SvenskaFans rankar: 15. New York Rangers
Hård, snabb och anfallsinriktad hockey förväntas på Manhattan när John Tortorella påbörjar sin första hela säsong i New York Rangers. Man har varit väldigt aktiv på bytes och free-agent marknaden och format laget efter den nya coachens stil. De stora frågorna inför säsongen är: Hur lång tar tid tar det att övergå till Tortorellas spelstil? Kan Marian Gaborik hålla sig fri från skador? Och framförallt, tar sig laget till slutspel?
Likt den föregående sommaren var New York Rangers aktiva på free agent markanden i år igen. Spelare har lämnat och spelare har anslutit och huvudtränaren John Tortorella och General Managern Glen Sather har haft chansen att skriva kontrakt med spelare som de anser passar lagets nya stil. Det lär göra Rangers mycket gott att Tortorella har haft en hel sommar på sig att förberedda både sig själv och laget under träningslägret inför den kommande säsongen. Rangers som alltid har höga krav på sig från sina fanatiska fans, har mycket att bevisa efter fjolårets besvikelse då det tog stopp redan i första slutspelsrundan mot Washington Captials.
Sedan den förra sommaren har den största förändringen i laget skett på ledarsidan. Tom Renney coachade Rangers i fem säsonger, men i februari fick han lämna tränarbänken efter en hel del usla resultat i favör för John Tortorella, den tidigare Tampa Bay Lightning-tränaren. Tortorella är den mest framgångsrika tränaren som är från USA med sina 251 vinster i NHL och även en Stanley Cup-ring som kommer från säsongen 2003-04 då han vann med sitt Tampa Bay mot Calgary Flames i finalen.
Till sin hjälp kommer Tortorella att få en ny assisterande coach som man skrev kontrakt med under sommaren. Han heter Mike Sullivan och har 700 NHL-matcher med sig i bagaget. Sullivan har varit assisterande tränare till John tidigare då de båda jobbade tillsammans i Tampa Bay 2007.
Om man ska bygga vidare på de positiva bitarna från den föregående säsongen så är det utan tvekan spelet i box play. Rangers var bäst i hela NHL på spel med en man mindre på banan, men man har tappat de två spelarna som var viktigast – Blair Betts och Fredrik Sjöström. Om det är någon som borde lära ut bra spel i box play så är det Tortorella med sin aggressiva och uppoffrande stil som han lär sina spelare att spela.
Även målvaktsspelet var inte så överraskande mycket bra även den förra säsongen och det förväntas vara lika bra, om än inte bättre i år.
De svagare delarna som Tortorella, övriga ledare och spelare behöver jobba lite extra med är spelet i offensiv zon och power play. Rangers gjorde bara 210 mål den föregående säsongen vilket var bland de sämsta lagen i ligan, ändå gick man till slutspelet. Målskyttet måste sättas igång ordentligt om Rangers vill vara uppe och slåss bland toppen i den östra konferansen och för att lösa det problem hämtade Glen Sather in slovaken Marian Gaborik. Han förväntas tillbringa runt 50 mål och en del av dem skall komma i power play.
Rangers har bytt ut nästan hela sin forwardsbesättning under sommaren. Det är endast två spelare som är kvar bland anfallarna nu, som var i laget vid den här tiden för ett år sedan – Chris Drury och Ryan Callahan. Anfallssidan ser inte på pappret så jättestarkt ut, utan det kommer att behövas förstärkningar eller massa individuella prestationer för att Rangers skall kunna ta sig långt i ett slutspel, om man nu tar sig dit.
Skall man hitta tre ord som beskriver dagens Rangers så är det: Tyngd, kraft och aggression. De flesta spelarna är stora och starka vilket beskriver tyngden och kraften. Aggressionen, det räcker att nämna Sean Avery, Aaron Voros och Donald Brashear så förstår alla vad jag menar, lägg sedan till att det är John Tortorella som är huvudtränare så förstår man att Rangers är ett lag som kommer att spela aggressivt och fysiskt.
Rangers förlorade under sommaren inte bara två duktiga spelare i Scott Gomez och Markus Näslund, utan även två stora ledare. Gomez hade stora förväntningar på sig när han kom till New York-laget men fick aldrig riktigt till det och byttes under sommaren bort till Montreal. Och Näslund har som de flesta säkert vet valt att lägga skridskorna på hyllan efter 15 säsonger i NHL. Vilka som kommer att få ta över Gomez och Näslunds roll som assisterande lagkaptener är i skrivande stund ännu inte klart.
