SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division: 2. Calgary Flames

Förra säsongens grundserie var en succé. Med Darryl Sutter vid rodret såg laget äntligen ut att bli en seriös utmanare. Vinnare av Pacific, på 111 poäng vilket även trumfade de 107 poängen laget skramlade ihop 2018-2019. Visst, laget åkte ut fortare än tänkt men framtiden såg ljus ut men så kom sommaren.

Vi backar bandet lite. Under fiaskosäsongen 2020-2021 tog Darryl Sutter över coachsysslorna, ett beslut som till ganska stor utsträckning fick en negativ ton med en form av ”tillbaka till stenåldern” mantra. Sutter är för gammal och omodern helt enkelt och spelarna kommer inte kunna prestera i hans system. Den negativa tonen byttes snart mot mer positiva tongångar. Johnny Gaudreau gjorde 115 poäng och spelade sitt livs hockey, Matthew Tkachuk gjorde 104 poäng, Elias Lindholm blev 40-målsskytt och så även de två tidigare nämnda. Lindholm centrade en av NHLs absolut bästa kedjor.

På högre nivå gjorde General Manager Brad Treliving plötsligt allt rätt, Tyler Toffoli kom in, Calle Järnkrok kom in och samtidigt såg den ifrågasatte Erik Gudbranson perfekt ut med den ifrågasatte Nikita Zadorov. Fansen var nöjda, truppen djup. Slutspelet gick såklart inte som önskat. Jake Oettinger höll Dallas Stars i matchen på ett enastående vis men till slut lyckades Flames ta sig förbi Stars och första rundan vilket i sig är ett fall framåt. I andra rundan väntade rivalen Edmonton Oilers och äntligen skulle det bli ett ”Battle of Alberta”, men det kom av sig omgående och serien liknande mest fiaskot mot Colorado Avalanche 2018-2019 – en inledande enkel seger byttes mot ett snabbt respass helt enkelt. Trots detta kändes det ändå som ett stort steg framåt och hoppet om en Stanley Cup med Sutter var fortsatt stort. Så kom sommaren.

Först bestämmer sig Gaudreau i elfte timmen att – nej Columbus Blue Jackets är platsen och laget jag vill vara i – en riktig ögonbrynshöjare! När har någon någonsin velat dit? Det blir såklart lite sura miner och exakt vad som egentligen föregick får vi nog aldrig veta så huruvida Treliving gjorde rätt eller fel lämnar jag osagt – det var oavsett ett slag mot laget och dess fans och att låta en stjärna gå gratis är aldrig bra eller fritt från kritik. Lite tröst är det dock att Philadelphia Flyers tyckte det var för komplicerat att få hem Gaudreau och att New Jersey Devils (det andra ”hem-laget”) fick nobben – det var så att säga inte bara Flames fans som fick lida.

Nåväl, Gaudreau borta, det lugnar sig och Flames har ändå fortfarande ett bra lag. Då kommer nästa stjärnsmäll – Matthew Tkachuk tänker inte skriva på ett flerårskontrakt. Det startar nästan en lavin av hån mot laget, staden, landet, coachen ja kortfattat är Calgary och dess Flames ett skämt. Riv allt, bygg nytt, sparka Treliving och allt är över är det dominerande narrativet i fanbasen och hockeyvärlden. Egentligen är inget av det direkt konstigt, att ”tappa” sina två bästa spelare, båda 40-målsskyttar och 100-poängsspelare, är inte vardagsmat i NHL vare sig nu eller historiskt – det händer helt enkelt inte. Dessutom vet alla att när en stjärna säger ”jag vill bort och jag har en lista” så heter det att laget vill ha en ”Kings ransom” men så blir det allt annat än det i retur. Likt beträffande Gaudreau säger ”alla” Tkachuk vill hem, i detta fall då till St. Louis Blues. Calgary Flames domedag är skriven men då händer något kanske lika oväntat som att tappa två 100-poängsspelare. Florida Panthers går ”all in” och tradar Jonathan Huberdeau, MacKenzie Weegar, Cole Schwindt och ett förstrundsval mot Tkachuk och en fjärderunda och NHL får sin första riktiga ”sign and trade” och för en gångs skull får ett lag betalt för en stjärna som uttalat vill bort. Det är dessutom blott andra gången i NHLs historia som två spelare som gjort över 100 poäng säsongen innan byter plats med varandra.

