Sampdoria-Brescia 5-1: Knockout!
För första gången under Corinis ledning känner jag oro för Brescias överlevnad i Serie A.
Det var ett bottenmöte av största vikt, men det syntes inte på Brescia-spelarnas insatser. Särskilt inte på Balotellis prestation.
Om hans lagkamrater var trevande, osäkra och tekniskt svaga var Balotellis problem något annat. Det var som om han vaknat på fel sida, eller som om han inte vaknat alls. Inställningen närmast ovärdigt passiv, han tycktes ointresserad, som om det var skoldans det var fråga om.
EN GÅTA
Hur man kan vara - till synes - omotiverad när det gäller som allra mest? Det är en gåta, men så är ju denne man också mest en gåta hela han. På gott och ont. Kanske hade han ont i magen idag, kanske överdriver jag. Jag tillåter mig bara att vara lite extra kritisk mot honom eftersom han är min favoritspelare.
Men så klart renderade denna håglöshet, detta tandlösa Brescia, i en Sampdoria-dominans av stora mått. Visserligen tog vi ledningen, men det var också ett talande mål:
Två tunga pjäser (en centertank och en jättelik mittback) nickade varsin gång, och det var Chancellors touch som förde bollen in i nätmaskorna. Serie A:s längsta spelare ska han tydligen vara, med sina 198 cm. Det är så Brescia gör mål, när förmågan att spela fotboll efter marken saknas. Åtminstone är detta svårbemästrat för Brescia på den här nivån, i det här tempot, som den högsta serien bjuder.
KLASSISK ITALIENSK FOTBOLLSSPELARE
Det är en sak att vinna Serie B, en annan att möta erfarna kvalitetsspelare av en högre skola. Som Quagliarella. Hatten av för denne moderne klassiker i italiensk fotboll.
Man får helt enkelt konstatera att Brescia är nybörjare här, det är Balotelli och Romulo som besitter Serie A-rutin, resten är här för första gången.
Sampdoria bjöds in i matchen, rent resultatmässigt (spelmässigt var det deras tillställning rakt igenom). Vår förvirrade ytterback Mateju nickade en boll rakt i famnen på den skicklige polacken med det brittiskt klingande efternamnet Linetty; Doria-mittfältaren placerade oproblematiskt in kvitteringen med vänsterdojan.
MÅNGA EGNA PRODUKTER
När Quagliarella satte spiken i kistan (3-1 på straff) var det efter en onödig hands på unge Mangraviti. Born and raised i Brescia - det hedrar både Mangraviti, och klubbledningen som satsar på sina egna. Men 21-åringen har inte ens gjort en handfull matcher i Serie B! På mittfältet debuterade en annan egen produkt, 19-årige Viviani. Dessa två mycket talangfulla och sympatiska ungdomar fick chansen då två andra egenfostrade spelare - Cistana och Tonali (22 respektive 19 år) - var avstängda.
Visst är det hedervärt - och ganska unikt - att Brescia släpper fram spelare från ungdomsakademin, unga killar som får representera sin moderklubb och hemstaden. Men världsfotbollen är cynisk och ger inga pluspoäng för sånt.
För övrigt: Den engelske kommentatorn på CMore uttryckte upprepade gånger förvåning över den petiga italienska domarnivån - som så många andra engelska kommentatorer före honom. Det som straffas med gult kort här blir inte ens frispark i Premier League, och särskilt inte Championship eller serierna där under.
BLEKT
För första gången denna säsong såg till och med vår finländske målvakt Joronen blek ut, liksom mister Corini på bänken. Han hade fyra forwards att plocka in, bland dem förra årets skytteligavinnare Donnarumma, och Serie A-räven Matri. Men inget offensivt byte på hela matchen, trots att vi alltså förlorar med siffror så förnedrande att det är svårt att minnas ett värre resultat. (Jag kanske kan dra mig till minnes en förlust mot Catania i italienska cupen för närmare tio år sen.)
Var det avsaknaden av Tonali som bäddade för detta pinsamma nederlag? Är han så viktig? Är det han som ska ordna salvezzan, när Balotelli har dagar som denna? Eller är det en försäljning av Tonali som ska rädda klubben till förnyat Serie A-kontrakt?
FRAMÅTBLICK
Hur som helst bör några värvningar göras, det behövs minst en, helst två spelare som kan ge stabilitet och trygghet. Som antingen är säkra med bollen eller hungriga som vargar. Idag såg vi varken det ena eller det andra.
För första gången under Corinis ledning börjar jag oroa mig för hur det här ska sluta. Jag hoppas på en snar återkomst för Dessena på mittfältet (skadad sen oktober 2019); han är precis den "Gattuso-typ" som kan inspirera övriga till att bita ihop och kriga till sista blodsdroppen.
