- -
Padova-Brescia 0-0: Är glaset halvfullt eller halvtomt?
Svenske Mitrovic ett av få glädjeämnen i Brescia denna vinter. Brassarna sviker när vintervädret svider, och 0-0 för tredje matchen i rad talar sitt tydliga språk.
0-0, 0-0, 0-0. Det är i alla fall bättre än 1-2, 1-2, 1-2 (Sveriges förlustsvit i Italien-VM 1990). Brescia har tre mållösa, oavgjorda matcher i rad. Om det inte vore för allt annat negativt runt klubben skulle man kanske se glaset som halvfullt.
Brescias president Corioni har sen en vecka tillbaka utlyst silenco stampa - ingen i klubben talar med media, på grund av medias negativa rapportering om Brescias mercato.
SVEKET
Corioni sålde ju lagets juvel, Salamon, till Milan, och svek fansen (och för den delen tränare Calori och spelarna) när han vägrade köpa in några ersättare.
Det andra stora tråkiga som hänt på sistone är att vår tekniske - och taktiskt slipade - unge holländare, Juve-lånet Bouy, skadat sig så illa att hans säsong är över.
VANA VID ROLIG FOTBOLL
Så det pyr en illasinnad eld i denna klubb och det känns oroligt. Brescia-supportrarna har av tradition blivit bortskämda med att Brescia är ett spelande, tämligen underhållande lag. Dels under Baggio-åren, förstås, men även under andra tidsperioder, med tränare som Lucescu (rumänen, som tränat Inter, och numera Shaktar Donetsk), Zeman (ja, den Zeman) och Cosmi.
Nu har vi en tränare som taktiskt liknar Lagerbäck väldigt mycket. Brescia har inte spelat någon vidare offensiv fotboll under 2013. Tre 0-0-resultat talar sitt tydliga språk.
På andra håll i Italien bjöds på riktiga målfyrverkerier; Spezia låg under hemma mot Ascoli med 0-3, men vände sista halvtimmen och gjorde fyra mål! Vann alltså med 4-3. Fotboll när den är som bäst.
Brescias oavgjorda resultat borta mot Padova var väl ändå okej, eftersom Padova är ett starkt gäng, en klubb som på allvar utmanat om Serie A-promotion de senaste åren. Och vi hade tur med några övriga resultat, till exempel förlorade Verona överraskande hemma mot Baggios moderklubb Vicenza (den klubb i Serie B, efter Brescia, som jag unnar mest framgång, men de ligger i bottenträsket, som vanligt).
Dessutom kryssade Modena, och Juve Stabia förlorade. Så lite, lite knappade Brescia in på konkurrenterna runtomkring 6:e platsen. Det är en poäng upp till Play Off, och flera månader återstår innan slutet.
Därtill tycker jag att Brescia går mer mänskliga motståndare till mötes kommande veckor. Just Vicenza hemma nästa lördag, och så Empoli och Modena, som i och för sig är med bakom den absoluta toppen, tillsammans med Brescia - men detta är ändå lag som Brescia bör kunna slå.
BÄSTA FÖRSVARET
Ser man till vårt försvar - inklusive målvakt - vill jag inte byta bort någon. Partisk är jag förstås, men man skulle ändå kunna vara avundsjuk på andra klubbars försvarsuppsättningar - men det är jag alltså inte. Med Zambelli och Daprela har vi utmärkta yttrar, och De Maio och Caldirola är toppklass i Serie B som mittbackspar. Visst förlorade vi Salamon, och visst är det väldigt tunt, närmast tomt, på bänken bakom De Maio och Caldirola.
Men ändå. Får de vara friska skulle jag inte vilja byta ut någon av dem (förutom mot Salamon, men nu jämför jag enbart med övriga Serie B-lag). Och vår keeper Arcari ligger sannolikt på högst medelbetyg i laget i slutet av varje säsong, så där finns inget att klaga på.
SVAG DEL
Mittfältet är betydligt svagare, och det är här tränare Calori måste experimentera fram någon slags lösning på kreativitetstorkan. Budel är långsam och trött så här års, men han bör förstås förbli navet, registan, tills dess att Pirlo gör comeback i sin moderklubb.
Problemet är att det inte finns några riktiga kvalitetsspelare, inga riktiga givna kort, runtom honom. Inte nu när Bouy är skadad resten av säsongen. Dock tycker jag att Calori ska fortsätta spela med en trequartista och två forwards, så mittfältet bör bli en trio.
Brassen Saba är i jättedålig form, varför vet jag inte, men brassar och vinter brukar ju rimma illa. Alternativet är Rossi, ett annat Juve-lån, eller Sodinha (visserligen brasse han med, men med mer underhudsfett, som bör hålla honom varmare dessa tider, jämfört med smale Saba).
ANFALLET
På topp är det väl egentligen självklart att Caracciolo ska spela, oavsett form. Han är Caracciolo, han är - eller har varit - i en klass för sig under större delen av sin långa Brescia-karriär.
I matchen mot Padova, som spelades denna lördagseftermiddag (men som inte gick att se på nätet, då videolänk saknades) startade svenske Mitrovic, och det var förstås rätt. Han var Brescias bäste offensive spelare, och har så varit i flera veckor. Det tog ett halvår, drygt, men sen fann han sig själv i italiensk fotboll, han vet nu hur han ska agera.
Han borde fått straff i denna match, han hade en boll i ribban. Han är bra i det mesta, rörelser, passningsspel, avslut, han är bra på allt han var dålig på inledningsvis av säsongen.
ATT KLURA PÅ
Så kommande vecka kommer Calori säkerligen att fundera på hur Brescia taktiskt och tekniskt ska bli mer kreativa. Under träningsveckan som föregick denna match fick vi inte många ledtrådar i form av presskonferenser (silencio stampa; inga intervjuer gavs). Men på träningarna rapporterades det att Calori talade en del med mittfältarna om vikten av högt bolltempo, och att våga utmana sina motståndare.
Det är uppenbart att Calori är orolig, eller åtminstone bekymrad, över detta mållösa Brescia. Han vet att ligan avgörs den närmaste tiden. Ska Brescia hänga på toppen måste man göra det kommande veckor.
I supporterled talas det dock snarare om att vi ska nöja oss med 50 poäng (34 i dagsläget) och inrikta oss på en lugn salvezza.
Hade president Corioni lagt ut några euro under transferfönstret hade förstås Play Off varit mer eller mindre en självklarhet. Nu blir det tufft. Många lag är inblandade. De två direktplatserna kan vi naturligtvis utesluta, det är helt kört. De går säkerligen till Sassuolo (har aldrig sett ett mer överlägset lag i Serie B, sen Juventus dagar) och Livorno. Play Off är det bästa Brescia har att hoppas på.