Huberdeau om sitt nya kontrakt

Visst Tkachuk är yngre och Huberdeau och Weegar hade där och då bara en säsong kvar på sina kontrakt men traden fick det helt klart att åter blåsa positiva vindar i Calgary – även spelarna i laget fick lite lugn efter den oro som såklart spridit sig med Gaudreaus uttåg och Tkachuks ”vill bort”. Treliving återupprättar såklart även sitt rykte och stärker sin position som GM och håller dessutom en presskonferens som egentligen mer är ett ilsket brandtal. Fast Flames sommar tar verkligen inte slut här.

Under sommaren flyttar även deras AHL-lag Stockton Heat ”hem” och blir Calgary Wranglers. Det sker ett gäng kontraktsförlängningar, och i augusti ansluter så även Nazem Kadri. Kadri, ett av sommarens absolut största free agent-namn som både spetsar till och ger Flames ett djup på centerpostionen. Med Kadri in får skadedrabbade Sean Monahan flytta på sig. Summerat har Flames i det närmaste bytt ut sin stomme bara på några år. Det lag Sutter tog över under pandemin är ganska långt ifrån samma som nu. Den sommar Flames haft är onekligen oöverträffad sett till händelser. Det hör knappast till vanligheterna att lagen i NHL är aktiva under så stora delar av sommaren och inte heller brukar lag tappa sina bästa spelare och lyckas ersätta dem.

Här och nu är Flames minst lika starka som förra säsongen, kanske rentav starkare. Oavsett så är det i varje fall väldigt tydligt att det här laget satsar mot Stanley Cup och varför inte, det är väl därför man spelar?

Kan även konstatera att när Gaudreau fick hårda ord för att inte säga att han ville bort fick Tkachuk hårda ord för att säga att han ville bort, ett tydligt bevis på att det inte går att göra rätt hur man än gör.

---

Målvakter:

Målvaktssidan i Flames ser ganska bra ut både för nu och för framtiden. Solklar etta är såklart svenske Jacob Markström. Markström stod för en stark säsong och 32-åringen var en av Vezina-finalisterna och tillhör det övre skiktet av NHLs målvakter. Tyvärr kollapsade Markström mot Oilers i slutspelet så avslutningen av säsongen var inget att skriva hem om. Det finns ändå stora förhoppningar att han studsar tillbaka från slutspelsformen och gör ännu en stark säsong.

Bakom ”Markan” återfinner vi tjeckiske Dan Vladar. Den 25-årige Vladar är ännu inte så erfaren men gav ett relativt stabilt intryck i de matcher han stod. Hans största problem var jämnheten i prestationerna, väldigt högt och lågt vilket såklart inte är ovanligt för en oerfaren spelare. Kanske ger Sutter honom fler chanser kommande säsong då känslan är att Markström behöver få vila för att vara fräsch till slutspelet, och Vladar behöver få mer erfarenhet och hitta den där jämnheten i sitt spel.

Bakom duon väntar 21-årige amerikanen Dustin Wolf. Wolf kan mycket väl vara guldkornet från 2019-års draft där han trots fina siffror fick vänta till runda sju och det absoluta slutet innan hans namn ropades ut som nummer 214 (av totalt 217 val). Wolf som var lysande i WHL ratades av många på grund av sin ringa storlek, dagens målvakter är stora och det är verkligen inte Wolf. Säsongen som gick var Wolf rookie säsong i AHL och han var fullständigt lysande – blev årets målvakt och kom med i både All-Rookie och First All-Star lagen.

Bakom Wolf hittar vi de båda ryssarna Daniil Chechelev och Arsenii Sergeev, 21 respektive 19 år gamla. Ska nämnas att båda är i Nordamerka redan, den förstnämnde i AHL/ECHL och den senare i USHL.

