Veckorapport #6: Ångest inför matcherna
Calgary vann veckans två inledande matcher. Vilket innebar att man vände en negativ trend och att det kändes lite bättre för oss som är supportrar. Veckan kunde slutat bra men tydligen blir det inte så med detta lag.
Okej, veckans matcher har inte hållt en sömnlös, men det känns likväl lite jobbigt. Framförallt kommer lite ångest inför matcherna. Jag litar helt enkelt inte på Calgary Flames alls längre.
Varför?
Årets säsong känns alltför lik fjolårets, vilket gör att man inte kan slappna av. Förra säsongen ägnades spaltmeter åt att beskriva vilken bergochdalbana Flames var. Fem raka vinster blev sex raka förluster blev fyra raka vinster blev tre raka förluster.....ni förstår vad jag menar hoppas jag.
Det som är ännu mer oroande i år jämfört med ifjol är: att i år är vi inte heller oslagbara på hemmaplan.
En skön 3-2 seger mot Wild när det behövdes som mest. Laget låg dessutom under med ungefär tio minuter kvar att spela men lyckades ha marginalerna på sin sida och peta in några puckar trots att man inte på något sett dominerade.
En ännu skönare revansch i Edmonton mot Oilers genom en 4-2 seger. En seger där relativt nykomponerade kedjan med Nystrom, Nolan och Lombardi bör nämnas. Två poäng vardera blev facit för dessa herrar.
Men som redan sagts fick veckan inte sluta bra. Vancouver utan avstängde Öhlund blev för mycket för Flames. Främst var det Luongo som blev för mycket. Att just han är tungan på vågen är en historia vi vid det här laget känner alltför väl igen.
Calgary inledde med en kollision mellan Eriksson och Huselius och pang bom, 1-0 till Canucks. Calgary kvitterade visserligen men det hjälpte föga då kvarvarande svenskar i Canucks var på spelhumör. 4-1 blev slutresultatet och det känns inte ett dugg roligt eller lustigt.
Till råga på allt gick Iginla av matchen mål och poänglös. Något vi inte är vana vid denna säsong.
Övrigt:
Just nu är det inte så intressant att diskutera vem som gör vad. Vilka spelare som gör rätt och så vidare. Frågan är hur länge laget kommer att formeras så här. Frågan man oundvikligen ställer sig är: När kommer Sutter att agera?
Mike "Iron Mike" Keenan har än så länge inte lyckats med något alls.
Spelarna har plötsligt slutat göra mål.
Spelet i numerära över eller underläge fungerar inte.
Hemma eller borta: spelar ingen roll. Laget står sig slätt även hemma i Pengrowth Saddledome.
Så vad kommer Sutter att göra ?
Ryktet om Marleau kom som ett brev på posten. Dock ett brev som kommer minst en gång om året.
Risken finns dock att man gör något radikalt. Inte i samma klass som Bruins sanslösa iväg skeppning av Joe Thornton men åt det hållet. Kanske ryker Langkow eller Huselius, inte för att de är dåliga utan för att de blir UFA´s och för att man vill skaka om laget rejält. Tanguay känns ändå ligga närmare ett klubbyte än ovan nämnda.
Personligen är drömmen att bli av med Yelle, Conroy och Warrener. Tre veteraner som inte gör någon glad men som ändå hämtar ut lön. Dessvärre finns det någ få köpare på dessa spelare.
En annan spelare som precis som Marleau ofta nämns i samband med Flames är Olli Jokinen. Högst osannolikt, men ändå ett agerande jag hade gillat. Langkow och Boyd mot Jokinen ? (förmodligen krävs det mer än så men drömma går ju)
Om ni där ute har några tankar eller idéer så bara skriv på forumet....
källor:
http://sports.yahoo.com/nhl/teams/cgy
www.spectorshockey.net
