Hockeyns vägar äro outgrundliga, eller var det herrens?
Kul, väldigt kul. Nej inte ett dugg kul faktiskt, jag var ironisk. Senast hoppades jag på en enkel seger över Phoenix, och visst vi fick en enkel seger, på bortais. Halleluja, händerna i taket, kors i taket och alla andra uttryck man kan pränta ned en dag som denna. Vi har förlorat på hemmaplan och vi var dåliga. Det känns förbannat tråkigt.
Vi tog en komfortabel seger över Phoenix borta (6-3). Den största anledningen stavas Iginla, extra plus till Langkow samt Amonte som vikarierade för Tanguay. Följande match stod Anaheim för motståndet och vi förlorade (4-1). Calgary var inte dåliga, Anaheim var helt enkelt för bra. Alla vet att Anaheim är ett bra lag och att sannolikt är ett av de mest dominanta lagen i år, kanske någonsin? Calgary påminner om Anaheim, men det går inte lika bra för Calgary. Varför? Främst för att Calgary inte lyckas producera på samma sätt (se tidigare krönika), det krävs poäng och bra jobb från alla spelare, alla måste chippa in.
Matchen efter var Los Angeles Kings motståndare, och de är väl inte så mycket till kungar för tillfället så vi lyckades ta hem poängen (5-3). Överlag var de flesta Calgary spelare bra i matchen. Men extra plus till Amonte som fortsätter att visa att han fortfarande kan när han får chansen. De flesta av de poäng Amonte samlat in år har tillkommit när han spelat med de killar som betraktas ingå i första linen. Något Amonte är medveten om, han sa själv till pressen att det var kul att få chansen i top linen då det var ett annat spel än det han annars får spela. Känns som Amonte borde få chansen i någon av de två första kedjorna oftare. Bort med Kobasew som jobbar bra men producerar minst sagt skralt. För att återgå till matchen, kul för Moss och Boyd som gjorde sina första NHL poäng.
Inför matchen mot Colorado kändes det rätt bra. Vi hade lyckats vinna två matcher på bortais och det kändes som vi kunde fortsätta att vinna. Tji fick jag, matchen blev inställd. Spelarna fick extra vila något som media tyckte var bra för Calgary. Extra vila är något som kan diskuteras, visst får spelarna tid att återhämta sig men samtidigt så är det kanske lätt att tappa fokus. När det är tätt med matcher och särskilt då om det går okej eller bättre är det lättare att inte börja tänka eller grubbla på nästa match. Täta matcher, bara ut och köra, det går liksom av bara farten, eller?
Som sagt någon dags extra vila, pigga ben och San José var motståndare. Pang och adjö, 4-1 i nacken. San José vann skotten, tekningarna och matchen och det kändes allmänt trist. Visst vi tog ledningen med 1-0 shorthanded genom Lombardi, men sedan hände inte så mycket mer vid motståndarnas kasse. Det mest häpnadsväckande var att San José bara fick en utvisning, och i den situationen fick Calgary två, med andra ord inte ett enda power play för Calgary.
Vinden vänder snabbt, efter att allt kändes bra inför den sedermera uppskjutna matchen kändes inget bra efter förlusten mot San José. Nu kan man ju tycka att jag är gnällig och har hårda krav men faktum är att det inte räcker att slå de lag som kommer att missa slutspel. Calgary måste även kunna vinna över topplagen, främst Anaheim och San José då det känns som det är lagen man måste slå för att nå final.
Tryggt kändes det ändå när man åter var på hemmais för att ta emot Vancouver. Hemma är ju Calgary bra och det var länge sedan vi åkte på däng I Pengrowth Saddledome. Vancouver hade dessutom förlorat sex raka på bortais. Tji igen, vi åkte på däng (3-1). Det var en jämn match som främst avgjordes av Luongo som var strålande i Vancouvers kasse. Luongo var runt 20 sekunder från att nolla Calgary, men Moss lyckades peta in sitt andra mål i sin andra match. Tack för den Moss.
Hur man än ser det finns det ju hopp. De här matcherna är ju bara ett fåtal och vi hamnar säkert inte i en negativ trend. Men av någon anledning kändes och känns det inte bra och jag kan inte förklara varför. Det är ju aldrig kul att förlora men det har vi ju gjort tidigare under säsongen, men likväl kändes och känns det inte bra. förmodligen är det på grund av att Vancouver tog kål på vår fina hemmasvit. Det föranledde nog att de tidigare förlusterna på road trippen plötsligt kändes hårdare.
Positivt var och är även alla ungtuppar. Under den här resan har Moss, Boyd, Giordano, Richie Regehr, Germyn fått chansen (även veteranen Brad Ference fick chansen). Det ser bra ut för Calgarys organisation, tidigare har vi draftat minst sagt dåligt och det är inte många av våra val som spelar varken i Calgary eller NHL. Förändringen får vi tacka Sutter för. Spelarna som ungtupparna fyllt in för är Nilson, Hamrlik, Warrener, Friesen, Zyuzin och Tanguay. Varav Harmlik, Zyuzin, Nilson och Friesen saknas fortfarande. Även kul och skönt att Yelle är tillbaks i spel.
Så inatt är det dags igen, Vancouver är motståndare och det är läge för snabb revansch. Calgary måste som Langkow sa efter senaste matchen ”hitta energin igen”.
Källor:
www.yahoo.com
www.calgaryflames.com