Vi ska inte heller glömma svenske 28-åringen Oscar Dansk. Svensken ska ses som en AHL-målvakt som med sin rutin ska hjälpa de unga målvakterna och inte någon som utmanar om en plats i NHL.

Backar:

Flames starkaste och djupaste lagdel här och nu men kanske även den lagdel med minst talang som kommer bakom. Å andra sidan är det ingen direkt fara då endast en av ”veteranerna” är över 30 år.

Först ut är nyförvärvet MacKenzie Weegar. Den 28-årige kanadensaren är en högerfattad ”late bloomer” som trivs på fel sida och besitter egenskaper som egentligen ingen annan i Flames backuppsättning har. Weegar kommer så att säga bidra med något Flames saknat och det kan i sin tur leda till att förlusterna på forwardssidan blir mindre kännbara. Weegar är bra på att transportera puck, tänka snabbt och vara ett hot genom att fylla på offensivt. Han kommer få chansen att styra lagets spel i numerärt överläge, något han inte fick i Panthers. Det går att argumentera för att Weegar var Panthers bästa back och förlusten av honom kommer säkerligen bli kännbar hos Florida-laget.

Intill Weegar får vi kanske se en annan högerfattad back, svenske Rasmus Andersson. Andersson fyller 26 i höst och gjorde en rejäl uppryckning säsongen som gick. Hans 50 poäng var ett nytt personligt poängrekord och det med stor marginal, siffrorna är onekligen imponerande. Andersson är ganska tuff, grinig och småful men även begåvad offensivt och utrustad med ett hårt skott. Trots det har han en del att lära av Weegar. Kan låta konstigt att kritisera Andersson efter den säsongen han hade men om han kan dra lärdom av Weegar och ta ett kliv till så kan han rentav bli en stjärnback. Svensken behöver framförallt jobba på att ta snabbare beslut, den biten är extra viktig då han inte är någon raket på skridskorna. Förenklat kan man kanske säga att det var en av anledningarna till Flames spel i numerärt överläge haltade, pucken fastnar gärna på Andersson som gärna vill ladda rejält eller behandla pucken en stund innan den går vidare. NHL går fort och man har inte den där extra sekunden att tänka.

Andersson nätar från 40 meter

Näste man ut är försvarets ålderman. Kanadensiske Christopher Tanev. Tanev är med sina 32 år (snart 33) lagets äldste back. När han signades som free agent inför 2020-2021 var han ifrågasatt men han har inte gjort annat än att visa att belackarna haft fel. Tanev har sina styrkor i defensiven, spelar lugnt, fysiskt och uppoffrande. Hans främsta egenskap verkar dock vara att göra sin backpartner bättre, han är en perfekt fadder till unga backar helt enkelt och såväl Quinn Hughes som de två följande backarna har fått nöjet att utvecklas vid hans sida. Tanev är i nuläget skadad och det är oklart om han missar inledningen av den kommande säsongen.

Förra säsongen spelade han med Andersson och det återstår att se om det blir så igen eller om han paras ihop med tidigare backpartnern Tanev. Vi pratar såklart om Noah Hanifin. Trots att han bara är 25 så har amerikanen noterats för 517 NHL-matcher, en ung veteran minst sagt. Gjorde likt Andersson sin klart bästa säsong både poäng och spelmässigt. Hanfin som gick som nummer fem 2015 har emellertid aldrig riktigt levt upp till hypen. Det är en storväxt följsam back med bra fart och fin skridskoteknik men som ändå inte riktigt spelar ut sin storlek eller utnyttjar sin fart i tillräcklig utsträckning – lite hårt sagt känns det som att han går på 70% och därav kan väcka en viss frustration.

