Yeni Malatyaspor - Karagümrükspor 3 - 4
Como-Brescia 1-3: Caracciolo gjorde succécomeback efter fem månader
Brescia hade bara vunnit en match hittills denna Serie B-säsong, men när lagets kapten och storstjärna Caracciolo äntligen gjorde comeback, efter närmare ett halvår på skadefronten, kom höstens finaste seger.
Den nya Brescia-bannern här på SvenskaFans sätter lagkapten Caracciolo i fokus; i detta nya, unga budget-Brescia är han klippan på vilken vi bygger vår kyrka.
Tyvärr har Caracciolo inte kunnat medverka i någon match så här långt, säsong 2015-2016, på grund av en svårbehandlad knäskada. Tills nu.
Bortamatch i vackra Como, på söndagseftermiddagen. En behagligt kort resa för Brescia Calcio. Caracciolo började på bänken, men byttes in och avgjorde tillställningen med sitt 3-1-mål; en prestation som bestod i både hårt arbete och elegans.
Det är därför jag brukar kalla honom för en italiensk, eller åtminstone bresciansk, motsvarighet till Zlatan: Caracciolo har av naturen rustats med både fysisk prakt och spelintelligens. Han jobbade tillbaka och stal bollen från en Como-försvare; skickade sen iväg ett distinkt skott upp i nättaket, som om kraften i skottet var resultatet av fem månaders oförlöst vilja att göra comeback.
SPELET SÅ HÄR LÅNGT
Spelmässigt har Brescia - trots Caracciolos frånvaro - varit väldigt bra denna säsongsinledning. Visserligen två förluster på bortaplan, mot Serie A-aspiranterna Cesena och Livorno, välrustade klubbar med ekonomiskt större projekt än det Brescia förfogar över i nuläget. I bägge de tillställningarna var dock Brescia stundtals förföriskt bra.
Sen har man kryssat ett par gånger, mot Salernitana hemma (där man borde ha vunnit, det blev snöpligt 2-2), samt en mållös historia mot Ascoli borta (kändes ändå okej, det är ett lag vi traditionellt har svårt för). Hemmavinst mot Pro Vercelli, 2-0; en felfri genomförd match.
EN SPANJOR I BRESCIA
Dagens tre mål borta mot nykomlingen Como var dock höstens höjdpunkt, så här långt. Förutom Caracciolo gjorde övriga anfallare varsitt mål. Där vill jag främst framhålla spanjoren (!) Geijo (uttalas "Gekho"). Spanjorer är det ju ont om i Italien, det var en annorlunda värvning när den gjordes på sista transferdagen. Men "Mr. G" (som han kallas i Brescias lokalradio) har blivit något av en succé, tre mål på sju matcher.
Brescia spelar under mister Boscaglias ledning ett 4-2-3-1-system, med en renodlad forward centralt. Det alternativa spelsystemet är 4-3-3. Frågan är hur man får in både Caracciolo och Geijo i dessa formationer, men lösningen är förstås att rätta uppställningen efter spelarmaterial och framför allt spelares form. Brescia har nu två mycket bra centrala anfallare, och det vore fel att sätta någon av dem på bänken.
Självklart kommer Caracciolo aldrig att bänkas (när han är skadefri) men vi får hoppas att Boscaglia inte är fundamentalist i sin tro på att spela med en striker åt gången.
Nästa vecka är det match redan på fredagen för oss, borta mot säsongens stora negativa överraskning, Avellino. Brescia på delad 9:e plats i skrivande stund. Vi kan vara nöjda och förhoppningsfulla efter sju omgångar.
EN NY SPELFILOSOFI I BRESCIA
Den stora nyheten taktiskt är att det går mycket snabbare än tidigare säsonger, vilket är möjligt på grund av att vi har två yttrar som verkligen orkar springa i 90 minuter; polacken Kupisz och Palermo-lånet Embalo, från Guinea-Bissau.
Tränaren sätter prestationen i första rum, resultatet kommer då på sikt menar han. Det betyder att vi kan förlora matcher då och då, men vi gör det ofta med huvudet högt och flaggan i topp. Den nya taktiken offrar också gärna ett baklängesmål här och där, om det betyder att vi skapar många målchanser framåt.
Detta är annorlunda idéer i Brescia, men supportrarna har utan tvekan tagit filosofin till sig; de har fastnat för denna underhållande fotboll och stödjer tränaren även när resultaten uteblir. Jag tror också på det; långsiktigt är det rätt strategi.
