Efterlängtad bortaseger i Chicago
Ett tydligt tecken på att något inte står rätt till är att saker inte går så smidigt som de brukar eller borde. Jag vet, platt spaning, men när man Tampa Bay spelar på bortaplan så är det svårt att inte hänga upp analysen på platta spaningar.
För för andra matchen i rad så äger man en match, men lyckas på något sätt sätta krokben för sig själva så fort man inte har pucken. Försvarsspelet är direkt klent, stressat och osynkat, framförallt från toppspelarna som gång efter annan blir avslöjade som spekulanter i egen zon istället för att göra färdigt arbetet innan man tänker på vad man ska hitta på i andra änden av banan.
För det ska inte vara såhär svårt att avfärda ett ganska svagt Chicago, det ska inte gå att släppa in mål på tre av de första sex skotten på mål. Det ska inte behövas en push i den tredje perioden för att rädda poäng i en sådan här match, den ska vara en defilering mot att med så lite energiåtgång som möjligt kunna packa med sig två poäng in till lördagens match i Detroit.
Nu blev det istället lite tvärt om. Och man får bara hoppas att det faktum att man faktiskt lyckades vända runt matchen ger en fin skjuts av energi när man med begränsade möjligheter till förberedelser ska ta sig an en divisionsrival i en match som känns ganska viktig att vinna.
Och just att förberedelserna är sådär, man kommer att landa i Detroit runt klockan 02 på morgonen, vilket inte är helt optimalt när man ska vara redo för sin fjärde match den här veckan.
Det kan vara en anledning att vika ner sig, eller en anledning att bara köra, att bara släppa ner axlarna och spela hockey, för hur lite man än sovit så är man ganska bra på det.
Och många spelare som är rätt bra på hockey samtidigt blir ett ganska bra lag. Och vi kan bara hoppas att en sådan grupp från Tampa Bay dyker upp när pucken släpps i Little Ceasars Arena.