Kan Hanifin ta ett kliv till? Svårt att säga nej då det inte går att komma bort från att han faktiskt bara är 25. Han är jämngammal med Oliver Kylington som tog ett enormt kliv säsongen som gick och fullt möjligt kan ta ytterligare ett. Svensken har åkt jojo mellan AHL och NHL under flera år och ingen hade väl kunnat tro att Sutter skulle vara den som till slut vågade satsa på honom. Kylington själv uttryckte sig dock positivt om Sutter redan mellan de två senaste säsongerna, kortfattat uppskattade Kylington att det var raka rör och därmed visst svensken vad som krävdes. Kylington kom till försäsongen med helt rätt inställning, var lagets klart bästa back men fick ändå kämpa och vänta något innan han till slut blev ordinarie. Svensken är lagets snabbaste spelare och väldigt skicklig på att transportera puck men där saknas en del i beslutsfattandet och prestationerna är fortfarande något ojämna – det är svårt att sia om de bitarna kommer falla på plats eller inte men efter att kritat på ett nytt kontrakt har han åtminstone två säsonger på sig att visa vad han går för.

Sist ut av vad som kan betraktas vara de sex startande backarna är Nikita Zadorov. Den 27-årige ryssen är en jätte och utgjorde förra säsongen ett stabilt och fysiskt tredje backpar med den nu flyktade Erik Gudbranson. Zadarov kan antas ha varit extra viktig att förlänga när Gudbranson försvann, laget vill väldigt gärna ha ett antal spelare med den fysiska förmågan. Att Zadorov fick två år och hela 3,75 miljoner dollar per säsong förvånar så att säga inte även om det är för mycket pengar. Zadorov kombinerar sin fysiska spelstil med ganska god fart men det syns att han inte trivs så bra med pucken.

Bakom de sex i nuläget givna slåss förmodligen tre spelare om en chans som back nummer sju. Den snart 24-årige finske Juuso Välimäki, den snart 26-årige amerikanen Connor Mackey och sist men definitivt inte minst den 25-årige kanadensaren Nicholas Meloche. Välimäki var den som blev passerad av Kylington och därmed förpassad till AHL, såklart en stor besvikelse både för organisationen och för spelaren. Välimäki var trots allt ett förstarundsval organisationen hade stora förväntningar på, inte minst efter en väldigt stark säsong hemma i Finland men skador och fel inställning har satt krokben. Inte heller i AHL lyckades Välimäki etablera sig så som bör utan istället var det Mackey som var lagets klart bäste back. Mackey är intressant, inte helt olik Mark Giordano, fysisk, allround och ganska bra på det mesta – återstår att se om amerikanen kan göra något avtryck på NHL-nivån. Meloche var den som på förhand kändes som Gudbransons ersättare, en högerfattad och välväxt back vars offensiva egenskaper som junior inte följde med till NHL.

Bakom den skaran står följande talanger på tillväxt Ilya Solovyov, Yan Kuznetsov, Jérémie Poirier, Jake Boltman, Cameron Whynot och Cole Jordan. Av dem är det främst två som sticker ut, offensive fartvirtuosen Poirier och den väldige Kuznetsov.

I organisationen finns även Colton Poolman, Dennis Gilbert och Nick DeSimone men ingen i trion lär ha någon chans på NHL-spel utan de får agera veteraner i AHL.

Vi ska inte heller glömma Michael Stone som är på tryout. Den 32-årige kanandesaren är en märklig historia, Flames tradade för honom 2016-2017, förlängde honom, köpte ut honom, gav honom nytt kontrakt och numera kör de honom på en årlig tryout innan han får ett ettårskontrakt. Med andra ord, räkna med Stone igen som sjundeback. Det är bättre att ha en åldrande veteran som sjundeback på läktaren än en yngling som främst behöver istid och utveckling.

Forwards:

Flames forwards, den lagdelen har onekligen sett stora förändringar under sommaren och det är oerhört svårt att sia om hur laget kommer formeras

Jonathan Huberdeau, lagets nya fixstjärna och med ett färskt åttaårskontrakt värt 10,5 miljoner dollar per säsong i bagaget. Får den 29-årigen kanadensiske vingen för mycket pengar på för många år, absolut men det är så det fungerar på gott och ont. Huberdeau fick i princip samma kontrakt som Johnny Gaudreau erbjöds (och de är jämngamla) och narrativet att det var rätt att erbjuda Gaudreau det men fel att erbjuda Huberdeau är mest konstigt. I Huberdeau får man en direkt ersättare för Gaudreau (115 poäng mot 115 poäng) och med tanke på sommarens cirkus var det stor prestige i att få nyförvärvet att krita på. Som spelare är kanadensaren ingen snabbskrinnare utan mer av en kraftfull och väldigt skicklig playmaker som mer eller mindre sprutat in poäng de fyra senaste säsongerna. Det går ganska enkelt att argumentera för att Huberdeau är en uppgradering över Gaudreau med tanke på storlek och en jämnare poängproduktion. Återstår att se hur väl han åldras men den spelartypen han representerar har relativt goda förutsättningar att åldras väl.

