Om den nya Brescia-designen
Några ord om valet av ny Brescia-design på Svenska Fans.
Brescia-sidan på Svenska Fans har uppdaterats med en ny (väldigt enkel) design, främst på grund av att klubben nu firar 100 år (1911-2011). Ett nytt klubbmärke har därför skapats, officiellt, och självklart måste då det gamla bytas ut även här på Svenska Fans.
När man ska välja bild(er) till en lagsida på SF handlar det ju ofta om spelarbilder. Man kan också tänkas välja en bild på supportrar, ultras eller "vanliga", om man anser att "fansen är klubben". Eller presidenten, han som äger Brescia Calcio i det här fallet (Gino Corioni).
VEM SKA MAN VÄLJA?
Men jag ville välja en spelare. Och vem ska man då välja? Klubbens nuvarande kapten, främste målskytt, tydligaste fanbärare, det är förstås Andrea Caracciolo. Men vem vet om han är kvar nästa månad. Både Napoli och Fiorentina har uttryckt intresse. Och Brescia är villiga att sälja.
Diamanti är Brescias senaste stjärntillskott, kanske den mest kände i laget över hela världen, efter sin tid i Premier League. Men han har varit i klubben alldeles för kort tid för att kunna sägas representera Brescia på riktigt.
Så valet föll på den spelare som tjänat klubben längst av alla: Mareco, nummer 16. Han är inte speciellt känd för andra än de egna fansen. Han har varit i Brescia sen 2001, i tio år. Ingen annan i klubben har funnits där så länge (förutom president Corioni).
"ETT SVIN"
Victor Hugo Mareco, från Paraguay, är ett riktigt svin, skulle vissa säga. Till exempel Torino-fansen, efter vad Mareco gjorde (och sade) i Play Off-finalerna i juni 2010. Brescia och Torino möttes i dubbelmöte, först i Turin och sen i Brescia, om den sista Serie A-platsen till den här säsongen.
Mareco tog till alla tjuvknep, alla ohederligheter som kan rymmas både på och utanför fotbollsplanen. Det var incidenter i spelartunneln, förolämpningar, provokationer. Och sen skedde till exempel detta under matchen: http://www.youtube.com/watch?v=oyOPDDr16MU
Mareco förde krig mot Torinos kapten/stjärna Bianchi. Det var fruktansvärt hett och laddat. Och samtidigt underbart att beskåda, på något djävulskt sätt.
HATAD OCH ÄLSKAD - FÖRSTÅS
Lika hatad som Mareco är av motståndarna, lika älskad är han så klart av sina egna. För Mareco är fotboll krig, det finns ingen heder med i bilden, egentligen. Det är på riktigt allvar, till vilket pris som helst.
Enligt president Corioni är Mareco "Champions League-klass", och det är en bra benämning. Mareco njuter av de nervkittlande tillställningarna, han är som Materazzi, wild at heart, en krigare och en otäcking. Men inte på något endimensionellt brittiskt vis, utan på ett smart, jävligt (som sagt), genomtänkt sätt - typiskt italienskt. Eller sydamerikanskt, i Marecos fall (som snart spenderat halva sitt liv i sitt andra hemland och Brescia).
