Corini får sparken för andra gången denna säsong
Situationen blev ohållbar; alla tycks ha vänt honom ryggen.
När president Cellino avskedade mister Corini första gången denna säsong, i början av november 2019, var det ingen som höll med om beslutet. Tvärtom: Alla - spelare, fans, experter - stod bakom Corini. Det var ju uppenbart att Brescia var värda fler poäng, att tabellen ljög, att spelet lovade gott för framtiden.
När Corini kom tillbaka efter Fabio Grossos tre makalösa matcher (0-10 och 0 poäng), i början av december, vände vinden för Brescia. Det var tydligt att spelartruppen ville ha sin gamle tränare tillbaka, som de vunnit Serie B med samma vår. Segrarna kom och Brescia klättrade försiktigt i tabellen.
"TALIBAN"
Men när Cellino nu återigen tar fram yxan, repet, plankan - eller vilken annan liknelse man nu föredrar - är det faktiskt med rätta. Corini har fastnat i den typiska tränarfällan: Han har blivit det supportrarna brukar kalla för "taliban". Det vill säga fundamentalist, trångsynt - kan inte se någon annan väg än den egna, "enda sanna vägen".
Corini väljer samma taktik, samma startelva och gör samma resultatlösa byten i match efter match. Och det funkar inte. Han får nu skylla sig själv. Han har faktiskt grävt sin egen grav. När förlusterna radas upp måste man våga tänka om och tänka nytt.
I senaste förlustmatchen, borta mot Bologna i lördags, fanns inte ens tillstymmelse till spel. En mycket frustrerande del i det hela är att han inte överhuvudtaget använder de två spännande nyförvärv som Cellino gett honom under januari: Simon Skrabb och Birkir Bjarnason. Det är obegripligt. Kanske tyder det också på en schism mellan president och tränare?
Istället har Corini valt att gång efter gång satsa på spelare som begår fatala misstag - gång efter gång. Det sägs att även en blind höna kan hitta ett korn. Förr eller senare. Men vi kan inte vänta längre på att Corini - som förefaller vara blind för vissa spelares misstag, och blind inför potentialen han har sittande på avbytarbänken - ska hitta rätt. Faktum är nu att supportrarna har vänt honom ryggen.
NYSTART
Jag har hela säsongen trott på salvezza, trots det svåra tabelläget. Men senaste två veckorna har jag börjat tvivla, för klockan klämtar, tiden rinner snart ut för Brescia. Därför är det ett klokt beslut av Cellino att ge laget denna sista chans att klara Serie A-kontraktet. Vi måste få in en tränare som har ett öppet sinne och som vågar satsa på nya spelare och nya spelsystem. Med start hemma mot Udinese på söndag.
Vem blir det då? Ja, med allra största sannolikhet anländer Cagliari-ikonen Diego López, född i Montevideo i Uruguay 1974. Han var capitano i Cellinos lag under många år, när vår president alltså huserade på Sardinien. De känner varandra mycket väl, kort sagt. Senaste säsongerna har López arbetat som tränare i sitt hemland och vann där ligatiteln 2018.
Läsare med bra minne kommer kanske ihåg att Brescias ägare Cellino tror på magi, det vissa kallar vidskepelse och skrock. Brescias emblem, klubbmärke och symbol är lejonet, leonessa. Det var därför Cellino köpte Brescia för ett par år sen, eftersom han själv är född i lejonets stjärntecken. Och det var därför han köpte Balotelli, som också är lejon. Förutom att jag själv är lejon är det väl ännu viktigare att nu konstatera: Diego López är lejon!
