Donald Brashear - Gamlingen har vaknat till liv igen
Att Georges Laraque har tungviktsbältet står nog klart för det flesta, men en av få som verkligen kan utmana honom är Washington Capitals store tuffing Donald Brashear, av Laraque själv utnämnd till ligans bäste fighter.
Donald ”The Brash Basher” Brashear har under senare år beskyllts för att vara lat och allmänt ointresserad av att försvara sina lagkamrater. Under säsongen 06-07 har han dock, något oväntat, vaknat till liv igen. 10 fighting majors har han lyckats skrapa ihop lite mer än halvvägs in på säsongen. Som jämförelse slutade han på 10 FM totalt under 05-06.
Hans största seger under säsongen var tveklöst mot Montreal Canadiens Aaron Downey. Brashear manglade Downey med oräkneliga vänsterslag utan att själv ta emot ett enda kännbart slag. Mer minnesvärt var förmodligen matchen i Madison Square Garden då Brashear såg till att bli riktigt illa omtyckt av Rangers-publiken. Han började med en fight mot ”Rags” unge tuffing Colton Orr där han först besegrade Orr och sedan passade på att slå ett par slag när Orr låg ner. Han fortsatte med att armbåga ”Blueshirts” store stjärna Jaromir Jagr ett upprepade gånger, något som renderade i en mycket omtalad fight mot Rangers veteran Brendan Shanahan. Även efter detta slagsmål stod han som segrare. På väg till utvisningsbåset blev han uppenbart irriterad av något som Aaron Ward sa till honom. Brashear svarade med att helt sonika skicka honom till isen med en höger. Matchstraff och en matchs avstängning blev straffet för den ”sucker punchen” som ett fegt slag kallas i NHL. Avstängningen var hans andra i år. Han har tidigare blivit avstängd tre
matcher för att ha hoppat på och krossat Vitaly Vhiskenvski i det mycket heta mötet Atlanta-Washington tidigare i år.
Hur som haver har ”Brash” varit en av ligans mest omtalade fighters i år, och han har verkligen lyckats sätta skräck i motståndarna. Bland de mer garvade fight-fansen råder det delade meningar. Somliga anser att han gör en god gärning genom sitt ibland fula spel då han tvingar andra lag att skaffa en spelare som kan ta sig an Brashear. Andra tycker helt enkelt att han är en smutsig spelare med en feg stil. Odiskutabelt är i alla fall att Brashear är en av de bästa slagskämparna de senaste tio åren trots att han ibland går
över gränsen.
Brashears väg till att bli en NHL-spelare har dock varit långt ifrån lätt. Som liten pojke blev han ofta slagen av sin alkoliserade far. Till sist ingrep de sociala myndigheterna och Brashear blev bortadopterad. Hans nya familj var bosatta i Quebec och därför var det inte speciellt chockerande att han började spela ishockey.
- Jag började med hockey när jag var åtta år. Redan från starten var jag större och starkare än andra kollar i min ålder. Det innebar att jag kunde åka snabbare och skjuta hårdare än de andra, har Brashear berättat i en intervju i Pro Hockey.
Brashear var ingen utpräglad tuffing som junior. Han försökte istället vara en så komplett som möjligt. Hans förebild som ung var Bostons allroundskicklige powerforward Cam Neely. Den attityden har levt med ändå till idag då Brashear alltid försökt spela ishockey och aldrig accepterat en roll som ”goon” som en renodlad slagskämpe kallas.
– Som barn gillade jag inte fighters. Jag såg upp till spelare som behärskade alla delar av spelet och kunde hjälpa sitt lag i alla lägen. Att bli kallad ”goon” såg jag verkligen inte som en komplimang. För mig var och är det en spelare som inte kan annat än att slåss.
Med en kombination av övertygande fightande (något han, mycket framgångsrikt, började i tuffa QMJHL) och kompetent spel i övrigt (gjorde bland annat 38+28 på 62 matcher för Fredricton i AHL 93-94) lyckades Brashear etablera sig i NHL. Han har sedan dess representerat Montreal, Vancouver (där han bland annat åtog sig att bli Sedinarnas livvakt), Philadelphia och nu Washington. Han har under årens lopp haft problem både med alkohol och att tygla sitt humör. Han har blivit anmäld för slagsmål i det civila och ryktena har florerat kring att han ska ha alkoholproblem. Förhoppningsvis har han nu lugnat ned sig nu på ålderns höst så att han verkligen koncentrera sig på det han är bäst på: Att vara väldigt o-lugn på isen.
Stil: En urstark fighter med en blixtsnabb vänster. Speciallist på att fånga in motståndarna och mangla deras bakhuvuden med vänstern. Har på senare år beskyllts för att vara lat, anklagelser som definitivt inte saknar grund.
Fightcard 2006-07: 7 vinster, 3 förluster.