Huberdeau kommer sannolikt att centras av Selke-finalisten Elias Lindholm. Lindholm har verkligen gått från klarhet till klarhet och utvecklats till en center av väldigt hög klass. Kan man förvänta sig 40 mål igen från den snart 28-årige svensken? Kanske inte, men sannolikt kommer inte mål eller poängskörd droppa av i någon större utsträckning. Lindholm är en mycket duktig tvåvägscenter med näsa för mål, nyttig i både numerärt över och underläge. Ingen raket på skridskorna men bra på att hitta ytor och skapa tid för sig själv – väldigt smart spelare helt enkelt.

Lindholm visar kyla

Vem som tar den sista platsen i förstakedjan är svårt att förutspå. På förhand står det mellan tre spelare. Fansen vill förmodligen se Andrew Mangiapane där. Mangiapane har ett färskt treårskontrakt i bagaget och är något av en kultspelare i Flames. Den 26-årige kanadensaren blev inte draftad till juniors men kämpade sig in i OHL och gjorde ett bra avtryck. Trots de fina prestationerna i OHL lyckades han ändå inte bli draftad av något NHL-lag på första försöket (2014) men året efter tog Flames en chansning med sitt sjätterundsval. Trots över 100 poäng i OHL (två gånger) så bedömdes kanadensarens chanser att nå NHL små, för liten och inte tillräckligt snabb. Säsongen som gick bjöd på 35 mål och 55 poäng. Rivig, påpasslig, outtröttlig och snabb ja den där kritiken om storlek och snabbhet ser vi inget av längre. Kan väl sägas att han fick sitt genombrott i Hockey VM 2021 där han förde Kanada till guld med sina sju mål och 11 poäng på sju matcher. Är bästa vän med Rasmus Andersson, duon har spelat tillsammans i OHL (Barrie Colts), AHL (Stockton Heat) och nu NHL.

Om Mangiapane är fansens val så tror jag att Flames själva gärna ser den 30-årige Tyler Toffoli i förstakedjan. Den kanadensiske vingen anlände under förra säsongen från Montreal Canandiens men hittade aldrig riktigt rätt i Flames. Känslan är att man vill ge honom chansen i toppkedjan. Han är en hårt arbetande och pålitlig målskytt. Likt Lindholm och Huberdeau är han ingen raket på skridskorna men han får jobbet gjort och är påpasslig.

Det tredje alternativet är kanske det Huberdeau skulle trivas bäst med, Blake Coleman. Den snart 31-årige amerikanen är en pålitlig och offensivt kompetent slitvarg. Coleman jobbar stenhårt i alla zoner, har bra fart och är fysisk, grinig och småful. Måhända att hans första säsong i Flames var lite av en poängmässig besvikelse så besitter han ändå egenskaper som Huberdeau tycks trivas med. Huberdeau kan påstås ha spelat sin bästa och mest fysiskt engagerande hockey intill Sam Bennett och det är kanske inte fel att anta att han trivs bäst med en tuff spelare vid sin sida.

De två forwards av de ovan nämnda som inte får en plats i förstakedjan lär hamna med Flames andra stora forwardsnyförvärv, Nazem Kadri. I relativt stor utsträckning ersätter Kadri det Matthew Tkachuk bidrog med. Såklart är Kadri inte lika spelskicklig även om hans 87 poäng på 71 matcher ger ett poängsnitt likt Tkachuk. Det är främst kombinationen av sandpapper, irriterande, ful, tuff och skicklighet som gör dem relativt lika – båda är spelare motståndarna och andra lags fans avskyr. Den största fördelen med ”bytet” är att Kadri är center och således blir en av spelets viktigaste positioner klart starkare. Kanadensiske Kadri kommer emellertid hinna fylla 32 år innan säsongen drar igång och det är såklart en lite hög ålder när man tänker på kontraktet han fick, men Flames vill vinna nu och bryr sig mindre om hur det ser ut om några år.

