Pavel Bure: The Russian Rocket

Pavel Bure, eller ”The Russian Rocket” (den ryska raketen) som han kallades, är en av de mest underhållande spelarna någonsin i NHL. Med sin blixtrande snabbhet, klubbteknik och målsinne var han en fröjd för ögat när han snurrade runt och nästan lekte med backarna. Han var en av de största stjärnorna på sin tid.

Pavel Bure föddes den 31 mars 1971 i Moskva i dåvarande Sovjetunionen där han växte upp, tillsammans med sin lillebror Valeri som också skulle bli en NHL-spelare. Hans pappa, Vladimir Bure, var en av Sovjetunionens mest framgångsrika simmare på 60- och 70-talet.
Pavel tränade både ishockey och simning som liten. ”Min pappa gav mig fyra månader. Han sa till mig att om jag inte hade blivit bland de bästa i hockeylaget efter de månaderna så skulle jag inte få fortsätta.”
Men pappan behövde inte oroa sig. Pavel hade skapat rykte om sig som Moskvas största hockeytalang. Hans kraftiga ben, otroliga acceleration i skridskoåkningen och överlägsna klubbteknik gjorde honom omöjlig att stoppa.
Men han var också en mycket duktig simmare, och till slut tvingades han välja mellan hockey och simning. Han valde hockey.

Som tonåring i mitten av 80-talet drömde Pavel om att få chansen i mästarklubben CSKA Moskva. Som 15-åring var han given i klubbens juniorlag och när han fyllde 17 fick han äntligen testa seniorspel. Men egentligen ville de inte lyfta upp honom. De tyckte att han var för kort och klen och menade skämtsamt att motståndarlagets spelare skulle slå ihjäl honom. Därför började Pavel slå och tackla alla äldre spelare så mycket han kunde. Han slashade och crosscheckades för att bevisa att han inte alls var för klen. När han började göra mål sa hans medspelare åt honom att sluta med dumheterna och spela hockey istället.
Hans första seniormål kom redan i debuten då man mötte Dynamo Riga. Bure och en medspelare kom helt fria med målvakten och han tvekade aldrig. ”Jag hade öppet mål så det var bara att hänga in pucken.”
Efter debutsäsongen i den högsta sovjetiska ligan blev han utsedd till Årets rookie och han var given i junior-VM 1989. I den turneringen bildade han kedja med Sergei Fedorov och Alexander Mogilny. Den kedjan hade lekstuga med motståndarna och Bure blev utsedd till turnerings bästa forward. Senare samma år var han Vancouver Canucks fjärdeval i draften. Men där uppstod problem. För enligt NHL:s regler måste en spelare ha spelat minst 10 matcher i en officiell liga de två sista åren före draften. Enligt alla protokoll hade Pavel bara spelat 5 matcher i den sovjetiska ligan. Det såg då ut som om han aldrig skulle kunna komma över till Nordamerika, men scouten Mike Penny löste problemet. Han hittade gamla målprotokoll och kom fram till att Pavel spelat 11 matcher säsongen innan. NHL accepterade dokumenten och 1991 åkte han tillsammans med familjen över till Nordamerika.
1991-92 var hans debutsäsong i NHL, och det blev succé direkt. På 65 matcher gjorde han 60 poäng, 34 mål och 26 assists. Han fick Calder Trophy som Årets rookie.
Han kunde ingen engelska alls när han kom till Vancouver, det blev därför nästan bara kroppsspråk när han kommunicerade med lagkamraterna.

1992-93 blev hans poängmässigt bästa säsong i NHL-karriären, 110 poäng (60+50). 1993 spelade han sin första All-Star match.

1993-94 gjorde han flest mål av alla i ligan, 60 mål. Dessutom kom han femma i poängligan med sina 107 poäng (60+47). På sina tre första NHL-säsonger hade han gjort totalt 154 mål, och det är bara Wayne Gretzky och Mike Bossy som lyckats göra fler mål under sina tre första säsonger. Han blev uttagen till NHL First All-Star Team.
I slutspelet 1994 var Pavel också riktigt bra. Även där gjorde han flest mål av alla, 16, och tog i stort sett på egen hand Vancouver till final. Där ställdes man mot New York Rangers. Det blev en mycket underhållande finalserie som gick till sju matcher. Den sjunde matchen vann Rangers hemma i Madison Square Garden med 3-2.

Under lockouten hösten 1994 försämrades relationen med klubbledningen. Pavel menade att det fanns en klausul i hans krontrakt som innebar att han skulle få lön trots lockouten. Det höll inte Vancouver Canucks med om och det slutade med att Bure stämde klubben på 1,7 miljoner dollar. Det slutade med att han fick en miljon kanadensiska dollar av klubben.

1995-96 spelade han bara 15 matcher och missade i stort sett hela säsongen på grund av en knäskada.

1996-97 var ingen särskilt bra säsong av Pavel. Det märktes att han fortfarande hade problem med knäna och det var inte samma speed som det varit tidigare.

1997-98 var betydligt bättre. Då gjorde han 51mål och var en av tre spelare att nå 50 mål den säsongen. Anaheims Teemu Selänne vann målligan med bara ett mål mer än Pavel.
Under OS i Nagano 1998 tog han silver med Ryssland och blev utsedd till turneringens bästa forward. Han gjorde flest mål av alla, 9 mål på 6 matcher. I semifinalen mot Finland gjorde han 5 (!) mål.

