Tillbaks till gamla synder
Vi var heta, även på bortaplan. Vi fick lite puckar med oss och det kändes komfortabelt. Det kändes som Iginla inte var borta, spelarna tog sitt ansvar och jobbade stenhårt. Men alla sagor har ett slut?
När Calgarys stjärna och tillika lagkapten gick i sönder i matchen mot Florida Panthers spred sig oron i Calgary lägret. Inte alls konstigt. Detta är dock ett redan avhandlat stycke. Att Byron Ritchie klev in och blev lite av en matchvinnare ett par matcher vet vi också. Calgary lyckades få till en segersvit trots Iginlas frånvaro. I mitt tycke en ganska imponerande bravad, då Calgary har fått en del kritik för att laget är alltför beroende av sin lagkapten. Han bär laget på sina axlar, och till exempel Langkow glider bara snålskjuts bak Iginlas rygg. Tycker Langkow bevisat att han är en ytterst kompetent spelare och Calgary att de kan vinna trots sin kaptens frånvaro.
Calgary lyckades ta fyra raka segrar i Iginlas frånvaro (fem om man räknar in matchen mot Florida). Mest imponerande var 7-3 segern över Colorado där Langkow gjorde fyra poäng och Huselius 3 poäng, men även segern i "Battle Of Alberta" imponerade. Calgary lyckades i Iginlas frånvaro visa upp ett stabilt spel, även på bortais. Man lyckades framförallt vinna mot tre av sina huvudmotståndare, divisions konkurenterna Minnesota, Colorado, Edmonton, vilket var och är livsviktigt med tanke på hur jämn divisionen är.
Men alla sagor har ett slut och plötsligt föll Calgary tillbaks i gamla synder. Det har sagts här många gånger men tål att sägas igen. En match är tre perioder, 3x20 minuter, det räcker inte att göra en bra period. Detta problem kantade Calgarys inledning av den nuvarande NHL-säsongen, men man lyckades slipa bort det och laget hittade genom bland andra Iginla ett stabilt och vinstgivande spel. Tyvärr är man tillbaks på ruta ett, förhopppningsvis tillfälligt. I matcherna mot Nashville (5-3) och Dallas (4-2) ger laget ett ojämnt intryck, man är bara bra under korta perioder. Det räcker inte! Inte mot det motståndet i varje fall.
Med tanke på vad som sagt saknar jag numera Iginla väldigt mycket, han har varit en trygghet. Han får laget på rätt köl igen efter en förlust. Detta är något som spelarna också kan känna, utan Iginla är de sårbara men framförallt kan spelarna bli lite oroligare när deras bäste spelare saknas och de inte längre vinner. Man kan inte vända sig till en spelare som inte spelar. Därför kan inte alltstar breaket komma lägligare, man har förvisso två matcher till innan det men allstar-breaket ger laget vila och Iginla än mer tid på att göra sig redo för spel.