Kedja tre kommer ledas av lagets trotjänare, Mikael Backlund. Backlund har hunnit bli 33 år och har varit Flames trogen sedan han draftades i runda ett 2007, 826 grundseriematcher har det blivit. Den svenske centern har nära nog varit jämnheten själv poängmässigt karriären igenom men det hade såklart, med tanke på åldern, underlättat om han slapp dra ett så tungt lass vilket han nu kommer att slippa. Backlund är en solid tvåvägscenter med sina främsta styrkor i defensiven men som ändå glimrar till offensivt mellan varven. Han är stark, spelskicklig och skridskostark och där finns så att säga en offensivt ganska stor potential i svensken men den har fått stå åt sidan för det defensiva grovjobbet. I hans ålder lär han inte heller plötsligt få främst offensiva uppdrag så hur han poängmässigt hade presterat i en mer offensiv roll lär vi aldrig få veta.

Intill Backlund lär vi se Dillon Dube. Dube har hunnit bli 24 och har skramlat ihop en del erfarenhet på sina 200 NHL-matcher men trots detta har kanadensaren inte riktigt etablerat sig. Dube har fart och fysik men är väldigt ojämn i sina prestationer. Samtidigt har Dube hamnat lite snett, lite i ett moment 22. Han hade behövt spela med bra spelare istället för att allt som oftast bli placerad med relativt svaga kort och allt som oftast på olika positioner, fast samtidigt är ju prestationerna inte tillräckliga för att motivera det. Dube och Bennett har minst sagt stora likheter i både spel, prestationer och i att etablera sig. Förhoppningsvis blir denna säsong genombrottet, Flames är djupare än länge och det mesta talar för att Dube kommer har bra spelare runt sig och inte behöver hoppa runt mellan kedjor och postioner.

Lagets fjärdekedja lär bestå av ångvälten Milan Lucic, krigaren Trevor Lewis och nye Kevin Rooney. Ingen av de tre besitter någon direkt offensiv förmåga även om Lucic en gång i tiden gjorde det. Den 34-årige Lucic påbörjar nu sin sista säsong på sitt monsterkontrakt, ett kontrakt han aldrig levt upp till. Om man bortser från lönen har den väldigare kanadensaren ändå betytt en hel del för laget med sin fysik och erfarenhet. Den ett år äldre Lewis bidrar också erfarenhet och fysisk, men amerikanen är framförallt en krigare som ger allt i alla situationer men sedan kanske det i sig egentligen inte räcker så långt. Både ”Looch” och Lewis är Sutter-favoriter. Nye Rooney känns som stöpt i samma form som de andra två. En fysisk och hårt arbetande spelare. Fast vid en ålder av 29 har amerikanen egentligen inte gjort särskilt mycket väsen av sig. Undertecknad förstår inte riktigt varför detta var en prioriterad signering, sett till tidigare prestationer känns det mer som en spelare som kommer in via tryout på hösten än en spelare som får ett tvåårskontrakt dag ett på free agent-marknaden.

Det finns tre spelare på gränsen där någon eller några av dem mycket väl kan ta plats. Adam Ruzicka, Matthew Phillips och Jakob Pelletier. Den tjeckiske 23-årige centern Ruzicka är en spännande spelartyp, stor och offensivt begåvad. Ruzicka spelade redan förra säsongen 28-matcher och ligger väl på så vis nära tillhands men frågan är om han skriver på nytt kontrakt innan det hela drar igång. Den 24-årige Phillips är från Calgary och har varit en nyckelspelare i AHL-laget under flera år och har förtjänat en riktig chans men lär väl inte få den. Phillips ringa storlek och tyngd är tyvärr sannolikt anledningen. Förstavalet från 2019, Pelletier, känns spännande efter en väldigt stark rookiesäsong i AHL. Den 21-årige kanadensaren är kanske inte någon supertalang men han har inte heller några större svagheter. Han jobbar hårt, har helt rätt inställning och har en förmåga att prestera offensivt.