Målvakter:
På få ställen älskas en bra målvakt lika mycket som i New York, och Henrik Lundqvist är bland de bästa i NHL. Med ett kontrakt som sträcker sig ända till 2014 och hittills inga oroväckande skador kommer han vara bland Rangersfansens favorit i många år framöver. Lundqvist är en storväxt målvakt som är väldigt lugn och står för många kvalificerade och svettiga ingripanden per säsong. ”King Henrik” – som han kallas av fansen – bar laget på sina egna axlar under stora delar under förra säsongen, då han även satte nytt personligt rekord med 38 vinster. Kanske är det Henriks vinnarskalle som gör honom till den duktiga målvakt han är, han fullkomligt hatar att förlora och tar en förlust väldigt hårt personligen. Lundqvist har varit nominerad till Vezina Trophy som ges till den bäste målvakten i ligan i tre av sina fyra år i NHL och kanske är detta året som det är hans tur att vinna den ärofyllda trofén, men då behöver han mycket mer hjälp av sina lagkamrater framför målburen.
Reservmålvakten för ”Blueshirts” är även i år Stephen Valiquette. Den 32-årige kanadensaren kommer att påbörja sin femte säsong i Rangerslaget, men han har bara fått vakta målet i 32 matcher. Valiquette är en pålitlig back-up som aldrig gnäller på sin begränsande speltid. Även han är en stor målvakt som täcker stora delar av målet och är för det mesta svår att överlista.
Tortorella har erkänt att Lundqvist fick för mycket speltid förra säsongen och detta var en av anledningarna till att laget åkte ut mot Washington i kvartsfinalen. Vi kan förvänta oss lite mer speltid för Valiquette i år, framför allt när Henrik ska spela OS i februari också.
I farmarlaget Hartford Wolfpack finns Matt Zaba som tog över målvaktsspaden från svenskfödde Miika Wiikman förra säsongen. Även om det inte är troligt att han blir förstamålvakt i framtiden i ett NHL-lag finns det förhoppningar om att han ska kunna bli en stabil backup. Wiikman var ostabil förra säsongen men förväntas konkurrera om platsen som #1 i Hartford.
I talangpoolen finns Chad Johnson som man fick ifrån Pittsburgh under draftdagarna i Montreal där man också tingade Scott Stajcer ifrån Owen Sound Attack (OHL) som #140 totalt.
Backar:
Rangers akilleshäl har de senaste säsongerna varit försvarsspelet och den föregående säsongen var inget undantag. Det saknas rutin och backar som har näsan för att göra mål då och då, poänggörande backar helt enkelt.
Det räcker att nämna Wade Reddens namn så svartnar det till i ögonen på Rangersfansen. Redden blev förra årets stora hackkyckling i Madison Square Garden, med all rätt. Hans spel i den defensiva zonen var under all kritik och hans elva års rutin i NHL syntes stundtals, men inte mer. Med den summan pengar han tjänar så borde han verkligen ta sig i kragen och spela bättre med start denna säsong. Lönen? 6,5 miljoner dollar per säsong och en no-trade klausul…
Även Michal Rozsival fick utstå en hel del kritik under säsongens gång. Rozsival kunde för två-tre säsonger sedan klassa sig som den bäste backen i Rangers och gjorde runt 40 poäng per säsong. Därför fick han en rejäl löneförhöjning av Glen Sather, något som han inte har gjort sig förtjänt till ännu. Rozsival avslutade grundserien på ett mycket dåligt sätt och även han har mycket att bevisa för fansen och Tortorella om han vill vara kvar på Manhattan.
Vad som även saknas bland backarna är djupet. Rangers har två rutinerade backar och dessa två herrar har vi just gått igenom. Bakom Redden och Rozsival finns Daniel Girardi, som har tre NHL-säsonger i ryggsäcken. Girardi är odraftad och fick kontrakt genom spel i Harftord Wolf Pack där han imponerade på Rangersledningen. Dan var Rangers bäste back förra säsongen och han lär vara lika bra i år. Han gör sällan en dålig match och har ett bra slagskott, även om det bara blev fyra mål från hans klubba förra säsongen.
Detta är året som Marc Staal ska slå igenom, det är alla överrens om. Han påbörjar sin tredje säsong i NHL och kommer att få större ansvar nu när Paul Mara och Derek Morris har lämnat laget. Marc är stor och tung och är nyttig i box play då han är svår att flytta på. Staal har potentialen att bli en av Kanadas främsta backar i framtiden. Han är redan mycket duktig defensivt, men skulle behöva träna in sin offensiva blick för spelet lite mer. Spelar ett mycket uppoffrande spel.
