Det känns som det regnat hela veckan (road trip del 3)

Resan är slutförd och jag skulle ljuga om jag sa att de gick bra och att det var kul, det känns som det regnat varje dag. Sedan sist har de två sista matcherna på årets första road trip avverkats. Boston och Montreal stod för motståndet och båda matcherna slutade med uddamålsförluster.

Calgarys inledning av road trippen gick hyfsat, tre poäng mot Toronto och Ottawa. Detta trots relativt mediokert spel. Jag hade förhoppningar att Calgary skulle kunna göra något bra av sin tröga start och vända trenden. Främst genom att man inte tänkbart kunde spela sämre och att man slapp hemmapress samt att man fick möta lag man var extra taggade mot. Tänka sig vad fel man kan ha.

En vän kallade en av Calgarys perioder på denna resa för ”eventuellt tidernas sämsta”. Detta handlar nog mer om hur det känns än hur det var. Det är nämligen så det känns för mig. Tråkigt gånger 1000 och tråkigt igen. Det är trist att förlora, särskilt mot Boston.

Matchen mot Montreal var spännande, men Calgary spelade inte direkt sitt spel, framförallt spelade de inte försvarsspel. Det var för mycket utvisningar för Calgarys smak, de är varken bra i box eller power play så det gynnande ingen (förutom eventuellt Montreal). Nu gjorde Calgary i och för sig två mål i power play, men i första perioden hade Montreal hela nio utvisningar och Calgarys svar var ett mål fram, ett bak och att dra på sig utvisningar i sitt power play. Det ska dock sägas att Montreal är ett bra lag, de åkte på sin första förlust (på ordinarie tid) mot Chicago igår, så att vi förlorade var inte helt oväntat. Kul var att Regehr bjöd på en snygg assist, till Lombardi, något som inte händer alltför frekvent. Överhuvudtaget var Lombardis kedja bra och produktiv. Sämre gick det för comebackande Warrener. Warrener spelade endast 7:22, på denna korta tid hann han blir utvisad tre gånger (6min). Två av gångerna gjorde Montreal mål på sitt power play. Det är en underkänd insats i min bok. Nog ordat.

Boston kom från tre raka förluster och det klagas på spelare som Murray. Murray kan inte prestera utan Thornton sägs det. Tycker själv det verkar gå ganska bra för gubben, fyra mål på sex matcher låter rätt bra. Sedan ska det sägas att Murray har en förmåga att göra mål mot Calgary, så det var klart att just han skull pytsa två, varför ändra på ett vinnande koncept. Yelle blev skadad vilket inte är bra. Det finns inte mycket annat att säga om matchen, vi förlorade punkt slut.

Det positiva, det som bör lyftas fram, finns där något sådant. Svar ja! Efter att ha inlett dåligt börjar Phaneuf så sakta hitta formen. Det är nödvändigt att Phaneuf spelar på topp. I den stund som Tanguay fick finna sig i att spela med Lombardi och Kobasew började spelet stämma för samtliga tre.

Negativa saker är svårt att belysa det är lätt att bli lite väl aggressiv och osaklig. Spelet stämmer inte och till viss del är det givetvis spelarnas fel. Därför pekar vi ut några syndabockar.

1. Iginla.

Försöker mycket, har laget på sin axlar men måste släppa pucken och inte göra det så svårt för sig. Iginla fastnar alltför ofta i en hörna med ryggen mot mål. Till viss del beror detta kanske på hans kedjekamrater, kanske behöver han en rivig skridskostark spelare vid sin sida. I matchen mot Montreal drar Iginla på sig två utvisningar i Calgarys power play, förvisso dubbelutvisningar (båda mot Komisarek) men ändå. Iginla måste behålla kylan. Iginla är en suverän spelare men han är beroende av en bra center. Det tar oss in på nästa spelare.

2. Langkow.

En bra andracenter, men han har inget i en förstakedja att göra. Jag hade själv naiva förhoppningar om att han skulle få ett Briere genombrott, men Briere har talang. Oavsett vem Langkow spelar med kommer han säkerligen inte producera mer än 60-65 poäng (hoppas innerligt att jag har fel).

