Tröttsamt, mycket tröttsamt
Senast Calgary spelade hemma slog man rekord genom att vinna sin tionde raka hemmamatch. Vad hjälper det när man är så usla på bortais?
Calgary Flames har slagit rekord, mellan 7 november och 12 december har Calgary radat upp tio hemmasegrar. Vilket är klubbrekord. Tio raka hemmasegrar är ett mycket bra facit och det är inte nödvändigt att detta nya klubbrekord slutar vid tio hemmasegrar. Givetvis är man som Calgarysupporter glad över att årets upplaga av Calgary lyckas med denna bravad, eller?
Rekord för all del men ärligt talat vad hjälper det när man torskar på bortaplan om och om igen. Hemmasegrarna är givetvis värdefulla men de är inte värda mycket i längden om man inte lyckas vinna matcher även på bortais. Calgary spelar inte för att nå slutspel, Calgary spelar för att vinna Stanley Cup och det gör man banne mig inte genom att var ett av fyra lag som endast mäktat med tre bortasegrar. Calgary är ett av tre lag som lyckats vinna tolv hemmamatcher, bara Anaheim är bättre med tretton. Hur går denna ekvation ihop, matematiker sökes!
Efter Calgarys historiska hemmaseger gav man sig ut på säsongens hittills längsta road trip, sex matcher, tio dagar. Förhoppningarna från min sida var rätt stora. Ett lag som har en sådan form både som lag och på enskilda spelare som Iginla, Langkow och Tanguay kan väl inte inte åka på torsk bara för att det är bortais. Särskilt inte då första motståndaren var ett lag, Vancouver, som är (var?) långt ifrån storformen. Jodå, det gick alldeles utmärkt att torska. Tio raka segrar hemma är fem raka förluster borta, hur går detta ihop, återigen matematiker sökes!
Mot Vancouver var Calgary trots ledningsmålet 1-0 aldrig riktigt nära. Man var helt enkelt inte tillräckligt heta eller effektiva, bara 22 skott på mål och hela 16-6 i ryggen i den viktiga tredjeperioden. Vancouver vann 37 av 60 tekningar. Iginla och Langkows långa poängsviter tog slut.
Finns det några förklaringar till den monumentala skillnaden hemma och bortais? En del sitter i spelarnas huvud, de vet om att det inte funkat och de känner ingen trygghet. Man är inte effektiva på bortais, Huselius har gjort 5 av 18 poäng på bortais, Hamrlik 1 av 12, Tanguay 8 av 28 vilket är 20 poängs skillnad, det är inte rimligt. Ännu värre är Iginla som gjort 12 av 37 poäng på bortais, det är 25 poängs skillnad, 25, det är bara inte rimligt! De enda som verkar klara spela på bortais är Lombardi och Phaneuf, de två är de enda av Calgarys åtta bästa poängplockare som lyckats göra fler poäng på bortais.
Jaha, det sitter i huvudet och man producerar för lite, det kan ju inte vara allt? Kanske inte men några andra förklaringar har jag inte, spelarna måste helt enkelt se till att komma igång med produktionen även på bortais för det är banne mig inte Kiprusoffs fel att de förlorar. Framförallt måste man komma igång nu, för road trippens motståndare består endast av Western Conference lag och man har inte råd att torska mot sina Conference konkurenter hela tiden.
Nu blickar vi fram emot matchen mot Phoenix och hoppas att Tellqvist och Gretzkys gubbar klappar ihop.
Notiser
- Tomi Maki har fått debutera, blev blixtuppkallad inför den numera historiska matchen, han skickades ner till farmen igen dagen efter.
- Brandon Prust är återigen uppkallad till Calgary
- Zuyzin är i uppställningen igen, vilket innebar att lillebror Regehr fick se matchen från läktaren
- Hamrlik ådrog sig en ljumskskada mot Vancouver, status okänd
- Nilson och Warrener fortsatt skadade
källor:
www.yahoo.com
www.calgaryflames.com