Den femte backplatsen förväntas nyförvärvet Matt Gilroy att få ta hand om. Den förre säsongens Hobey Baker Award vinnaren – bäste spelaren i den amerikanska college hockeyligan – sägs ha fått erbjudande från samtliga 30 NHL lag men valde tillslut att skriva på kontrakt med Rangers i april. Gilroy beskrivs som en duktig spelfördelande back med ett bra slagskott. Jag tror mycket på att Matt kommer att bli en viktig spelare för Rangers de kommande säsongerna om han klarar av omställningen till NHL utan problem.
Om vem som ska få den sjätte och sista platsen bland backarna är frågan i stort sett öppen. Kanske blir det stortalangen Bobby Sanguinetti? Eller det finska nyförvärvet Ilkka Heikkinen? Det blir troligen Heikkinen som kommer att få inleda säsongen i Rangers, men bara för det skall man inte räkna bort Sanguinetti.
Den 22-årige amerikanen Bobby Sanguinetti har framtiden i sina händer. Han spås bli en av NHL’s bättre backar om han utvecklas och kämpar väl. Den föregående säsongen var han tongivande i Hartford’s försvar med sina sex mål och 36 assists, och detta var bara hans första hela säsong i AHL. Tortorella kommer troligen att låta Bobby få börja nere i AHL och plocka upp honom ju längre säsongen lider för att få känna lite på tempot.
Hela Rangers backsida ser ljus ut för framtiden. Det är inte bara Gilroy, Staal och Sanguinetti som är talanger. Utan här hittar vi även spelare som Michael Del Zotto, Mike Sauer, Nigel Williams och Ryan McDonagh som hämtades in från Montreal under sommaren.
Del Zotto var Rangers första val i draften 2008 i Columbus. Han står redo för att göra sin första säsong nere i farmarlaget i AHL och mycket talar för att även han kommer att bli en viktig spelare för Rangers i framtiden.
Forwards:
Rangers hade svårt att producera under den föregående säsongen. Man fick ofta inte till spelet i den offensiva zonen och målen, dem gjordes inte. Så det var Glen Sathers jobb att hämta in en frisk fläkt som man kunde lita på att göra mycket mål. Det snackades om Martin Havlat, Dany Heatley och Marian Hossa och Marian Gaborik, det blev tillslut den sistnämnda som skrev på ett fem-års kontrakt.
Är det ett smart drag av Sather att skriva kontrakt med Marian Gaborik är det alla undrar sig. Gaborik är en spelare som har kapacitet att göra över 50 mål på en säsong, men han missade i stort sett hela den föregående säsongen på grund av skada och har inte kunnat träna för fullt under sommaren. Men om han kan hålla sig frisk och om han inte drar på sig några nya skador kan det mycket väl bli en rolig säsong för spelarna och fansen på Manhattan i år, om slovaken hittar någon radarpartner. Scott Gomez och Marian Gaborik hade nog passat som handen i handsken.
Rangerskapten Chris Drury kommer att bli ännu viktigare denna säsong nu när hans vapendragare Gomez och Näslund har lämnat skutan. Det är hans uppgift att leda Rangers i med- och motgångar och även bidra i offensiven med mycket poäng som rollen i första center. Drury har hunnit fylla 33 år och har inte många år kvar i ligan. Drury är den enda i Rangers som vet hur det känns att vinna Stanley Cup, och hungern efter en andra ring är stor.
I ”Gomez-traden” som ägde rum den 1:a juli fick Rangers bl a vänsterforwarden Chris Higgins i utbyte. Higgins är en pålitlig målskytt som är uppe och nosar runt 20-25 mål per säsong men är kapabel till att göra mer. Han förväntas gå in på vänsterkanten i första kedjan tillsammans med Drury och Gaborik vilket utgör en riktig snabb och farlig kedja offensivt. Chris som växte upp på Rhode Island utan för New York City har sagt att bytet till Rangers är hans livs höjdpunkt, räkna med en ny tänd Chris Higgins på isen i början av säsongen.
Ett av årets förra utropstecken var Ryan Callahan. Den 24-årige amerikanen blommade ut och visade sina kritiker att han är annat en än grovjobbare, han kan även göra mål. Totalt 22 mål och 40 poäng blev det från hans klubba och förväntningarna är stora på att det ska bli ännu mer den här säsongen. Callahan är riktigt snabb när han får upp farten och fortsätter han att utvecklas kanske han till och med kan vara med och fightas om en plats i den amerikanska OS-uttagningen.
