Säsongspreview 2024/2025
Det har blivit dags att orera lite kring det som komma skall, för inatt släpps pucken och säsongen 2024/2025 kickar igång!
När jag började skriva den här texten för knappt en vecka sedan så hade det blivit hög tid att börja tänka på hockey igen i efterspelet av stormen Helene som svepte in över Tampa och skapade stor skada. Stormar över Floridas kust är dock så vanliga att man aldrig lägger någon större vikt vid dem, det finns beredskap och en storm brukar sällan vara problem för varken människors privatliv eller hockeyintressen.
Men nu är det annorlunda.
Med rapporterna om att orkanen Milton, som träffande Tampa med en kraft man inte skådat på 100 år, nådde land under onsdagsnatten. Så känns hockey otroligt sekundärt. Ett samhälle som ännu inte hunnit läka från föregående förödelse, får nu ännu mer, och ännu större förödelse serverat som lök på laxen.
Det är, trots att jag enbart varit i staden under ett minimalt fragment av mitt liv, otroligt ledsamt.
För med vurmen för ett lag, kommer också vurmen för en stad. En stad kan i kontexten av lagsympatier bli i det närmaste helig. Och att välståndet och allt det vackra som finns där nu står under direkt hot av vädrets makter, gör att man har svårt att riktigt se värdet i att fnula kring vem som spelar i tredje eller fjärdekedjan. Det känns inte riktigt lika relevant som det brukar göra när stormar och förödelsen de medför är längre bort i medvetandet.
Samtidigt finns det minimalt man kan göra. Organisationen flög ut en hel delegation med spelare, ledare, familjer och husdjur till Raleigh redan efter sin träning i måndags. Där kommer de vänta ut stormen och förbereda sig för premiären mot Carolina Hurricanes på inatt. De kommer således inte behöva rida ut stormen på hemmaplan, men det vore närmast naivt att tro att det inte påverkar dem. De flesta spelarna har hus, som de nu inte vet skicket på när de kommer hem, de vet inte vad som möter dem, de kan bara ana.
Så även fast jag är mer nyfiken på den här gruppen än jag varit på ett par år nu. Så har jag samtidigt inga som helst förväntningar på dem att göra en bra premiär, det finns bara så mycket en människa kan koppla bort, det vore förståeligt på precis alla plan om det här inte vore en sådan grej.
Med det sagt så hoppas jag bara att allt går efter omständgiheterna väl, att alla som behöver hjälp får den och att världens på alla sätt finaste stad tar sig igenon ännu en prövning.
Hockeyresultat har vi många andra chanser att fundera kring.
Men någonstans så finns ändå tankarna kvar, så kan väl lika gärna dela med mig av dem med, säsongen ska ju ändå börja.
Men jag tänker att vi gör det i ett lite nytt grepp, med lite frågor som jag ställt mig själv och sedan svarat på. Inte för att jag anser mig sitta på varken rätt frågor eller bäst svar, men det är försvinnande få som frågar mig saker kring Tampa Bay Lightning på daglig basis, så jag får helt enkelt gräva där jag står.
Vad har vi lärt oss av försäsongen?
Det finns sällan särskilt mycket att skriva kring en försäsong i NHL. Den kan vara alldeles tråkig, och dötrist och tråkig, för att sen inte bli mycket mer.
Det är egentligen bara en en månad lång transport mot det slutresultat alla egentligen gissa från början. Visst, det kan finnas någon enstaka rörlig bit, eller att något oväntat kommer in rakt ifrån höger och ställer allt på trekvart. Men för det allra mesta slutar det i det alla trott att det ska sluta i sedan sommaren.
Och lite så är väl läget även i Tampa Bay. Vissa ungtuppar har imponerat, andra veteraner har det inte, men när pucken släpps i premiären talar egentligen ingenting för att något kommer se radikalt annorlunda ut, förutsatt att hälsan i laget håller sig status quo.
Hur kommer laget formeras?
Det kommer vara Andrei Vasilevskiy i mål, en frisk version av Andrei Vasilevskiy som enligt egen utsago är beredd att spela precis så många matcher som coachstaben säger åt honom att spela. Och med tanke på hur den skvadrillion mål som Jonas Johansson släppt in under sina försäsongsstarter skvallrar om hans form, så tittar vi nog på 60 starter snarare än 45 för den stora ryska katten.
På backsidan finns egentligen bara en plats öppen och vigd för den som lyckas ta den. JJ Moser kommer flankera Victor Hedman och Ryan McDonagh ihop med Erik Cernak kommer att utgöra den oflyttbara vägg som ska absorbera alla motståndares ostoppbara krafter. Det är bara Darren Raddysh som ännu inte fått någon permanent kompis att spela match med.
Framåt så är förstakedjan med NIkita Kucherov, Brayden Point och Jake Guentzel spikad. Inget konstogt där, de ska bära laget och Guetzel är rekryterad för den roll han innehar där. Det är således inte så jättespännande att ägna så många rader åt dem i den här kontexten, desto mer centralt blir det förhoppningsvis när de lever upp till hypen under säsongen.