Innan säsongen 1998-99 skulle börja så åkte Pavel hem till Ryssland och sa att han aldrig mer skulle spela för Vancouver Canucks. Klubben var då inne i en stor kris och spelarna hade inte fått någon lön på månader.
När han var i Ryssland tränade han med CSKA Moskva och eftersom han var en av landets största idrottshjältar så umgicks han mycket med presidenten Boris Jeltsin. Pavel umgicks också mycket med folk som var med i ryska maffian. Hans bästa kompis tillhörde Moskvamaffian och fick inte resa till USA.
Detta ledde till en hel del anklagelser från pressen i Nordamerika, och det gick rykten om att Pavel var inblandad i maffians affärer. Pavel skrattade bara åt påståendena. ”Jag tjänar redan mer pengar än vad jag kan göra av med. Varför ska jag då blanda mig i maffians affärer?”
I och med vistelsen i Ryssland försökte han tvinga fram en trade. I februari 1999 fick han sin vilja igenom då Vancouver tradade bort honom, Bret Hedican och Brad Ference till Florida Panthers i utbyte mot Ed Jovanovski, Dave Gagner, Mike Brown och Kevin Weekes.
Men Pavel hann bara spela 11 matcher för Florida innan han ådrog sig ännu en knäskada. På dessa 11 matcherna gjorde han 13 mål och totalt 16 poäng. Under våren tvingades han operera knät två gånger, och många började tvivla på om han skulle lyckas komma tillbaka i samma form. Det skulle han.
Han skapade nästan hockeyfeber i soliga Miami. Hundratals människor väntade utanför spelarbussen och ville ha hans autograf. Folk kom fram till honom på stan och sa att de aldrig sett en hockeymatch innan han flyttade till Florida.
Pavel trivdes också väldigt bra i Miami. ”När man vaknar så ser man solen, stranden och havet utanför fönstret i sovrummet. Man kan knappast ha det bättre. I Vancouver var det kolsvart och mycket kallt när man vaknade, då var man inte så sugen på att spela.”

1999-2000 vann han Maurice ”Rocket” Richard Trophy som går till den spelare som gjort flest mål i grundserien. 58 mål blev det för Pavel, totalt 94 poäng. Samma säsong gjorde brodern Valeri 35 mål och tillsammans gjorde brödraparet 93 mål. Det var ett nytt NHL-rekord för flest mål av ett brödrapar under samma säsong. Det gamla rekordet hade Bobby och Dennis Hull från 1970-71 då de tillsammans gjorde 84 mål.
I All-Star matchen gjorde Pavel tre mål och fick pris som matchens bästa spelare.

2000-2001 vann han Maurice Richard Trophy igen då han gjorde 59 mål. Dessutom satte han ett nytt NHL-rekord, som står sig än idag, för mest istid av en forward. Han snittade nästan 27 minuter per match (26:52), och det är ungefär vad de bästa backarna spelar. Det visar hur viktig han var i Florida Panthers.
Mitt i den tredje perioden av All-Star matchen 2001 gick Pavel in i omklädningsrummet, bytte om och satte sig på ett flyg hem till Miami. Världslagets coach, Jacques Martin, hade ingen aning om att Pavel lämnade matchen förrän vaktmästaren sa det. Och då satt Pavel förmodligen redan på flyget. Det är okänt varför han gjorde det.

2001-2002 gick inte alls lika bra, 22 mål på 56 matcher. I mars 2002 tradades han till New York Rangers.

Knäskador gjorde att han missade väldigt många matcher i Rangers, och under lockouten 2004-2005 meddelade han att han lägger skridskorna på hyllan. Nu är han General Manager för Rysslands landslag.

ÖVRIGT

Hans förebild när han växte upp var legenden Valeri Kharlamov.

Pavel syntes ofta i skvallerpressen eftersom han var förlovad med den ryska tennisstjärnan Anna Kournikova.

Lika snabb som han var på isen, lika snabb var han i omklädningsrummet. Han var alltid först ut till bilen, innan de andra knappt hunnit ställa sig i duschen.

”När Pavel Bure fick pucken var det bara att hålla i sargen så man inte sveptes med i vinddraget som uppstod när han flög förbi dig.” 
Peter Popovic 

Pavel kunde inte bara göra mål, han var också en bra playmaker. Han snittade 0,49 assists per match under sin NHL-karriär.

Han spelade 6 All-Star matcher.

Men han var inte speciellt omtyckt bland lagkamraterna. En Florida-spelare som vill vara anonym berättar: ”Han var en usel lagspelare. Medan vi andra i laget slet i defensiven stod han bara i mittzonen och tittade på. Han var gladare när vi hade förlorat och han själv gjort mål än när vi vann och han själv gick mållös från isen. Han har ett ego utan dess like.” 


Källor

legendsofhockey.net
canucks.com
Total Hockey
tsn.ca
pbfc.org
nhl.com

Patrik Nilsson2006-05-26 22:31:00
Author

Fler artiklar om NHL-podcast