Tränarfrågan är löst: En analys av ledningen i Brescia
Det är nu klart vem som tränar Brescia nästa säsong.
Brescias president Corioni bjöd på en märklig scen vid halvtolvtiden på måndagen.
Det hade tidigare rapporterats att han skulle få besök av tränare Calori, för att diskutera framtiden och sannolikt komma fram till en fortsättning, det vill säga bekräfta kontraktet för nästa säsong.
Men då anlände - helt otippat - kepstränaren Cosmi (senast i Lecce, men med ett förflutet i Brescia), till Saniplast, presidentens palats.
Vad var nu detta? En metod att sätta press på Calori, att acceptera presidentens villkor utan kompromisser? Och är inte Cosmi fortfarande anställd av Lecce (som visserligen ramlade ur Serie A)?
Var det bara en smoke screen? Använder Corioni människor som pjäser, rolltagare, i ett egenförfattat cyniskt drama? Han underhåller hur som helst publiken.
Men vad Cosmi egentligen gjorde där har ännu inte klargjorts. För några timmar senare, vid halv fyra, anlände tränare Calori till Saniplast, och ett par timmar senare åkte han iväg igen och bekräftade då ett lyckat möte: Han fortsätter som tränare. Man är överens.
SPELARNAS OMDÖMEN
Bra. Det var ju det spelarna ville. Eller sa att de ville. Nu ska jag inte tala illa om Brescia-spelarna, för jag gillar dem allihopa, nästan. Och inte minst kapten Zambelli, som är en godhjärtat, hederlig och uppriktig person, har önskat att Calori ska få stanna. Zambelli har till och med hamnat i en liten mini-konflikt med president Corioni (via media) i denna fråga.
Men ändå, jag tycker att man ser detta alltför ofta: Spelare som berömmer och hyllar en tränare som för tillfället leder laget, för att nästa dag - när han fått gå - kritisera honom och börja fjäska för den nye, hans efterträdare, istället.
Kanske är det dock mestadels svenskt, för man ser det ju väldigt tydligt och frekvent i vårt landslag för tillfället. Det är närmast vidrigt, hur man kan baktala Lagerbäck nu för att istället smöra och göra sig till inför Hamrén.
Det alla vet men ingen tänker på är att samma personer kommer att prata lika mycket skit om Hamrén, förr eller senare, när han har lämnat och en ny, "fantastisk" tränare tagit över.
Min respekt försvinner genast för spelare som beter sig på det sättet. I Brescia har det inte skett på samma sätt, men ett par kritiska röster har höjts om förre tränaren, Scienza (som fick sparken i december 2011). Men när han ännu satt vid rodret, då var alla så förtjusta i honom.
MAKTTOPPEN
Hur ser då Brescias ledning ut i det här läget? Vilka var med på mötet i presidentens palats igår eftermiddag? Förutom presidenten själv, som inte bara är president utan även kejsare och Gud, fanns där sportchefen Iaconi, som har en ångestfylld sommar framför sig, då han hotas av många års avstängning i den pågående utredningen om spelskandalen i italiensk fotboll. Här är han i grå tröja, med president Corioni i vit skjorta:
Observera dock att det är INTE hans agerande i Brescia som anklagas, utan det är hans historia, i Grosseto, för flera år sen, som granskats.
Vidare på mötet, och som en fortsatt viktig kugge i ledningen: Den store Maifredi. Men på vilket sätt är han viktig, den före detta Juve-tränaren?
Vän till familjen Corioni, ja, och tillsatt för att vara en sorts diffus länk mellan president, sportchef, tränare och spelare. Eller kanske framför allt mellan klubbledning och spelartrupp. Vad det ska kallas för vet ingen riktigt. Och många Brescia-fans tycker att det rör till för mycket i soppan, man anser att det är för många kockar inblandade.
Sportchefen Iaconi får inte det utrymme, den makt och den integritet som han bör ha, eftersom Maifredi i sin otydliga roll tycks ha ganska stor pondus (vän till Familjen, som han är).
Med på mötet fanns också den alltid mycket ödmjuke Saleri, som är vice president, men som håller en otroligt låg profil. Han gör i princip aldrig uttalanden till media, i alla fall inte under säsongen. Och det tycks som hans huvudsakliga bidrag är av det ekonomiska slaget.
Ändå ryktas han kunna ta över klubben fullständigt om Corioni skulle lämna/sälja. Saleri skulle alltså - eventuellt - vara så rik att han skulle kunna köpa klubben av Corioni. Men det är inte säkert.
DEN HATADE SONEN
Sist och även minst: Corionis hatade son, Fabio. Hatad av fansen, alltså, men älskad av sin far. Men ändå tillräckligt hunsad för att Corioni - indirekt på inrådan/krav från fansen - valde att plocka bort honom från den officiella, formella organisationen i somras.
Men som en i Familjen får Fabio förstås finnas med i de här sammanhangen ändå, trots att han inte har någon konkret, formell roll i den högsta klubbledningen.
Fansen ville ha bort honom, och den enda roll han har nu är som ansvarig för ungdomsscoutningen. Där sägs han dock göra ett bra jobb, om man ska tro hans far.
Många egon iblandade, men att det funkar ändå - i den mån det funkar - beror nog paradoxalt nog på att president Corioni själv har ett sånt kolossalt ego och sån kolossal kontroll och enväldig makt, så de andra krymper till myror i en jämförelse.
EN FUNGERANDE DIKTATUR
På det sättet kan diktaruren Brescia Calcio fortleva rätt bra, trots allt. Presidenten har passion för klubben, hans uttalanden om att lämna och sälja kommer alltid efter förluster eller degradering, vilket bara tyder på att han är en dålig förlorare, vilket man ska vara om man ska leda en så respektabel klubb som Brescia.
Så Calori fortsätter alltså som tränare, men han lyckades inte få igenom kravet på ett längre anställningsavtal. Det blev bara ett år.
KOMPROMISS?
Möjligen kan man spekulera i att Calori gick med på det i utbyte mot något annat - kanske i utbyte mot det främsta kravet: Garantier för en satsning. Man skulle kunna tro att presidenten lovade att behålla några grundpelare, och även köpa in ett par betydande namn.
Jag tror att kompromissen såg ut så, för Calori har hittills inte gjort sig känd för att böja sig. Han är en stor man, 190 cm, och tung (skulle tro närmare 100 kg snart). Och när president Corioni under säsongen förringat hans storartade insats (10 matcher i rad utan insläppta mål) genom att kalla honom en "maskot" höll Calori god min och kunde ge svar på tal.
Det känns bra med Calori, men samtidigt osäkert med det korta kontraktet. Det tyder ju självklart på viss osäkerhet hos presidenten.
Och kanske var det därför Cosmi bjudits in, för att Corioni ville höra med kepstränaren om han eventuellt kan rycka in i höst, om Calori inleder knackigt?
