Coppa Italia: Brescia-Teramo 3-1: Okej säsongsinledning
Caracciolo, svenske Mitrovic och Milan-lånet Oduamadi målskyttar när Brescia avancerade till italienska cupens tredje omgång.
Det som är speciellt med Brescias nye tränare, den cigarrökande Giampaolo, är att han bryr sig inte särskilt mycket om resultatet i en match, det viktigaste för honom är prestationen i sig.
Så efter förlusterna i träningsmatcherna mot Albinoleffe och Mantova (Serie C och Serie D) var det för Giampaolo inget konstigt med att hylla det egna laget - prestationerna hade trots allt varit uppmuntrande.
När nu säsongen på allvar startade på söndagskvällen, med den första tävlingsmatchen - Coppa Italias andra omgång - var Giampaolo missnöjd efteråt - trots att Brescia vunnit med 3-1. Spelet hade inte gjort honom glad.
Själv följde jag Brescia-Teramo (Lega Pro 2, det vill säga den italienska fjärde divisionen) via Brescias lokalradio, och visst kunde man trots dåliga italienska-kunskaper, förstå att laget bara var "okej", inte mer.
CARACCIOLO FÖRTJÄNAR EN EGEN RUBRIK
Caracciolo inledde visserligen med att göra 1-0 (och därmed i princip punktera matchen) redan efter två minuter. Men överlag var det tunga ben och framför allt är det väl problem för spelarna att riktigt greppa det nya 4-2-4-systemet, tror jag.
Svenske Mitrovic ska ju till exempel spela ytter (den här kvällen på högersidan, tidigare har han agerat vänsterytter), och brasilianaren Saba får spela seconda punta, samtidigt som unge Primavera-spelaren Camigliano för tillfället bildar mittbackspar med erfarne Paci.
VIKTIG VÄRVNING
Brescia har det tunt försvarsmässigt. Paci är en kvalitetsspelare, men i övrigt saknas det något i denna lagdel, både centralt och till vänster (efter att Daprela sålts till rivalen Palermo). Dock värvades förra veckan Di Cesare från Torino (uppväxt i Lazio, har tillhört Chelsea och varit tongivande senaste åren i Torino, dock inte sista tiden och därmed öppnades också möjligheten för en flytt till Brescia). Det var en viktig värvning.
Men i målet står numera unge Cragno den här säsongen. En Brescia-produkt, som fortfarande är tonåring. Visst är han en stor talang, ungdomslandslagskeeper och allt, men han är ju långt ifrån Arcaris list och säkerhet.
Arcari numera på bänken alltså, en målvakt som jag ser som en av Serie B:s absolut bästa.
PENGAFRÅGAN
Men det är en pengafråga, vad annars. President Corioni vill visa upp Cragno för storklubbar, så att han kan tjäna en hacka på denna talangfulla yngling - precis som när han sålde Leali till Juventus häromåret. Och visst, det är kanske enda sättet för Brescia att tjäna några pengar, gå runt som klubb, ha råd att betala ut löner, och så vidare.
Det är så man får se försäljningen av Daprela till Palermo också. Till skillnad från Palermo, och de riktigt stora klubbarna, har Brescia inga vidare TV-pengar att tala om, det ramlar inte in särskilt många euro den vägen, och inte heller via sponsorer/reklampengar, och inte heller via stora publiksiffror eller tröjförsäljning eller liknande.
NEXT ROUND
Hur som helst, nu var det italienska cupens andra omgång vi talade om. Eller rättare sagt tredje omgång. Det är där Brescia befinner sig nu, efter segern mot Teramo. På lördag väntar Bologna, borta. I samma omgång träder även en del andra större klubbar in, så som Sampdoria, Parma och Inter. Om Brescia mot förmodan skulle besegra Bologna går man vidare till sextondelsfinal.
Positivt från 3-1-segern mot Teramo var förstås att man gjorde tre mål, eftersom Brescia haft rysliga problem med målskyttet under försäsongen, inte bara mot europamästarna Bayern München, utan även mot Serie C-laget Albinoleffe och Serie D-laget Mantova.
Förutom Caracciolo gjorde Mitrovic ett (framspelad av Caracciolo), och även nigerianen Oduamadi, från Milan. Odu var bäste Brescia-spelare och gjorde alltså sitt första Brescia-mål, i denna första tävlingsmatch för klubben.
Negativt? Ja, att släppa in ett mål mot Teramo, det var lite skrämmande att bevittna. Liksom att man egentligen inte förtjänade mer än oavgjort, med tanke på gästernas offensiv.
Och så då den allmänna segheten, tröttheten efter Giampaolos hårda träningspass med laget under ungefär sex veckors tid. Jag tror det hårda träningsschemat och Giampaolos avancerade taktiska krav på spelarna (ett 4-2-4-spel som ska ligga högt i planen med yttrarna som nyckelspelare) är ett par anledningar till att det ser lite halvtaskigt ut, prestationsmässigt, just nu.
Inte minst därför att det saknas spelare att fylla ut denna formation med. Vi behöver en till ytter, en naturlig ytter. Och en stark central mittfältare, som kan hjälpa till mer i defensiven, eftersom yttrarna i 4-2-4 inte hinner/orkar tillbaka och hjälpa ytterbackarna, med tanke på att de förväntas springa så mycket offensivt.
EN AVSLUTANDE KLICHÉ
Det är förmodligen omöjligt att skriva en fotbollsartikel/matchrapport utan minst en klyscha, och just nu tänker jag på konstaterandet att det är en styrka att vinna trots dåligt spel. En seger är alltid en seger.
Ibland kan en seger maskera ett dåligt spel, men jag tror Giampaolo lyckas övertyga klubbledningen om vad som krävs för att göra truppen komplett, inför seriestarten om två veckor (nästa cupmatch redan på lördag, som sagt).
