Napoli-Brescia 0-0: 96 minuters kamp - 96 missade målchanser
Det kändes som att Brescias anfallare Caracciolo ensam stod för ungefär 96 målmissar, när han gjorde sitt livs sämsta match. Brescia borde ha plockat tre poäng, men får ändå vara nöjda med oavgjort i Neapel, efter hög kvalité på försvarsspelet.
Caracciolo var dock inte ensam om att missa gyllene lägen att bli matchhjälte. En annan klumpig forward, i hemmalaget, brände också sina chanser. Lucarelli är hans namn. Även kommunisten fick alltså beträda planen när Napoli satsade allt framåt mot ett Brescia som vägrade dö.
Tre offensiva byten gjordes av hemmalaget. Man spelade med en handfull forwards och attityden var: Pang på!
Brescia fick sina kontringschanser, matchen böljade som ett desperat krigsskådespel fram och tillbaka sista 10 minuterna.
MÄKTIGASTE MATCHEN
Från första till sista stund var det ett enormt tryck på San Paolo, helt klart den mäktigaste inramning Brescia spelat i denna säsong.
Och denna stora, galna publik försökte sätta en osportslig, hatisk press på domaren, och de påhejades av sin president och tränare - den senare utvisad efter ett tag. Domaren fick nog, napoletanarnas hets bet inte på honom, tack och lov.
BRESCIA-SPELARNA ELDADES UPP
Allt detta tände Brescia-spelarna, som dessutom ytterligare jagades upp (på ett positivt sätt) av sin livlige tränare Iachini, som iklädd Brescia-keps, Brescia-slips och Brescia-kavaj verkligen signalerade klubbkänsla och team work.
Många gånger fick vår målvakt Arcari visa sig från sin bästa sida, och ofta med fötterna - han har verkligen inga Isaksson-fötter, utan besitter tvärtom stor spelskicklighet på den fronten.
Försvaret har verkligen hittat sina roller och sig själva i det här läget av säsongen. De vet vad de ska göra, de vet vad de är bra på, och de trivs med att spela uppoffrande, på gränsen till fult. Många gula kort, javisst, men det tillhör spelet. Så länge det inte blir rött är det rätt.
Berardi blockerade två öppna mål, stort plus till honom. Zebina och Mareco - två syndiga själar, i den mening att de vet vad det innebär att vara lite grisiga i rätt lägen, de trivs utmärkt med att plocka bort - och mucka med - motståndarnas fixstjärnor.
Tyvärr drabbades Brescia av en tidig skada på högerspringare Zambelli, vilket gjorde att Iachini tvingades sätta in Accardi, som kom fel in i matchen och förblev allmänt "fel" resten av tiden.
CARACCIOLOS MARDRÖM
I och med Zambellis skada tappade Brescia ett anfallsvapen: höga högerinlägg till Caracciolo, som därmed istället fick jobba med fötterna, det vill säga avsluta med fötterna. Hans skott var pinsamma, ingenting lyckades. Låt oss bara konstatera att han inte kan bli sämre i avslutslägen än så där.
Vilken forward som helst, som befunnit sig i de situationerna tidigare, hade petat in någon av de bollar som serverades honom på silverfat.
NAPOLI-KRITIK
Napoli var trubbiga de också, deras långpassningsspel inte särskilt imponerande alls. I andra halvlek försökte de spela ett sorts segt, långsamt power play, som bara såg tråkigt ut.
Brescia stod för intensiteten, främst genom Mareco där bak, och finländare Hetemaj på mitten. Ibland önskar man att finnen var lite kyligare, men det är samtidigt hans spelstil, att vara laddad till max och gå in med hela hjärtat och hela den finländska fighting-andan.
Fantastiskt imponerande att se hur Brescia-spelarna, främst då målvakt, backar och mittfältare, kunna hålla koncentrationsförmågan på topp i 96 minuter.
Tyvärr vann Cesena sin match, men å andra sidan kan det innebära att Sampdoria dras ner i bottenstriden. Catania förlorade rejält (som jag anade) och därmed har Brescia tre poäng upp till säker mark. Det ser rätt bra ut.
SPELARBETYG (3-5-2):
Arcari 7
Zebina 7
Mareco 7,5
Zoboli 7
Zambelli 6
Kone 6,5
Vass 6,5
Hetemaj 7
Berardi 7
Diamanti 6
Caracciolo 4
AVBYTARE:
Accardi 5
Lanzafame 6
Eder -
TRÄNARE:
Iachini 7