En annan spelare som är otroligt viktig för Rangers är rubrikskaparen Sean Avery. Mannen som är så hatad av hela NHL, men samtidigt så älskad av Rangersfansen kommer att vara viktig med sitt sätt att spela. Han kommer verkligen att trivas under Tortorellas aggressiva och fartfyllda stil att spela hockey. Avery är en spelare som vet hur han tänder sitt lag och hur han tänder sin publik med bara en tackling eller ett litet munhugg med en motståndare. Det är det som gör honom så älskad av fansen i Madison Square Garden, det är det som gör honom så hatad i övriga NHL. Avery har lagt avstängningen som han fick förra säsongen bakom sig, han har gått i terapi för sitt beteende och sagt att han inte längre skall hålla på med sådan här skit. Han är alltid ett byte för alla lag att försöka provocera och försöka få ur balans. De som inte gillar honom glömmer alltid att han även är en duktig hockeyspelare som kan annat än att slåss - när han verkligen vill spela.
Nyförvärvet Vaclav Prospal kompletterar andra kedjan i rollen som center. Det bästa med Prospal är att han kan spela på vilken position som helst i anfallet, även om han helst finner sig själv ute på vänsterkanten. 34-åringen har hunnit med 874 matcher i sin NHL-karriär och sitter på en massa rutin. På dessa matcher har han mäktat med 599 poäng. Prospal är inte en speciellt skridskosnabb spelare, men han är med sin tyngd en spelare som kan stå framför mål i power play och trycka in returer i ren Tomas Holmströmanda.
Från en tjeck till en annan. Högervingen Ales Kotalik hämtades in under sommaren som free agent från Edmonton Oilers och ska tillföra mer mål. Han snittar runt 20 fullträffar per säsong och förhoppningsvis ska det inte gå sämre i New York för tjecken. Kotalik lär få spela tillsammans med två andra nyförvärv med namnen Brian Boyle och Enver Lisin. Boyle bytte Rangers till sig under draftdagarna i Montreal från Los Angeles mot ett draftval. Han har inte fått mycket speltid i NHL och frågan är om han kommer att få det den här säsongen heller. Det vill sig till att jobba hårt på träningarna och visa att han verkligen förtjänar en plats.
Lisin är däremot en mycket spännande spelare. Han har en bra teknik och en potential som förhoppningsvis kommer att blomma ut under vintern. Lisin kan mycket väl bli årets genombrott om han får rätt speltid.
I den fjärde och sista kedjan hittar vi tre tunga spelare i Tyler Arnason, Artem Anisimov och Donald Brashear. Den här kedjan står inte för så mycket offensivt, utan är mer en checking- och en fysisktspelande kedja.
Arnason har hunnit fylla 30 år och har under sin karriär fått ses som en utfyllnadsspelare. Det är precis det som han kommer att vara i Rangers. Är en ordinarie center men lär ta platsen till vänster i fjärde kedjan. Centerrollen kommer istället att axlas av ryssen Artem Anisimov. 21-åringen fick testa sina vingar i NHL i en match under den föregående säsongen men det är i år som han skall ta det stora klivet upp. Anisimov gjorde 81 poäng på 80 matcher nere i AHL. Den tredje och sista spelaren i kedjan lär bli Donald Brashear. Amerikanen som har över 2500 minuter i utvisningsbåset kommer att bli lagets nya polis istället för Colton Orr som har flyttat till Toronto.
Nere i farmarlaget Harftord Wolf Pack finns det gott om talanger på forwardssidan. Evgeny Grachev och Dale Weise är två bra exempel. De båda två spelade mycket bra i turneringen i Traverse-City för en vecka sedan. 19-åriga Grachev spelade förra säsongen i OHL och gjorde 80 poäng, 40 mål plus 40 assists. Han fick pris för mest mål av en rookie, mest poäng av en rookie samt priset för årets rookie.
Weise har hunnit fylla 21 år och gjorde en godkänd första säsong nere i Harftord. 23 poäng blev det på 74 matcher och han förväntas att utvecklas mycket under säsongens lopp.
För att sammanfatta anfallarna så saknar Rangers en speluppläggare nu när Scott Gomez har blivit bortbytt. Förhoppningsvis kan Drury finna sig i den rollen att mata pucken till Gaborik och Higgins som lär bli de två stora målskyttarna i laget tillsammans med Callahan.
