Mamma Mia, Il Turco vola!
"En magisk kväll med en magisk upphämtning, men visst hade vi mersmak..."
I säsongsinledning fick jag kritik från många håll för att jag klankade ned på våran nyblivne VM-medaljör Emre Belözoglu. Detta på grund av hans vårdslöshet i passningsspelet på mittplan, inte minst under matchen i Trondheim mot RBK. Jag gav honom cred för att han jobbade och försökte ta initiativ, men vidhöll att hans slarviga passningar var något av en säkerhetsrisk för oss. Min önskan var att denna så otroligt talangfulle kille skulle skärpa till koncentrationen och på allvar börja spela mindre nonchalant.
De som ikväll följde ligamatchen mot Lazio kan nog inte annat än hålla med om att Emre har givit mig ett stort, fett och distinkt svar på tal. Efter kallduschen i första halvlek, större delen av halvleken med andra ord, flödade känslorna i mitt huvud. Recoba visade omgående med ett kalasinlägg efter sitt inhopp att Cuper gjort ett misstag som än en gång placerat honom på bänken från start. Men en kväll som denna talas det ändå rätt lite om Chinitos öden och äventyr...
* * *
Emre Belözoglu såg med sina två konststycken till mål till att bli tagen under vingarna av hela Inters supporterskara, inklusive mig. De som följde matchen kan inte annat än kännt glädje när de såg vad han presterade på plan. Lobbmålet efter soloruschen var något man kommer minnas för en lång tid framöver. Alltifrån rycket på mittplan, accelerationen över planhalvan, blicken mot Peruzzi och sedan tillslaget som fick den sistnämnde att framstå som statist gjorde att undertecknad flög ut på altanen och vrålade ut sin lycka i decembermörkret.
Emre har med denna match som krona på verket tystat mig fullkomligt. Allt eftersom hösten har gått, och han på allvar visat sina oerhörda talanger, har jag mer och mer börjat hysa varma känslor för denna otroligt sköna kille.
Turken flyger!
* * *
Ägnar också några rader åt Fabio Cannavaro, en kille som idag visade vad vilja och klass kan frambringa. I första halvlek var det Canna som stod upp och tillsammans med Zanetti fortsatte jobba på och slita för allt vad det gick.
Gång på gång fick han dessutom mota ojustheter ifrån en rent utsagt vidrigt äcklig Fernando Couto, sparken i straffområdet torde rendera i flera matchers avstängning för portugisen. Cannavaro tappade dock inte fattningen utan visade i andra halvlek sin oerhörda pondus och totala klass då han tillsammans med Ivan Ramiro sprang ikapp allt och alla och med en vältajmad brytning satte igång anfall på egen hand.
Cannavarolé!!!
* * *
Insieme a noi, insieme a noi, Forza Inter vinci e lotta insieme a noi ! ! !
