Game 3: The Red C stämmer upp i segersång.
Game 3: Chicago Blackhawks @ Calgary Flames 2-4
För första gången i detta slutspel skulle kanadensarna få äntra hemmaisen i Pengrowth Saddledome. Taggade till tusen kan man anta. Skulle man reducera eller skulle amerikanerna förstöra alla drömmar.
Det började minst sagt illa för kanadensarna, Olli Jokinen blev utvisad 1:54 in i matchen. I det följande spelet i numerärt överläge gjorde Chicago genom Sharp 1-0.
Det är inte utan att en och annan Flames-supporter runt om i världen undrade vad man egentligen skulle med den där finnen till. Började starkt efter han inhämtats under trading deadline, avslutade säsongen uselt. Slutspelet=nystart, hoppades fansen. Emellertid har finnen varit totalt transparent i de två inledande matcherna. Och utvisningen som föranledde målet lär inte gjort någon supporter gladare.
Chicago tidigt i ledningsrollen har vi inte sett tidigare i serien, hittills har det lag som tagit ledningen förlorat. Så blev även fallet här.
Nystrom kvitterade några minuter efter ledningsmålet. Calgary malde på med starkt stöd av sin publik " The Red Sea".
Calgary fortsatte att jobba, ta skott, fullfölja och ta kampen framför mål. Det gav utdelning. Bourque gjorde tvåan, Moss gjorde trean och fyran. Matchen var avgjord och det gav ingen nämnvärd spänning att Havlat reducerade med ca fyra minuter kvar.
Avslutningen handlade mest om att Chicago ville tända laget tills nästa match och psyka sin motståndare. Småbråk i mängder, halvfult spel, utvisningar och mängder av trashtalk mot Calgary i allmänhet och Iginla i synnerhet. Detta kännetecknar ett slaget lag, Calgary har varit där och nu var det Chicagos tur.
Summerat:
Det finns många anledningar till att Calgary vinner men vi pekar ut tre anledningar till att laget står som vinnare här.
1. Olli Jokinen.
Finnen drog på sig en dum utvisning, men som finnen spelade sen! En riktig prestation, fysisk, skottvillig, skridskostark, stor arbetsmoral och han täckte dessutom skott. Han visade egentligen för första gången varför han är ett ansett namn. Får personifiera en nystart i serien.
2. Cory Sarich.
Halvskadad och en överraskning i laguppställningen får han personifiera ansiktet av en kämpe. Han slet som ett djur och tog inte ett skär fel. Denne Sarich som blivit så sågad av undertecknad har under sin andra säsong i klubben växt och växt. Utan Regehr behöver man sin store defensive back och det syntes på hela försvaret att han fanns där.
3. Arbetsmoral
För första gången, kanske under hela säsongen, jobbar laget matchen igenom. Det ger resultat. Förhoppningsvis inser man att detta spel är det vinnande spelet. Förhoppningsvis kan man ta med sig arbetsmoralen till Chicago. Det är det enda sättet man kan knäcka amerikanerna på och vända serien.
Det finns också anledningar till att undra hur denna förlust påverkar Chicago. Varför?
1. Chicago gjorde allt rätt men vann ändå inte. Innan har man haft möjligheten att åka lite räkmacka på att Calgary mer eller mindre låter amerikanerna vinna genom att kanadensarna trappar av på takten. Man dominerar skotten mer eller mindre totalt (38-28) utan att skapa mycket mer än just en massa skott. Det måste vara frusterande att skjuta och skjuta utan att få utdelning att känna att man blir kontrollerade av motståndaren. Man kunde inte rubba Calgary när de jobbade hela matchen. Hur påverkar det unga Blackhawks?
2. Chicago har från första nedsläpp trashtalkat så det blöder ur öronen på Calgary spelarna. Framförallt Iginla blir uppvaktad av hårda barnförbjudna ord. TSN´s experter sade att de aldrig varit med om att en stjärna blir utsatt för trashtalk till denna grad. Men än så länge har allt snack inte resulterat i något. Om Calgary och Iginla fortsätter vara kalla kommer Chicago att dra på sig dummare och dummare utvisningar, dessutom tar det energi från laget i längden. Detta vet Quenneville säkert så vad ska han göra?
3. Calgary får hål på "The Bulin Wall" och gör mer än två mål på honom. Khabibulin lyckas inte slå Flames igen. Han har darrat förr kan han göra det igen nu när pressen ökat...
Övrigt:
- Ni kanske undrar varför Calgary inte gör något åt allt trashtalk. Först och främst vill man inte förlora Iginla. Man vill heller inte hamna i Chicagos fälla. Dessutom kommer skitsnacket inte från en eller två spelare utan mer eller mindre hela laget.
- Erikssons sitution är märklig. När han spelade match ett loggade han nästan 23 minuter, sen blev det bänken. Inte så konstigt kanske men om han nu när han spelar förtjänar denna istid varför lirar han inte varje match. Vandermeer spelar ju mycket mer sporadiskt och den mannens passningsspel är en fara.
- Eriksson skulle för övrigt spelat nattens match, enligt uppgift på Vandermeers bekostnad
- Chicago ser lite småroliga ut. De är inte rädda för Iginla eller någon av Flames spelare ändå åker de runt i smågrupper när de ska trashtalka främst Iginla? Sandlådementalitet?
- Lundmark bänkad, Peters in.
- Kane skadad, Fraser in. Kane är ett tungt avbräck, Chicago håller tummarna.
- En annan sak som diskuterades eller faktiskt diskuteras efter match var och är faktumet att Adam Burish i Chicago crosscheckade Rene Bourque i ansiktet med under minuten kvar av matchen. Slagsmål utbröt då domaren missade det hela. Faktum var att Bursish knäckte klubban när han crosscheckade Bourque.
Målskyttar :
Första perioden
1-0 2:03, Patrick Sharp 2 (power play) (Jonathan Toews, Martin Havlat)
1-1 6:40, Eric Nystrom 1 (Curtis Glencross, Adrian Aucoin)
Andra perioden
1-2 17:07, Rene Bourque 1 (Olli Jokinen)
Tredje perioden
1-3 1:18, David Moss 2 (Adam Pardy, Daymond Langkow)
1-4 5:24, David Moss 3 (Curtis Glencross, Jim Vandermeer)
2-4 15:35, Martin Havlat 3 (Patrick Sharp, Jonathan Toews)
