Veckorapport 2: Det känns helt okej
Senast jag lämnade er var Calgary Flames på väg till Denver Colorado för att sig an Avalanche. Matchen var den sista på Flames för säsongen första road trip. Efter matchen väntade sju raka hemmamatcher. I skrivande stund är två spelade och jag kan inte vara annat än nöjd.
Kanadensarnas matcher mot Avalanche har en tendens att bli målrika. Den här matchen var inget undantag. Slutresultatet var emellertid något oväntat, i varje fall för dem som sett den inledande perioden (+ ca 2:30 av andra) av matchen. Flames inledde strålande och bäst var lagets härförare Iginla.
Avalanche gav bort pucken gång efter gång. Det såg emellanåt ut som Avalanche ville att Flames skulle ha pucken. Värst var när Hannan som siste man snyggt passade fram Iginla till 3-0 målet. 2.50 in i andra perioden satte Iginla 4-0 pucken bakom Budaj. Budaj, som hade en allt annat än lyckad kväll fick nog och in kom smått bespottade och grovt sågade Jose Theodore. Fram tills dess var allt frid och fröjd....men det skulle snart komma att ändras.
Efter Iginlas 4-0 mål tog Avalanche över helt. Och plötsligt var det Flames som spelade den rollen Avalanche hade spelat bara minuter tidigare. Blindpass efter blindpass, slarv och mer slarv. Med mycket tur och med god hjälp från bland andra svenske Eriksson hade man innan slutsignalen för andra perioden ljudit både reducerat och kvitterat.
Tredje blev, även om Flames tog tillbaka kommandot något, en jämn period. Matchen kom att avgöras på straffar. Smyth och Theodore blev hjältarna för kvällen. Med andra ord tappade Flames en 4-0 ledning till en 5-4 förlust.....kan man annat än skratta?
Eriksson som bland annat gjorde ett mycket vackert självmål....helt ensam med Kiprusoff var han också när han sparkade in den...fick efter matchen mot Avalanche infinna sig på läktarplats.
Sju är för övrigt en gångbar siffra. Förutom att laget nu hade sju raka hemmamatcher pasade man även på att slå ett smått antikt rekord. Efter matchen mot Kings kan Flames kan numera stoltsera med att vara det enda NHL-lag som haft en tvåmålsskytt i de sju inledande matcherna av en säsong. Inte mycket till rekord kanske: men likväl ett rekord som ingen rubbat sedan tidigt 1900-tal.
Matchen mot Kings var Flames första hemmamatch sedan den sjätte oktober. Det blev jämnare än väntat. Flames inledde svajigt. Kanske en kontenta av att man förlorat sina två tidigare hemmamatcher. Kings hade 2-0 innan hemmalaget kom igång. Ett 2-0 underläge vändes till ett 4-2 överläge. Slutsiffrorna skrevs till 4-3.
Så veckans sista match, ärofyllda "Battle of Alberta". Så värst mycket, krig eller slag blev det inte. Flames kontrollerade större delen av matchen och visade upp en bra effektivitet i sitt spel i numerärt överläge. Matchen slutade 4-1 till Flames favör.
Det mest häpnadsväckande var kanske att de två slagsmålen (inte mycket till slagsmål iochförsig) som utspelade sig var payback från Flames för halvfula tacklingar som skett stunderna som föregått uppgörelserna. Det sänder i varje fall signalen att ingen rör våra spelare utan att någon form av tillrättavisning...tyder förhoppningsvis på engagemang och lagkänsla.
Övrigt noterat:
Iginla har den gågna veckan svarat för åtta poäng på tre matcher.
Langkow fortsätter att övertyga.
Sist gnälldes det på lagets usla spel i numerärt underläge. Det har blivit bättre...och därmed har vinsterna börjat trilla in.
Spelet i numerärt överläge är inget man som supporter kan klaga på. Den gågna veckan bjöd på fem sådan och Flames är ett av topplagen gällande utdelning i numerärt överläge. De som främst spelar är Iginla, Langkow, Phaneuf, Aucoin. Siste man är antingen Tanguay eller Huselius.
Något som oroat är att kanadensarna fortfarande inte fått ordning på defensiven. Man tycks inte kunna stänga igen matcherna. En kontenta av att laget har mycket puck i anfallszon och därmed riskerar att dra på sig kontringar?
Kedjan med Nilson, Lombardi och Moss kan bli en succé och en obekväm överraskning för motståndarna. Den får en att drömma. Kedjan har speed, tuffhet och lite finess. Men mest av allt har den arbetsmoral!
Primeau blev skadad mot Oilers.
Erikssons defensiv lämnade en del övrigt att önska. Och så blev han även förpassad till läktaren. Tre "indianare" mot Avalanche fick konsekvenser.
Phaneuf har norpat pucken flertalet gånger från sina motståndare. Alltid en fördel med backar som bokstavligt snor pucken. Då kan backen snabbt vända spelet med en öppnande passning. Annars är Lombardi den som norpar pucken oftast från sina motståndare.
Hale har varit relativt flitig i sitt tacklande. Efter att ha fått nöta bänk i inledningen är han den som tagit Erikssons plats. Tillsamman med Sarich och Phaneuf är han den som tacklar mest.
Regerh och Lombardi fortsätter att täcka skott och visa ett uppoffrande spel.
Conroy fortsätter att ge bort pcuken och förlora teckningar även om han förbättrat sin tekningsstatistik något.
Lombardi har emellertid inte förbättrat sin tekningar...alla har minst en dålig sida.
Tanguay har efter veckans spekulationer och ett inledande svagt spel ryckt upp sig något. Han har dock fortfarande förmågan att skjuta i helt fel läge...
Källor:
http://flames.nhl.com/