Nyckelspelare:
Henrik Lundqvist, Marian Gaborik, Chris Drury
Nyförvärv:
Marian Gaborik - från Minnesota – free agent
Chris Higgins – från Montreal – trade
Ryan McDonagh – från Montreal – trade
Nigel Williams - från Colorado - trade
Enver Lisin – från Phoenix – trade
Ales Kotalik – från Edmonton – free agent
Tyler Arnason – från Colorado – free agent
Corey Locke – från Houston Aeros (AHL) – free agent
Vaclav Prospal – från Tampa Bay – free agent
Förluster:
Markus Näslund – slutat
Scott Gomez – trade - Montreal
Tom Pyatt - trade - Montreal
Michael Busto - trade - Montreal
Lauri Korpikoski – trade – Phoenix
Brian Fahey - trade - Colorado
Fredrik Sjöström – free agent – Calgary
Blair Betts – free agent – klubb ej klar
Colton Orr – free agent – Toronto
Derek Morris – free agent – Boston
Paul Mara – free agent – Montreal
Nik Antropov – free agent - Atlanta
Svenskar:
Henrik Lundqvist
Coach:
John Tortorella (1:a året)
Preliminär uppställning:
Chris Higgins – Chris Drury – Marian Gaborik
Sean Avery – Vaclav Prospal - Ryan Callahan
Enver Lisin – Brian Boyle – Ales Kotalik
Tyler Arnason – Artem Anisimov – Donald Brashear
Wade Redden – Dan Girardi
Marc Staal – Matt Gilroy
Ilkka Heikkinen – Michal Rozsival
Henrik Lundqvist (Stephen Valiquette)
- Brandon Dubinsky är i skrivande stund restricted free agent och kommer förhoppningsvis att skriva på ett kontrakt med Rangers innan säsongen drar igång. Gör han det så lär han gå in som center i den andra kedjan och peta ner Vaclav Prospal till tredje kedjan.
Andra notabla spelare: Michael Del Zotto, Michael Sauer, Dane Byers, Ryan Hillier, Evgeny Grachev, Dale Weise
Bästa nyförvärvet: Marian Gaborik
Var grymt farlig redan i Minnesota under Jacques Lemaire, en coach som förespråkande en ytterst defensiv spelstil. Gaborik kommer att frodas under Tortorellas snabba anfallsinriktade hockey och håller han sig skadefri kan vi mycket väl se honom där uppe i toppen av poängligan när säsongen närmar sitt slut. Kan vinna matcher på egen hand.
Värsta förlust: Blair Betts & Fredrik Sjöström
Ja vad ska man säga egentligen? Dessa två herrar var anledningen att lagets box play förra säsongen var så bra som det var och dem kommer att saknas något oerhört mycket. Glen Sather har gjort många dumma saker som General Manager för Rangers, bl a Wade Reddens kontrakt eller att ge Donald Brashear 1,4 miljoner dollar per säsong, men jag kommer aldrig att förlåta honom för att släppa Betts och Sjöström.
Årets poängkung: Marian Gaborik
Återigen beror allt på om den dynamiske slovaken kan hålla sig frisk. Gör han det och får rätt kedjekamrater så är över 80 poäng rimligt, allt annat vore en stor besvikelse.
Årets nykomling: Matt Gilroy
Amerikanen som vann Hobey Baker Award och Frozen Four med Boston University i våras jagades av alla 30 NHL lag och valde att skriva på för Rangers. Han skrev på ett två års kontrakt som ger honom 1.7 miljoner dollar per säsong och förväntas gå direkt in i truppen.
Årets genombrott: Artem Anisimov
Gjorde en kanonsäsong förra året i AHL med Hartford Wolf Pack där han noterades för 37 mål och 44 assist för totalt 81 poäng på 80 matcher under grundserien. Slår han sig inte in i truppen direkt så förväntas han kallas upp under säsongens gång. Man skall inte räkna bort Enver Lisin som mycket väl kan få sitt stora genombrott den här säsongen också.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15. New York Rangers
16. Columbus Blue Jackets
17. Dallas Stars
18. Ottawa Senators
19. Minnesota Wild
20. Buffalo Sabres
21. Tampa Bay Lightning
22. Edmonton Oilers
23. Los Angeles Kings
24. Nashville Predators
25. Toronto Maple Leafs
26. Florida Panthers
27. Atlanta Thrashers
28. New York Islanders
29. Phoenix Coyotes
30. Colorado Avalanche