Där bakom kommer man bygga en andrakedja runt Anthony Cirelli och Brandon Hagel, en tredjekedja kring Nick Paul och en fjärde där Luke Glendening och Zemgus Girgensons är naven.
Runt där har det bollats en del, och det är svårt att lägga pusslet komplett innan torsdagens träning.
Vad tror jag då?
Om man ska se till backsidan så tror jag att den sjätte backplatsen är Nick Perbix att spela sig ur. Ska man vara anal och gå på fattning så vore Emil Lilleberg kanske att föredra, men Perbix är i grund och botten en bättre spelare och jag tror att man kommer ge honom chansen att visa att förra årets dipp bara var just det.
Framåt är det mer intressant. Man har bollat runt rätt flitigt på de lediga platserna under försäsongen, och det faktum att Mikey Eyssimont nu är tillbaka och tränar för fullt gör att även han, förutsatt fysisk status, kan vara en möjlighet han också, vilket man inte trodde på förhand.
För det allra mesta så har Conor Sheary och Cam Atkinson roterat som tredjelänk till Cirelli och Hagel, med den som inte varit där satt tillsammans med Nick Paul. Och någonstans är väl det det rimligaste alternativet, med min personliga preferens av att Atkinson har förstatjing på platsen i andrakedjan. För lyckas man få honom till att hitta tillbaka till en spillra av sitt fornstora jag i den omgiviningen kan det bli en riktigt irriterande och effektiv kedja.
Om vi med det förutsätter att Sheary hamnar i en tredjekedja så finns då en plats över på andra kanten. Och om vi utgår från att Eyssimont inte spelar så finns det två som bråkar om den.
I ena ringhörnan står Mitchell Chaffee, som kom in sent förra säsongen och spelade sig till en kontraktsförlänging och en ordinarie NHL-tröja genom att vara rivig, slitig och stundom också lite skön. Han är en spelare man kan putta in lite överallt och veta exakt vad man får, med den lilla baksidan att han är fruktansvärt svår att rita in någonstans alls. Inte för att han är dålig, utan för att han helt enkelt är den man sätter där det finns en lucka.
I andra hörnet står Conor Geekie. Det stora priset man fick när man tradade Mikhail Sergachev. Många var väldigt nyfikna på Geekie inför campen, och jag tror alla som var det nu är extremt exalterade att få se honom i NHL. För i en ganska torr försäsong så har han varit katalysatorn då han stuckit ut i två raka matcher mot Florida. Och Florida gillar man inte, oavsett tid på året, så att han i den ena matchen gör två mål, varav det sista med bara sekunder kvar, och i den andra nitade den stackars sate som tänkte att det var en bra idé att proppa Victor Hedman, har gjort att killen med det lila visiret och yviga frisyren snabbt vunnit vurmen hos en hel fanbase.
Och får jag välja fritt, i tron att Eyssimont inte spelar, så skulle jag pluppa in Geekie i tredje och Chaffee i fjärde. Av den enkla anledningen att det är så man skulle få ut mest av dem båda. Det finns en nivå av skill i Geekie som inte gör sig i en fjärde, att addera honom ihop med Paul skulle ge en skön tyngd som gör att jag bara vill se dem hålla pucken djupt i offensiv zon. I Chaffees fall så kan han bidra med lite skön fart och lite finish till en, som sig bör, lite halvtrubbig fjärdeline.
Så för att förtydliga, här kommer min premiäruppställning:
Andrei Vasilevskiy
(Jonas Johansson)
Victor Hedman - JJ Moser
Ryan McDonagh - Erik Cernak
Nick Perbix - Darren Raddysh
(Emil Lilleberg)
Jake Guentzel - Brayden Point - Nikita Kucherov
Brandon Hagel - Anthony Cirelli - Cam Atkinson
Conor Sheary - Nick Paul - Conor Geekie
Zemgus Girgensons - Luke Glendening - Mitchell Chaffee
(Mikey Eyssimont)
Conor Geekie är en av de mest spännande spelarna att följa i säsongsinledningen
Hur kommer Powerplay att se ut?
Det har experimenterats lite med den femte platsen i den första powerplayuppställningen, alltså den som tidigare tillhörde Steven Stamkos. Och väl medvetna om att man inte har någon karbonkopia i nuvarande lagbygge, så kommer det att se lite annorlunda ut. Man testade länge och väl med Brandon Hagel ute till vänster, troligen under novisen att han är den femte skickligaste spelaren man äger. Man hade också ett helt okej powerplay i bubblan när Ondrej Palat stod felvänd till vänster i Stamkos frånvaro.
Men det flög uppenbarligen inte tillräckligt för att inte experimentera vidare. Och man har under sista delen av campen haft Darren Raddysh i den vänstra cirkeln. Med sin högerfattning utgör han ett mer direkt hot tack vare att han har bladet upp i banan och faktiskt ett ganska vasst skott. Det kommer inte vara till närmelsevis lika välriktat, inte heller har han det rörelsemönster av en målskytt som en viss 91 hade, eller har, eller hur man säger. Men han kan inte ignoreras, vilket åtminstone borde generera lite ytor åt de mer offensivt prominenta spelarna i uppställningen.