Kanske ska man inte heller utesluta att den nyanlända kvartetten Adam Klapka, Cole Schwindt, Clark Bishop och Benjamin Jones slåss om en plats. Kanske även Walker Duehr och Martin Pospisil kan blanda sig i diskussionen. Om det blir NHL för någon av dem så pratar vi botten-6. Även om de flesta av dem har noterats för NHL-matcher redan men det mest sannolika är att vi först och främst kommer återfinna dessa spelare i AHL. Schwindt som kom i traden för Matthew Tkachuk är väl den som känns mest aktuell då Brad Treliving underströk att man ville ha just Schwindt från Panthers.

De mest spännande som kommer stå på tillväxt är Matthew Coronato, Rory Kerins, Connor Zary, Topi Rönni, William Strömgren, Cole Huckins, Ilya Nikolayev och Jack Beck. Av dem sticker de tre förstnämnda ut mest. Amerikanske Coronato var Flames förstaval 2021 och vingen ser minst sagt spännande ut, en snabbskrinnande högerfattad vinge med näsa för mål. Kanadensiske Kerins är likt Mangiapane ett sjätterundsval (2020) men som trots sin storlek ändå levererat i OHL. Kerins stod för 118 poäng för Soo Greyhounds säsongen gick vilket placerade honom tvåa i OHLs totala poängliga. Kanadensiske centern Zary var Flames förstaval 2020, ingen första toppsäsong i AHL men det ska tilläggas att han drogs med skador och hamnade en bit ner i kedjorna. Det finns goda förhoppningar om ett stort kliv framåt säsongen som kommer.

Resten av organisationens spelare, Mathias Emilio Pettersen, Demetrios Koumontzis, Lucas Feuk, Josh Nodler, Parker Bell, Cade Littler och Lucas Ciona är kanske inga namn att ha särskilt stora förhoppningar på. Möjligen att kanadensiske Bell som draftades i år kan överraska, han är storväxt och besitter en viss offensiv kvalité.

Det finns även ett antal Europa-flyktade spelare vars rättigheter fortfarande tillhör Flames men att någon av dem kommer tillbaka är osannolikt – det skulle möjligen vara finske Eetu Tuulola.

Vi ska inte heller glömma att veteranen Cody Eakin är på tryout. Flames är tunna när det gäller ersättare eller rotation i lagets botten-6 så det är fullt möjligt att den 31-årige kanadensaren får kontrakt. Eakin är en hårt jobbande forward som kan spela både center och vinge. De senaste åren har det varit skralt med poäng men tidigare i karriären levererade han en hel del poäng per säsong.

Utöver Eakin kommer även 26-årige amerikanen Sonny Milano in på tryout. Något förvånade att Milano får gå den vägen efter en ganska framgångsrik säsong i Anaheim Ducks. Milano är en offensivt skicklig spelare som kom in i ligan som en stor talang redan 2015-2016 men som trots det aldrigt riktigt lyckats etablera sig fullt ut. Det finns goda chanser för honom att tryouten leder till kontrakt med Flames.

---

Tre styrkor:

Defensiven

Calgary Flames har åtminstone på pappret en av NHLs starkaste backuppsättningar och bakom dem återfinns Markström. Dessutom ser det bra ut på centersidan. I nuläget talar allt för ett väldigt defensivt starkt Flames.

Darryl Sutter

Sutter kan kräma ut det bästa ur sina spelare och detta lag behöver verkligen det för att lyckas. Räkna med att han kommer tvinga spelarna att ta ytterligare kliv framåt i sin utveckling – på gott och ont.

Bredd

Detta kändes ett tag under sommaren som en svaghet men nu har Flames tre väldigt bra centrar, bra hårt arbetande vingar och en bra uppsättning backar. Dessutom har man ett överskott av backar och en del löneutrymme så vi kan nog förvänta oss en även fortsatt aktiv Treliving.

