Italien - Spanien
1 - 2

Nations League Semi: Sviten bruten

Mycket hjärta och smärta bland spelarna med, som det kändes, mer vilja att inte bryta den fina sviten på 37 matcher än att egentligen gå till final i en turnering som knappt är officiell.

Ska inte påstå att det blev sura körsbär Italien fick smaka på då laget - totalt utrullat med bara 10 man - ändå lyckades få ett läge att kvittera.

Gazzettan drog upp att Italien förlorade två matcher - den på plan och den utanför. Utbuandet av Gigi Donnarumma var självklart ett jäkla hån mot honom när han har på sig landslagströjan men mycket annat kunde vi inte kanske vänta oss då anti-Gigi kampanjer lyst upp med banderoller lite här och var i stan.
Gigis förhoppning om att Gli Azzurri är en sak och klubbfotboll en annan kom på skam
Även om det var sorgligt att se och höra så verkade det inte bekomma den blott 22-årige målvakten då han tillhörde ett av Italiens bättre spelare den här matchen.

Matchen i sig dog i stort sett redan innan första halvlek avslutades genom att Bonucci drog på sig sitt andra gula kort genom att bryskt gå på Busquets och Ferran prickat in sitt andra mål för kvällen strax innan paussignalen.
Att sedan Italiens skulle jaga ett bolltrillande la Roja i andra visste vi ju och frågan var mer om hur många chanser Italien skulle få - att låna bollen alltså...
Det blev nog ganska oväntat ett tiotal bolltouch för italienarna men i sin iver att åstadkomma någonting så slogs det mesta bort, vilket var otroligt synd då Spaniens försvar var kanske deras svagaste del för kvällen.

En chans kom dock fem minuter kvar då spanska försvaret slarvade i sitt tillbakaspel och Chiesa kunde snappa upp en förlupen boll och i stort sett komma fri med målvakten.
Med sig i attacken hade han också med sig Pellegrini och hade kyrkpojken väntat en sekund till att passa pilgrimen hade deras väg mot Santiago blåsts av för offside.

Tolv minuter återstod men Spaniens kontrollerade gjorde att Italien egentligen bara fick en enda chans till. Den absolut sista minuten på tilläggstiden så fick laget en frispark långt inne i Andalusien och Locatelli var så när att på en tå på inlägget innan den landade tryggt hos Unai Simon i spanska målet.
Klappat och klart och Italiens svit på 37 matcher fick sig ett slut som, egentligen, känns rätt okej.
Bra att få det i en turnering där knappt någon ens vet var det spelar om förutom närmast sörjande.

Även om det kanske inte var den mest prestigefyllda matchen Italien spelat så finns det några punkter som satt sig som jag tror kommer spela roll i för Gli Azzurri i framtiden:

Federico Chiesa kommer vara Gli Azzurris ansikte utåt och fanbärare. Känns mer och mer som hans landslag.
Försvaret ÄR en akilleshäl. Visst, få är så placeringssäkra och taktiskt drillade som Bonucci och Chiellini men deras brist på snabbhet kommer kosta kort och just nu är backupen i försvaret inte optimalt. Acerbi känns som gjuten att gå in men Bastoni känns alldeles för orutinerad för att laget ska kunna ta ett VM-guld.
Gli Azzurri kommer början om från noll. Frågan är om den här hacket i skivan kommer att påverka momentumet laget har eller om det kommer bli en frihet att starta om på nytt? Har laget identifierat sig med den här sviten eller är det större än så? Kan vi få en Manciniversion 2.0 utan buggar redan i kvalet?