Zimmerman reflekterar: Röda kort, ideellt arbete och världens bäste anfallare
"Hela matchen så tiggde han om att domaren skulle ge honom ett kort. Totti skämde ut sig fullständigt med sitt ständiga gnäll om domsluten, och lägg därtill alla hans förstärkningar och simuleringar. Det tror fan att domaren till slut blev less och gav Totti det röda kortet".
Förra veckan fick jag se två stycken röda kort för snack. Mr. Flott himself åkte ut mot Juventus efter för mycket gnäll och mot Real Sociedad så åkte Barcelonas Motta ut för att ha sagt något olämpligt. Jag är nog inte ensam om att njuta när domaren har så pass mycket stake att göra något sådant!
Det är bara att försöka tänka sig in i domarens situation. I den flottiges fall så var det så oerhört välförtjänt. Hela matchen så tiggde han om att domaren skulle ge honom ett kort. Totti skämde ut sig fullständigt med sitt ständiga gnäll om domsluten, och lägg därtill alla hans förstärkningar och simuleringar. Det tror fan att domaren till slut blev less och gav Totti det röda kortet. I Mottas fall var det mer oväntat. I det fallet tror jag det var mer att han fick kort för fällningen han stod för och att han sedan sade något olämpligt till domaren efter att han hade blåst. Men även i den situationen var det välförtjänt. Tacklingen var det inget att snacka om. Och att han gnällde efteråt var synnerligen onödigt. Fett med cred till domare som inte tvekar att ge rött när det är välförtjänt!
* * *
Jäklar vilket fyr-verkeri vi fick uppleva i helgen! Vieri var less på alla kritiska röster som hade höjts mot honom och passade på att dundra in fyra bollar. Just nu har han gjort tolv mål på lika många omgångar – imponerande! Den blint partiske säger att det var ett bevis på att han är världens bäste anfallare just nu. För det är bannemej inte ofta som en spelare dundrar in fyra mål i en och samma match! Den mer klarsynte ser det som att vi faktiskt mötte ett lag som inte har mycket till mittförsvar (vi kunde faktiskt, med lite effektivitet, satt det dubbla antalet bollar bakom Sereni i Bresciamålet.) Hur som helst var två av målen distinkta avslut och det var nog ruskigt befriande för Bobo att målskyttet lossnade. Men världens bäste anfallare skulle jag inte säga…
Den positionen innehar en annan spelare just nu. I mina ögon är det i alla fall solklart. Thierry Henry saknar just nu motsvarighet i världen. Och för att verkligen accentuera hur pass mycket det egentligen smärtar att medge det, så kan jag berätta att ett av lagen i mitt hjärta är bittra rivaler med det lag den vindsnabbe fransosen spelar i… Förra veckan hoppades jag på att han skulle sänka Roma, och som han gjorde det! Alla avslut var ruskigt distinkta! Han högg till som en kobra på samtliga tillfällen. Första målet är bevis på fantastisk kyla. Det andra skyller romanistas bort med ”otur” och att Cafu var för ouppmärksam. Men det kastar inte skugga på det faktum att Henry var oerhört snabbt där och högg när bollen landade vid sidan om Panucci. Och frisparken då? Herregud vad vacker den var! Jag bara satt där och sade rakt ut: ”han sätter den här, han gör bannemej det!”. Det var som då Recoba satte motsvarande boll mot Roma förra säsongen. Jag bara satt där och sade rakt ut att han skulle sätta 3-1 bollen. ”Fotbollsporr” är ett begrepp som passar sig ibland…
* * *
Ibland funderar jag över om läsarna är medvetna om det jobb man lägger ner på sidan. Det är lätt att man ibland blir lite frustrerad då någon påpekar något om det som skrivits eller inte skrivits. Ibland vill man bara skriva med fet stil: ”hallå, jag gick faktiskt upp 06 idag bara för att skriva matchrapport och uppdatera tipstävlingen”. Och att göra just det tar några timmar av ens, tämligen ofta, dyrbara tid. För det här jobbet är ideellt och görs vid sidan om, i mitt fall heltidsstudier, och i andras fall på Svenskafans t.ex. jobb och gymnasiestudier. Vi brinner för det här och vi älskar laget i vårt hjärta. Men ibland går dagarna för fort helt enkelt.
* * *
Till sist… så är det återigen dags att bli påmind om den femte maj 2002. På lördag åker vi nämligen till Rom för att möta serieledarna Lazio. Dock vill jag genast förkasta allt resonemang om ”revansch”. För det kan nämligen aldrig bli revansch för det som hände en solig dag i maj för exakt sju månader sedan. Vi skall dock åka dit och skrämma bort Laziospöket och visa att vi hör hemma i toppen. Senast vi vann borta mot Lazio var en kall dag i början av mars för sex år och nio månader sedan. Målskytt: Allesandro Nesta…