3. Warrener

Coach Playfair sa till Calgary Sun att han var nöjd att Warrener skulle göra comeback, att laget behövde den hårdtacklande och defensivt skicklige backen. Personligen tycker jag Warrener tillför rutin och han är en stabil femte-sjätteback. Nackdelar är att Warrener inte är snabb, bra på att passa eller transportera ut pucken ur zon. Warrener är däremot bra på att dra på sig utvisningar, och det är inget positivt, framförallt inte i ”nya NHL”. På två matcher och en sammanlagd istid under tjugo minuter har Warrener lyckats dra på sig fyra utvisningar. Jag tycker inte Warrener platsar nu, inte på offensivt skicklige Giordanos bekostnad i varje fall.

Ovan nämnda spelare bär inte hästhuvudet själva. Flertalet av Calgarys spelare underpresterar, framförallt veteranerna har svikit. Det bör belysas att spelet i stort inte fungerar, power playet är oftast ruggigt ineffektivt. Calgary åker inte skridsko, kort beskrivet så spelar inte Calgary som Calgary, vilket är märkligt. Calgary måste hitta sin identitet, tillbaks till sitt spel och tillbaks till vinnandet.

En nyckel till att hitta spelet är förstkedjan och power playet. Jag har tidigare skrivit om ryktena gällande Allison, och om saknaden av Conroy. Nu ryktas det att Conroy är ”up for grabs” vilket även gäller underpresterande Nedved. Jag säger ta Conroy, tyvärr går det inte med tanke på lönetaket. Men Calgary har möjligheter att trada bort någon eller några. Langkow ligger nära till hands eller en back, förslagsvis Hamrlik eftersom han inte lär få sitt kontrakt förlängt så vi kan lika gärna göra av med hans lön direkt. Tror att Richie Regehr och Giordano mycket väl kan fylla Hamrliks plats.

Den mest logiska tradepartnern är Philadelphia , de behöver backar, men de har ingen center att ge bort förutom Nedved. Det innebär att vi behöver hitta en tradepartner till, förslagsvis Los Angeles om man nu vill ha tillbaks Conroy (Sutter svälj stoltheten och erkänn att det var ett misstag att släppa Conroy). Mitt förslag är Hamrlik plus Langkow eller Lundmark (se nedan) eller eventuellt ett val i andra rundan, till Philadelphia. Tillbaks , Rj Umberger och deras val i första rundan. Vårt val i första rundan skickar vi sedan till Los Angeles mot Conroy. Kontenta, en bra center som bevisligen har kemi med Iginla, antagligen ett högre förstaval än vårt och eventuellt mer utrymme i lönebudgeten.

Oavsett om det tradas eller inte behövs en spelfördelare till förstakedjan och power playet. Mer ekonomiska lösningar är att låta Lundmark spela med Iginla. Lundmark är en spelskicklig passningsspelare som alltför ofta håller till i fjärdekedjan och han ser ofta begränsat med speltid. Om vi inte ska utnyttja Lundmark på något annat sätt än fjärdekedjan kan vi lika gärna trada honom också. En annan lösning är min favorit rookie Boyd. Boyd går väldigt bra i Omaha och har talang, något han bevisade inte minst under försäsongen. Vi förlorar inget på att pröva Boyd eller Lundmark.

Återigen vill jag säga att det kunde varit värre. Phoenix torskade med 4-0 och det går inte alls bra för Gretzkys gubbar. Calgary har några dagars vila, det finns tid att prata igenom det hela och tid för att ladda batterierna. Dags för nystart?

Kul grej: Lombardi fick tröjan/tröjnumret han bar i sitt gamla juniorlag upphängt.

Matchfakta

Montreal – Calgary 5-4

1-0 Bonk (Johnson) sh
1-1 Lombardi (Kobasew, Phaneuf) pp
2-1 Souray (Ryder, Higgins) pp
2-2 Lombardi (Regehr)
2-3 Kobasew (Phaneuf)
3-3 Bonk (Jonhson)
3-4 Phaneuf (Tanguay, Langkow) pp
4-4 Souray (Markov, Koivu) pp
5-4 Kovalev (Plekanec, Souray) pp

Boston – Calgary 3-2

1-0 Boyes (Savard, Alberts)
2-0 Murray (Bergeron, York)
2-1 Langkow (Iginla, Zyuzin)
3-1 Murray (Mara, Savard) pp
3-2 Tanguay (Kobasew, Phaneuf)

Källor: www.yahoo.com
www.calgarysun.com
www.nhl.com
www.calgaryflames.com