv: Satsa på 3-4-1-2. Man måste riskera något nu, för så mycket värre kan det inte bli. Som jag skrivit förut spelar det väl ingen roll om vi slutar som 15:e eller 8:e lag. Målet är ju Play Off.
NÄSTA MATCH
Till nästa match saknas vänsterytter Daprela, som blev utvisad mot Cittadella, så där skulle jag hitta på en lite intressantare lösning, än att sätta in misslyckade Scaglia som ersättare rakt av (det enda positiva jag kan säga om honom är att han är en Brescia-produkt).
Istället skulle jag flytta över kapten Zambelli till vänsterkanten och låta slovaken Lasik ta högerkanten, vilket egentligen är hans naturliga position, då han skolats som högerback hittills i karriären. Detta har varit ett av Caloris stora misstag den här säsongen - att han placerar flera spelare out of position.
Till exempel har Lasik har fått agera innermittfältare (given startman i varje match, märkligt nog).
På innermittfältet kan det räcka med Budel och Rossi (vi spelar ju nästa vecka hemma, mot en nykomling) och så får brassen Saba servera Corvia och kanske Picci (som har den rätta Inzaghi-attityden) på topp, om nu Caracciolo är fortsatt skadad.
Svenske Mitrovic är tillbaka efter avstängning, men från att ha varit andravalet som forward har han numera degraderats till fjärdeval, bakom Caracciolo, Corvia, Picci. Men Mitrovic såg skapligt pigg ut i sitt korta inhopp igår.
LIKHETER MED ALLSVENSKAN
Rent allmänt kan man se flera likheter mellan årets Serie B och Allsvenskan. I toppen av italienska andraligan gör Sassuolo en "Häcken-insats". De är ett relativt litet lag, inte ens första laget från den egna staden (Modena), och med små resurser och litet publikstöd har de skapat något mycket stort och imponerande.
Spezia påminner om Göteborg; en jättesatsning med en massa etablerade "stjärnnamn", rejäla ekonomiska muskler, men en placering på nedre halvan.
Brescia är väl ungefär som Djurgården, man förväntar sig mer - klubbens tradition och historia talar för ett bättre faktiskt resultat än det vi ser på planen och i tabellen.
Inga spelarbetyg den här gången heller, eftersom videolänk hittades först när det återstod 20 minuter. Men enligt rapporter från Italien var målvakt Arcari alltså bäst, och han är vår ledare i mångt och mycket.
Calori har för övrigt drabbats av influensa, så vi får se om febern förmår honom att göra några galna val till på lördag, så att Brescia kan vakna till liv ordentligt, och framför allt börja vinna igen. Liksom Allsvenskan är Serie B mycket jämn, så trots Brescias dåliga inledning är det bara två poäng upp till Play Off (!).