Andraformationen blir således ett hopplock av det som blir över med lite offensivt kunnande. Kanske att Conor Geekie kan testas där, eller Cam Atkinson, och det är okej, för tanken är ju inte att de ska se särskilt många minuter.
Troliga uppställningar:
PP1: Victor Hedman, Nikita Kucherov, Brayden Point, Jake Guentzel, Darren Raddysh
PP2: JJ Moser, Brandon Hagel, Anthony Cirelli, Cam Atkinson, Nick Paul
Hur kommer Boxplay att se ut:
Även här finns det alternativ, och Jon Cooper tenderar att gilla att ha flera potentiella uppställningar att bolla med. Jag tror dock att man har två stycken gjutna forwardspar som kommer spela sålänge de inte själva sitter på botbänken. Firma Hagel och Cirelli är ett utomordentligt fint par att kasta in för att ställa till med oreda, medans man vet exakt vad man får av tekningsvirtuosen och puckkäkarspecialisten Luke Glendening ihop med Zemgus Girgensons.
Där bakom finns både Cam Atkinson, Conor Sheary och Nick Paul som alla kan göra ett gott jobb i spelformen så det saknas inte alternativ.
Och bakåt så kommer Ryan McDonagh och Erik Cernak starta så ofta de bara kan och orkar. Där bakom kommer Hedman och Moser ta hand om resten, såvida man inte vilar Hedman och kanske kör Raddysh där emellanåt.
Troliga uppställningar:
BP1: Ryan McDonagh, Erik Cernak, Brandon Hagel, Anthony Cirelli
BP2: Victor Hedman, JJ Moser, Luke Glendening, Zemgus Girgensons
Vad blir nyckeln till framgång?
Defensiven, defensiven och defensiven. Den exfaktor som var ett powerplay i absolut toppklass kommer att vara svagare i år. Man kommer inte få 140 poäng från Kucherov och man kommer inte att göra mål på i princip var tredje powerplaychans. Det man däremot har är förutsättningarna för en starkare defensiv struktur. Med en bättre balanserad backuppsättning och en frisk Vasilevskiy.
Lyckas man sätta samman en robust defensiv och att Vasilevskiy ger 91-92% så finns alla förutsättningar att kunna kringgå det faktum att man kanske gör något färre mål framåt. Lyckas man dessutom väga upp det svagare powerplayet med en starkare offensiv vid lika styrka, så sitter man i ett bra läge att kunna hålla sig i toppen av divisionen.
Vad kan fälla det här laget?
En skada, främst på någon av de fyra stora i Victor Hedman, Nikita Kucherov, Brayden Point eller Andrei Vasilevskiy. Det finns helt enkelt inte backup att kunna täcka för dem skulle de försvinna. Det absolut största slaget vore om Kucherov skulle bli borta en längre tid. Den här gruppen utan den offensiva dynamo som Kucherov är skulle ha svårt att mäta sig mot många lag i ligan.
Så vad tror jag då?
Jag hatar att tippa, särskilt i det veritabla getingbo som Atlantic Division utgör. Jag vågar inte sätta den här upplagan av Tampa Bay Lightning framför varken Toronto, Boston eller Florida. Däremot tror jag att det finns alla möjligheter att det blir fem Atlanticlag i slutspelet, och jag tror att den här gruppen kommer vara ett av dem. Min gissning är en fjärdeplats i divisionen när allt summeras.
En sak jag tror kommer hända?
Platt nog, det alla ser, det kommer adderas en ytterforward vid deadline. Det faktum att man inte har någon på LTIR gör att man kan ackumulera lite pengar att leka med vid deadline. Är man med i racet har jag svårt att se att Julien BriseBois håller fingrarna borta från att addressera den uppenbara brist som finns i den här truppen, en yttrerforward till andrakedjan. Om det blir en Frank Vatrano eller någon annan är sekundärt, det som är säkert är att om det är logiskt, så kommer det att adderas.
Så.
Det var lite tankar inför de 82 matcherna som väntar, och förhoppningsvis de efter det också. Jag har en lustigt bra känsla över det här. En stor del av mig säger att allt som skedde i somras var en välbehövlig omskakning för en grupp som nog tagit sin kultur lite för given. Nu har alla fått en möjlighet att starta om och att hitta sin plats igen. Jag tror det finns ett enormt sug att dra igång det här och låta tiden få det att antingen bära eller brista.
Och det fina är, att för att få rätsida på alla frågetecken, för att slutligen kunna sitta med facit. Så måste man ta sig igenom alla 82 fighter.
Jag kommer göra det, och har en hel del kul andra grejer som jag hoppas kunna släppa ut lite pö om pö här på sajten. Jag hoppas att alla ni som läser vill hänga med på ännu en vända, och förhoppningsvis få ut lite av den resan också.
Men nu återstår bara att säga en sak.
Släpp pucken!
