Italien - Nordmakedonien0 - 1
Italien-Nordmakedonien 0-1: "Italien spyr"
Som ett så stort fotbollsland som Italien är ska det bara inte gå att göra något sånt här. Det ska bara inte hända. En nattsvart höstkväll på San Siro 2017 har återupprepat sig i Palermo på den deppiga Renzo Barbera. Dubbla missade VM får stå som pris för EM-guldet, frågan är om det var värt det. Ett mörker har åter lagt sig över Italien medan Mancinis "one hit wonder" spelas på radion.
Det värsta tänkbara för Italien har hänt. Sedan den nattsvarta kvällen på San Siro 2017 har den vagn som Italien suttit i åkt på en räls över olika landskap. Upp och ner, runt och runt. Inget VM 2018, vinst i EM 2021 och nu miss VM 2022. Kanske gjorde EM-guldet bara saken värre, uppförsbacken blir brantare och svängarna blir skarpare. Italien spyr.
I inledningen av matchen såg det ut som ett Italien från EM i somras. Håller i bollen länge, lite onödigt länge utan att det skapas något riktigt farligt. Men bollen finns i deras famn och förr eller senare är känslan att bollen trillar in. Tiden går däremot och det blir mer nervigt och stressigt spel för Italien. Samtidigt som Nordmakedonerna nästan förväntar sig ett mål av Italien och känner sig trygga, i position, på egen planhalva. Italiens stress syns på siffrorna. Genom hela matchen tar man allt som allt 36 skott. Det säger något om alla de onödiga alibi-skotten som man tar även fast man vet att det aldrig kommer bli mål, men måste ju ändå försöka. Nordmakedoniens försvarslinje står dock starkt och Italiens “chanser” blir inte farligare.
Sedan kommer det som på något sätt ändå var väntat när Italien bara inte kunde komma fram till nätet. Aleksandar Trajkovski skjuter in bollen och tåget tog en ny riktning. Nordmakeodnerna började dansa.
Vad jag kan hitta så är det bara Grekland som vunnit ett mästerskap när man missat ett innan för att sedan missa nästa efter vinsten. Grekland förstår man ändå, Italien helt obegripligt. Att man som ett så stort fotbollsland begår den bedriften ska bara inte ske, det ska egentligen inte kunna gå. Valet av plats att spela matchen på är även det märkligt. Stadio Renzo Barbera stod som värd för avgörandet. Det är Palermos hemmaarena som just nu spelar i grupp c i Serie C efter konkurs i oktober 2019 när klubben var Serie B. Pengar finns inte och det syns på arenan som är deppig och trasig. Inför matchen hade man rustat upp arenan med modern teknik som TV-skärmar. Sekunden Trajkovski skjuter in bollen så förfaller Renzo Barbera igen, publiken är tom. Italien faller ännu en gång.
I detta mörker måste man ändå säga att om man skulle missa 2 VM-slutspel så är det ändå i Ryssland och Qatar. Å andra sidan så kommer man decennier senare skita i om det spelades i Qatar, i slutändan så är det resultaten som räknas. Italien har missat 2 VM i rad och frågan är om det rättfärdigas av ett EM-guld mitt i det. Fakta är ju att det är en rejäl “one hit wonder” från Mancini och sådana spelas ju fortfarande.
Nu är nästa steg för Italien EM i Tyskland 2024, min förvåning om Italien vinner den titeln är låg. Den generation som man såg och ser växa fram är anmärkningsvärd till skillnad från den misslyckade “Montolivo-generationen” med spelare födda andra hälften av 80-talet. Nu är däremot det som händer just nu i fokus och det går inte riktigt att förstå. Det är det sämsta som kunde hända för italiensk fotboll i allmänhet. Lika många fotbollsdrömmar som väcktes i sommar dog i och med förlusten och missat VM.