Tre svagheter:

Powerplay

Förhoppningsvis är det sista gången vi ser denna klagosång (på ett tag åtminstone). Med Huberdeau, Kadri och Weegar in i laget känns det som Flames får större möjligheter att formera ett giftigt spel i numerärt överläge än på länge – framförallt är kanske Weegar den man tänker sig kan förändra dynamiken.

Kemi

Mer ett frågetecken än en svaghet. Förenklat så är det kanske inte väldigt många nya spelare men det är tongivande spelare som försvunnit och kommit in. Lägg där till att en del av dagens spelare kom inför eller under förra säsongen. Vem passar med vem, hur ersätter man en av ligans bästa kedjor, hur får man in en topp-4 back i ett av ligans bästa försvar? Det kan helt enkelt ta lite tid att få ihop detta och sådant innebär alltid en viss risk.

Inställning

En återkommande fråga och problem. Flames kärna ifrågasattes nära nog efter varje säsong, man hatade inte att förlora tillräckligt eller ville vinna tillräckligt mycket. Bra grundserier byttes mot dåligt slutspel byttes mot dålig grundserie. Det kändes som Sutter fick fason på laget men oavsett så är nu lagets ifrågasatta kärna utbytt. Så hur kommer det att bli nu? Förhoppningsvis är alla taggade till 1000!

---

Preliminär laguppställning:

Huberdeau – Lindholm – Toffoli
Mangiapane – Kadri – Coleman
Dube – Backlund – Pelletier
Lucic – Rooney – Lewis
Ruzicka, Phillips

Weegar – Andersson
Hanifin – Tanev
Zadorov– Kylington
Meloche

Markström (Vladar)

---

Säsongens poängkung: Jonathan Huberdeau

Med Gaudreau borta är såklart nye Huberdeau det givna valet som poängkung, båda slutade på 115 poäng säsongen som gick och slutade trea respektive två i NHLs totala poängliga. Det kan väl ändå inte bli någon annan poängkung än Huberdeau?

Säsongens viktigaste spelare: Jacob Markström

Burväktaren, lagets sista utpost är viktig i alla lag och så även i Flames. Markström måste ingjuta lugn till resten av laget. Det räcker inte med en fin grundserie, det håller inte heller att kollapsa i slutspelet, så det är dags att höja sig.

Säsongens unga spelare: Jacob Pelletier

Pelletier kommer från en lysande första säsong i AHL och ligger väl nära till hands för en chans i NHL. Har egentligen kanske inga spetskvalitéer utan är mer en dynamo med rivighet, avighet och ledaregenskaper. Hur långt kan hans vilja ta honom?

Säsongens doldis: Dillon Dube

Har visat tendenser till bra spel men fortfarande inte etablerat sig fullt ut. Har en fysisk småful sida och är riktigt snabb men har inte fått ihop bitarna. Just nu är han lite i samma roll som Sam Bennett var, att han hoppar runt mellan kedjor och positioner utan att hitta sätt att konsekvent leverera. Bennett fick vänta på ett klubbyte för att få ihop det men förhoppningsvis klarar Dube det i Flames den kommande säsongen.

Säsongens besvikelse: Juuso Välimäki

Svårt med så mycket nytt i truppen men den finländske backen Välimäki ligger nära tillhands. En gång hyllat förstarundsval (2017) som Flames absolut inte ville trada men som nu är något helt annat. Skador har ställt till det, men även förväntningarna både från spelaren själv och från laget. Gjorde en kanonsäsong hemma i Finland under pandemin men tog kanske NHL-spel lite för givet. Kylington blåste förbi honom när Välimäki bokstavligt talat spelade sig ut ur laget och ner i AHL. Väl i AHL gick det inte direkt bättre.

---

SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division:

1.
2. Calgary Flames
3. Los Angeles Kings
4. Vegas Golden Knights
5. Vancouver Canucks
6. Anaheim Ducks
7. Seattle Kraken
8. San José Sharks

NHL:s 32 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.

Vill du skriva om ditt favoritlag? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com.