Krönika: Tufft schema, men hoppet lever för Inter
Inter ligger just nu på andra plats i ligan men har inte riktigt kommit upp till nivån som finns spelmässigt på slutet. Drömmarna om Scudetton finns helt klart kvar, men mentalt känns det just nu som världens längsta säsong där Inter har tightare schema än någonsin.
I torsdags förlorade Inter med 3-0 mot Fiorentina. När jag såg att min favoritspelare Nicolo Barella var utanför elvan fick jag ångest direkt, men jag trodde inte det skulle bli en sådan katastrofinsats. Jag försöker vara optimistisk men jag känner tyvärr en del oro för Inter, då laget ser slitet ut redan i februari. Och bättre lär det ej bli på den fronten. Kommande sex matcherna för Inter är Fiorentina hemma, Juventus borta, Genoa hemma, Lazio i cupen, Napoli borta och sen bortamatch i Champions League. Samtidigt har Napoli mycket lugnare schema. Från 12e januari till 16e mars kommer Inter ha spelat 17 matcher, vilket kan jämföras med Napolis 10 matcher. Trots att det bara är tre poäng upp till Napoli känns det som mer, då Inter har en tuff månad som väntar.
Inters bänk är väl jämnbra med Napolis, men Inter är inte byggt för att gå långt i tre turneringar. Napoli behöver bara fokusera på en turnering, då de åkte ur Coppa Italia samt kvalificerade sig aldrig för Europaspel. Det märks att mittfältsmotorn Henrikh Mkhytaryan nu är 36 år, då hans form inte är lika fin som i höstas och matchandet slits. Men det finns ingen att rotera med. Piotr Zielinski och Kristjan Asllani är väl ok men inga som kan förändra en matchbild, samt ok räcker inte. En som är riktigt malplacerad i Inzaghis 3-5-2 är Davide Frattesi. När Frattesi spelar är det som att inter inte kan hålla bollen och tappar mittfältet. Visserligen är han ganska poängfarlig, men alla andra minutrar på planen är han helt osynlig.
När jag ser det intensiva matchandet kan jag bli nostalgisk till gamla reservspelare, vilket jag aldrig trodde jag skulle bli. Jag saknar en tredjestriker a la Edin Dzeko som alltid var ett hot i straffområdet. Jag saknar när Matteo Darmian samt Francesco Acerbi inte var tänkta startspelare men blev otippade nyckelspelare 2022/23. Tänker också på när Mkhitaryan var första reserv den säsongen och kunde ersätta en skadad Marcelo Brozovic med bravur. Inters problem enligt mig är inte spelare 1-11, där är Inter bättre än Napoli. Problemet är reserverna på det centrala mittfältet och anfallet, det håller inte för tre turneringar. Anfallsreserverna Joaquin Correa, Marko Arnautovic och Mehdi Taremi gör ingen glad. Defensivt finns det bra alternativ men det saknas en som kan rotera med Stefan De Vrij, då Acerbi tyvärr är slut.
Skulle Inter vinna mot Lazio i Coppa Italia väntar ett dubbelmöte mot Milan. Samt om Milan vinner över Feyenoord är det 50% chans att det blir Milanoderby i Europaspelet. Om detta scenario sker så kommer det totalt ha spelats sju Milanoderbyn denna säsong. Blir det ett till Milanoderby är jag säker på att Inter tar revansch, men bara att det finns risk att det blir en säsong med sju derbyn säger en del. Får Inter inte Milan i CL finns det stor risk för Juventus vilket är lika jobbigt för hjärtat det med. Sedan VM-för klubblag i juni. Detta kan bli den längsta säsongen någonsin, och jag är redan helt slut.
Jag får tänka på det positiva. Denzel Dumfries är i sitt livs form och De Vrij spelar som han gjorde 2021 när Inter vann Scudetton. Inter släppte bara in ett mål på åtta matcher i gruppspelet under Champions League vilket är en otrolig bedrift. Offensivt ligger Marcus Thuram tvåa i Serie As poängliga och Lautaro Martinez har hittat sin gamla form. Förhoppningsvis kommer Hakan Calhanoglu steppa upp efter sin skadecomeback. Nästa vecka är det revansch mot Fiorentina och framförallt få ner Juventus på jorden som gäller. Jag vet ej varför men något av mig säger det blir en bra säsong ändå. Men då måste Inter ha med sig högre makter och nyckelspelare ska hållas skadefria. Det finns så mycket kvalite i årets startelva enligt mig, nu är det upp till bevis.
