Kan Parma mäta sig med den absoluta toppen?
Parma har under det senaste decenniet tagit klivet upp och etablerat sig som ett topplag. Vad är skillnaden mellan dagens Parma och det, Parma, från 90-talet?
Parma, å detta Parma. Efter att ha upplevt många stora stunder med storheter som Brolin, Crespo, Zola så verkar dagens Parma på väg neråt igen. Missförstå mig inte. Vi har, trots många tappade spelare, ändå lyckats bibehålla en jämn form i ligan och ligger nu på en delad fjärdeplats med Inter. Jag menar naturligtvis klubbens ambitioner. Säsongerna under 90-talet då vi kom tvåa i ligan och vann Cupvinnarcupen saknar vi alla. Ambitionerna som Tanzi hade spolades ner i med misslyckade värvningar, vilket ledde till skulder senare.
Treårsplanen?
Den, dåvarande presidenten Stefano Tanzi, bestämde sig för en treårsplan och bygga det "nya" Parma. Det nya Parma med unga och nya spelare som skulle föra oss till nya höjder i Italien och ute i Europa. Meningen var att man skulle ha en bra grund att stå på behålla sina spelare, därav kontinuitet. Förra säsongen utmanade Parma ordentligt. Efter en svag inledning på säsongen kom Parma igång ordentligt och ett anfallspar vid namn Mutu och Adriano var fantastiska. Speciellt, Mutu, som blommade ut till en världsspelare och dominerade i Italien med fina mål, fantastiska frisparkar och framför allt sina framspelningar. 18 mål blev det för Mutu. Många av oss började nu på allvar tro att Parma kunde ta en Champions League-plats, men Parmas oförmåga att plocka poäng mot de mindre lagen kostade oss den platsen och tillslut blev det "bara" en femte plats.
Mercaton
Efter femte platsen började alla redan längta tills nästa säsong. Våra utlånade spelare briljerade. Tänker främst på Appiah, Matuzalem. Mutu och Adriano skulle vara ihopspelade och ännu bättre nu än förr. Allt var på topp. Sedan kom storklubbarna och började dra i våra spelare. Lamouchi blev första man att lämna. Den dåvarande lagkaptenen hade varit en viktig kugge i Parma. Och än en gång gjorde ledningen en skitaffär. Man lät Inter ta Lamouchi gratis och bestämde sig för att låna Morfeo i två år. Även om Morfeo har varit viktig för Parma så kunde man väl åtminstone byta till sig honom helt och hållet. Hur som helst blev Mutu lagkapten och berättade hur glad han var för det och ville stanna i klubben. Istället kom Chelsea med sina "dirty" money och erbjöd Mutu ett kontrakt som han inte kunde tacka nej till och ännu en lagkapten lämnade. 4 lagkaptener under ett års mellanrum. Ett sammanträffande månne? Appiah var en annan som ahde varit en av Serie A's bästa mittfältare. Alla längtade efter den "nya" Vieira. Istället såldes han till Juventus för en struntsumma samt lån på Blasi. Blasi som nu är avstängd för doping. Ytterligare en misslyckad affär.
En ny säsong, en ny början?
Nu skulle en ny säsong börja och trots alla sålda spelare så var många ändå trots det hoppfulla. Vi hoppades på en ny början. Vår tränare, Cesare Prandelli som många har stort förtroende för, bestämde sig för att ändra spelsystem till 4-2-3-1. Vi hade rätt spelmaterial för det med tillskott som Morfeo, Blasi. Marchionni var tillbaka i Parma efter sin låneperiod i Piacenza. Det började bra också. Parma höll jämna steg med toppklubbarna men när Parmalats ekonomiska problem började bli kända så påverkades givetvis klubben av det också och därav spelade sämre i ligan. Prandelli är dock en mycket bra tränare som fått laget på rätt spår igen. Matchen mot Inter var vändpunkten. Mycket har dock hänt sedan Inter-matchen. Adriano har lämnat för just Inter, Junior har lånats ut till Siena. Kämpen Filipinni har lämnat också. Truppen är också väldigt tunn nu. Visserligen förstår jag varför Junior och Bolano har lämnat, då de var de mest högavlönade spelarna i truppen. Men nog borde man ha väntat med att sålt Filipinni och Adriano efter säsongens slut.
Vad händer nu?
Som sagt så har nu många lämnat Parma och truppen har nog aldrig varit så tunn som den är just nu. Det är bara att kämpa på och Prandelli är en mycket bra tränare som kan arbeta med små medel, men även detta är stor utmaning för Prandelli och det är bara att hoppas att han lyckas. Parma ligger just nu på en delad fjärde plats med Inter. Jag tror inte att Parma lyckas med en CL plats i år, då tuppen för närvarande är väldigt tunn och vi är oerhört känsliga för skador på viktiga spelare som Ferrari, Gilardino Morefo mfl.
Skillnaden mellan det forna stor-Parma och dagens Parma är bl.a. att det saknas kontinuitet i laget. Hade vi verkligen kämpat för att behålla våra spelare i den så kallade treårsplanen så hade vi tillhört toppen idag, utan tvekan. Ambitionerna är en annan sak, de har försvunnit sedan ett par år tillbaka. Därför sitter jag och hoppas på att en rik ägare med ambitioner kommer och räddar oss undan från ruinens brant och tar oss till nya höjder. Dock är Parma fortfarande ett väldigt ungt lag och om man behåller dessa spelare och fortsätter att utvecklas så kan vi bli ett lag att räkna med längre fram i tiden. Om det är någon som kan lyckas med det så är det Prandelli.
FORZA PRANDELLI!
FORZA PARMA!
