Italien - Schweiz3 - 0
Italien-Schweiz 3-0: Gli Azzurri är kameleonter
En magisk insats av Gli Azzurri, men kan man fortsätta anpassa sig?
Klart att det fanns dem som ifrågasatte Italiens debut och menade på att man inte börjar ett mästerskap på det sättet, så bra som Italien var. Visst, man kan ha argumentet att det inte går bra i mästerskap om man börjar så bra. Och om man är fast vid det argumentet kan man till och med visa statistik på att i VM 2006 så vann man första matchen klart med 2-0 för att sedan svaja lite och spela 1-1. Sedan gick Gli Azzurri och van de mästerskapet. Jag kan hålla med om detta argumentet ibland och man ska förvisso inte underskatta detta “fenomen”, men man ska heller inte underskatta fotbollslag med en otroligt stark lagmoral och ett lag som nästintill lekt sig igenom matcher. Vi ser ikväll, geniet, Mancinis lagbygge som visar dem kan dominera både motstånd som ligger lågt och motstånd som ligger högt. Italien visar idag att dem är ett lag som är här för att vinna.
Matchbilderna i Italiens två första matcher har varit helt olika. Ett Turkiet som stod otroligt lågt och nu ett Schweiz som står högt. Men Gli Azzurri kan bemästra bägge. Där italien var som mest sårbara var på de yttre korridorerna där Schweiz flera gånger slog långbollar. Det skulle dock visa sig att Italien dödade de chanser som Schweiz fick ute på kanterna. Schweiz stod som sagt högt med backlinjen och pressade Italien, något som inte Turkiet gjorde, men med otroligt bolltrygga spelare kunde Italien lätt och vackert spela sig ur.
När jag tittade på denna matchen blev jag ifrågasatt. Vad är det egentligen för fotboll Italien spelar? Är det en fotboll med högt bollinnehav eller är det en fotboll där man kontrar och ligger lågt? I denna match spelade Gli Azzurri en fotboll som matchar det senare alternativet. Man bröt bollen på egen planhalva för att sedan spela förbi Schweiz höga press och då kontra, det var så man skapade de allra vassaste lägena. Två matcher, två helt olika matcher, samma resultat, 3-0.
Nu vill jag se Italien möta en stor nation, som håller absolut högsta nivå. Jag vill se hur Italien ska förhålla sig till resten av matcherna. Ska Gli Azzurri spela någon form av “kamelontfotboll” och anpassa sig till lagen eller ska man bestämma sig hur man vill spela? Jag är inte övertygad på att man vinner titlar om man anpassar sig till alla lag, även de minsta. Man kan anpassa sig till lag som Wales, i nästa match, men är inte säker om man kan ha samma inställning mot Frankrike.
Matchens spelare måste vara Locatelli. Hans första mål var helt otroligt, volleypassning på cirka 30 meter till Berardi, efter det tar han en löpning från mittplan till den Schweiziska målburen och där får han tillbaks bollen och gör mål. Andra målet är också vackert när han skjuter utanför straffområdet och gör Yann Sommer stillastående när bollen går in. Att en spelare i hans position gör två fantastisk mål ska egentligen inte hända, men Locatelli gör två mål och visar världsklass. Nästan så att Verratti kan fortsätta vara skadad efter denna insats.
